Spindel parasiterad av svamp har jag haft på önskelistan under flera år.
Äntligen blev det napp.
Någon särdeles stor svamp är det inte fråga om i det här fallet. Spindelkroppen är ca 3,5 mm lång.
Platsen är en stående död alstam där jag sökte efter lavsnabblöpare.
Eventuellt är spindeln också lavsnabblöpare. Det är dock vanskligt att bedöma, men karaktären på benens hår och de långa fötterna i förhållande till resterande bensegment skulle potentiellt kunna sitta på en juvenil sådan. Å andra sidan skymtar jag inte lavsnabblöparnas borst/taggar på benen och dessutom ger det lilla man skymtar av ögonen inte riktigt några snabblöparvibbar.
Svampen tillhör släktet Gibellula och jag tackar Stefan Phalagorn för bestämningsbekräftelse och kompletterande information om att svampen är i anamorft (asexuellt) stadie.
Eventuellt är det arten G. leiopus men det får vara ospikat.
Gibellula spp. är alltså svampar som angriper och dödar spindlar mer eller mindre på samma sätt som arter i "flugmögelgruppen" Entomophthorales angriper flugor.
I spindelrika miljöer t ex jordkällare, borde det vara möjligt att finna fler Gibellula
SvaraRaderaInte omöjligt! Känns logiskt. Vet inte hur ofta svampen sökts i den miljön.
RaderaSå vitt jag noterar verkar svampen (eller mer övergripande Torrubiella arachnophila s.lat.) vanligen hittas på spindlar i örtrik undervegetation.
Men det är alltid idé att hålla ögonen öppna.
Gibellula-arter verkar finnas bland vegetationen på strandängar - särskilt under storväxta arter på blöt mark eller i grunt vatten.
SvaraRaderaMen varför bokar du inte dina fynd på laji.fi så blir det fler som hittar dem. Där finns mina Gibellula-fynd och mycket annat.
En minst sagt relevant fråga.
RaderaVisst har jag konto och visst har jag rapporterat. Men tidvis blir det drivor av observationer som jag bara inte hunnit ta itu med.
Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera det hela... men efter utmattningssymtom för flera år sedan har jag helt enkelt varit tvungen att sålla i vad jag gör och när jag gör det. Känsligheten har helt enkelt varit besvärande stor.
Jag har ett jobb jag aldrig riktigt har ledigt från. Ska inte klaga, för det är kul och spännande. Men det blir lätt för mycket av det goda. Nödvändig avkoppling sker ute "i spenaten". Men sedan blir det lätt "jobb" när - eller om - olika observationer ska rapporteras.
Nu läggs förvisso grejer ut i den här bloggen. Men den känner jag ingen press med. Och det finns liksom inte heller någon logik i vad som blir tungt och vad som inte är tungt att utföra. Att rapportera på laji.fi hör till de där grejerna som av någon outgrundlig anledning känns tunga. En slags "ansvarsfråga" liksom. Som sagt.. inte riktigt logiskt, men ett existerande tillstånd.
Jag har varken utrustning eller tålamod att göra lika proffsiga bilder som dina. Men någon sort av bilder försöker jag få till stånd. Om det vore bara för mitt eget höga nöjes skull skulle det knappast några bilder alls. Det som motiverar är att jag får lägga upp bilderna i laji.fi eller andra hobbygrupper.
RaderaDet vetenskapliga värdet blir ju av god relevans när observationer och - rätt bestämda förstås - organismer laddas upp med bild på laji.fi, Artportalen och motsvarande. Citizen science på bästa sätt.
RaderaFör mig handlar fotograferandet om att "kartlägga" saker och ting för mig själv. Jag är nyfiken på hur något ser ut och fotograferandet är ett hjälpmedel. Det är också ett sätt på vilket jag upptäcker ett och annat visuellt. Och så jobbar jag ju med bild... så det är lite av en yrkesskada.
I fält blir det ändå oftast rätt enkla dokumentationer. Jag bryr mig sällan om att fokusstacka då.
Rent allmänt upplever jag att dokumentation - även när fotografier tidvis inte blir så bra som man vill (som nyligen när jag dokumenterade kvalster med felaktigt inställd kamera) - är viktigast i min "naturtillvaro". Jag vill inte göra så mycket jobb av det. Viktigare att det ger avkoppling och kontrast till vardagssysslorna.
Och så ska jag tillägga att bilderna du har på laji är alldeles ypperliga. Många pedagogiskt bra exempel!
RaderaVisst... man kan sträva till fotografisk perfektion och hur bra det än blir är man ändå aldrig nöjd. Jag ser ett stort värde i att det dokumentära och informativa tillåts finnas - ibland regera - trots en eller annan teknisk brist. Inom mitt område (inte natur) är syftet helt enkelt det centrala.
Lustig detalj...
Jag trodde först du var en helt annan Stefan.
För när du kommenterade i går hade jag precis nyss varit i kontakt med en Stefan i Sverige angående en svamp. Han nämns ju förresten i inlägget här ovan.
Så när namnet Stefan dök upp bland kommentarerna trodde jag det var han som besökte bloggen.
Men sedan fick jag inte ihop det med honom när laji nämndes. :)