onsdag 27 december 2023

Igelkottshuvudbry

Lördagen 21.10 vankade en årsunge av igelkott omkring på den frusna marken i trädgården. Sådan energiförbränning är mindre lyckad när det inte finns tillgång på mat och när alla fettreserver borde hålla en hel vinter, något som inte är en självklarhet för alla igelkottar på väg att övervintra för första gången.

Antingen hade ungen hittat boplats på ett ställe där den störts eller så berättade dess kropp för den att energilagret inte var tillräckligt och drev ut den på jakt efter föda.

Kattmat ordnades i ett huj och det slukades också i ett huj.
Med igelkotten glufsandes kattmat vidtog funderingar på hur man kunde öka dess chanser att klara vintern. Kvarteret inbegriper flera stora hus och uthus byggda på 1860-talet. Det är framförallt under de långa uthusen vi misstänker igelkottarna övervintrar. 

Efter en stunds kontemplation beslöt vi bygga en fungerande och alternativ "övervintringslya" som komplement till alla potentiella platser under uthusen. Samtidigt gav detta möjlighet att kontrollerat förse igelkotten med mat så länge som nödvändigt - dvs. så länge den visade sig och var hungrig, samt hålla igelkotten lockad till mer skyddad och säker plats i kvarteret.

På några timmar konstruerades en "lya". 
En liten trätunna placerades liggande över "fötter" av några tegelstenar så att den inte låg direkt mot marken. Tunnan fick ett golv av torv (gammal isolering från huset) och finstrimlad träull fyllde stora delar av innandömet. Runt trätunnan samlades kvistar och löv. Ovanpå placerades ett plåttak för att förhindra inträngande vatten ovanifrån. En trätunnel och "ramp" upp från marken till tunnan spikades ihop och installerades. Därefter fler kvistar och löv över konstruktionen. 
Det primära problemet med konstruktionen är eventuell brist på "jordlukt" vilket enligt uppgift kan vara viktigt för igelkottars val av övervintringsplats.

Mat placerades vid öppningen och igelkotten förpassades till samma ställe. Det första den gjorde var att kila in genom tunneln och "försvann". Ett galler placerades löst utanför ingången och matserveringen för att förhindra katter från att stjäla maten. Däremot lämnades tillräckliga öppningar för igelkotten så att den kunde ta sig in och ut. Vi visste ju inte om den egentligen hade ett annat ställe den skulle föredra som övervintringsplats.

Det lilla fatet med kattmat blev konstant tömt och vi fyllde på vartefter. Att det var igelkotten som åt rådde det inga tvivel om.

Viltkameran placerades ut för att man skulle få se om och hur igelkotten rörde sig.




Det visade sig att igelkotten kunde tillbringa några timmar in i den nybyggda "lyan" men att den också med jämna mellanrum vandrade ut mot det intilliggande uthuset.
Viltkameran flyttades vartefter för att få bättre insikt i hur igelkotten rörde sig och vart utfärderna gick.


Igelkottens vandringar skedde både dag och natt.



Dess utfärder var ganska målmedvetet utförda mellan en viss punkt vid ena uthusets stenfot och "lyan". Det är ett "dolt" område av trädgården där en hel del grenar, kvistar och löv tenderar samlas. Här huserar igelkottar gärna under sommaren. 








När vandringsvägen var någorlunda utredd återbördades kameran till lyans öppning för fortsatt monitorering. Här är bara enstaka bilder utsållade bland totalt drygt 1000 stycken. Som synes låg temperaturen ofta kring -10°C.

1.11 blev det ett påtagligt snötäcke och några spår av igelkotten syntes inte. Så vitt man kunde bedöma av kamerans bildmaterial fanns den inte i lyan. Maten åts heller inte längre och om den var vid liv befann den sig rimligen under uthuset intill.

Kameran togs in när aktiviteten verkade ha upphört.

Snön försvann och plötsligt dök igelkotten ånyo upp 10.11... men då inte vid matningen. 

När jag den dagen vandrade hem från bussen efter jobbet mötte jag igelkotten som kom över gatan och försökte hitta en väg bort från asfalten på helt galet ställe. Det var kallt och totalt fel plats för en liten igelkott. Skyfflade upp den på min ryggsäck och förpassade den tillbaka till matningsplatsen. Igelkotten sprang genast in i "lyan" och jag bar ut ny mat som en stund senare åts upp.

Återigen upprepades mönstret med flera timmar inne i lyan varvat med tillfälliga utflykter.




Det var förstås inte bara igelkotten som var intresserad av maten. Hunden Ines (några bilder "uppåt"), ett gäng talgoxar och en ständigt återkommande skata finns på åtskilliga fotografier.






Här ovan skymtar igelkotten inne i öppningen när den kommit ut ur tunnan för att ta del av vad som serverats. Därefter gick den in igen.









16.11 var den fortfarande huvudsakligen i nybygget och gjorde endast korta rundor i den närmaste omgivningen.


Ibland råkade matkontrollerna och påfyllning ske när igelkotten var "mitt i maten".

Allt fler bilder av större skogsmus började dyka upp i viltkameran. Det är en art som sannolikt har en liten familjepopulation i kvarteret.


17.11 kl. 20:41 togs vad som skulle bli den sista bilden (nedan) av igelkotten. Den var då på väg ut och återvände inte. 

Kameran stod kvar i flera dygn och när den senare togs bort var det hur som helst möjligt att spana efter nya igelkottspår i snön. Några sådana dök heller inte upp och således får man nu utgå från att den antingen lyckades få sin vintervila eller helt enkelt dött. All observation av igelkotten dittills tydde i alla fall på en frisk och aktiv individ. Frågan är förstås fortfarande om den hade byggt upp tillräckligt stort energiförråd för att klara sig fram till våren när det åter finns mask och småkryp att jaga.









Troligen lär man väl inte få veta hur det gick annat än om en någorlunda liten igelkott dyker upp på våren och rör sig i trädgården och då blir det enbart spekulation eftersom man inte kan veta om det är samma eller en annan. 
Det finns vuxna igelkottar i kvarteret och yngre individer fördrivs antagligen ganska snabbt bort. Vi har aldrig observerat fjolårsungar på vårarna. Således lär ovissheten bestå.

Med tanke på skogsmössen började man ju fundera på om bygget egentligen passade dem bättre. Men några spår av dem finns inte runt konstruktionen så deras tillhåll är sannolikt på annat ställe.


2 kommentarer:

  1. Det finns en massa information på nätet om hur mycket igelkottar bör väga på hösten för att kunna överleva vintern (av någon anledning ser jag väldigt många speciellt på Norska!). Men någon enighet verkar inte riktigt råda, eftersom viktspannet verkar vara ganska stort (300g-1kg!)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vill minnas att jag noterat minst 800g här i Norden (mot minst 600g i Storbritannien). Men som du skriver är viktgaffeln bred i floran av påståenden.
      Vi vägde aldrig den här igelkotten. Det kändes som om det inte hade någon större betydelse när allt kommer kring. Men jag ångrade senare ändå att det inte gjordes ur ren nyfikenhetssynpunkt.

      Radera