Vad vore sommaren, eller tillvaron, utan stickmyggor?
Skulle man uppskatta en sommar utan dem?
En aningen biologisk och stelt tråkig kommentar är kanske något i stil med att vi då också skulle vara utan en hel massa fåglar.
En svala gör ingen sommar.
Alltså skulle vi inte ha sommar utan stickmyggor.
Den där minnesvärt störiga myggan som viner någonstans uppe vid taklisten medan man försöker somna på kvällen.
När man blir medveten om sin uppskattning och glädje över stunder med få myggor som kontrast mot perioder med många myggor.
När man i efterhand får dra på munnen i åminnelse av tillfällen då man försökt springa ifrån ett moln av myggor.
När folk från olika orter skrävlar om hur stora myggor de har. På min hemort brukade man t.ex. torka dem och använda dem som mjölkpall.
Sommar är inte bara en årstid med värme och grönska. Sommaren är summan av alla sommarkomponenter. Summan av alla svalor.
En mygga gör ingen sommar.
Årets första dokumenterade stickmygga är alldaglig trivialitet i form av skogstömygga Aedes communis.
Mängden av dem började bli riklig och det slutade med en del blodgivning.
På bild en aningen sliten hona som av någon anledning inte verkade bry sig om min närvaro och enbart satt stilla på en trädstam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar