Roskarl

Nu sätter utgångspunkten fokus på roskarl - Arenaria interpres.

En riktigt karaktärsfågel på steniga holmar och skär i den yttre skärgården. 

Roskarlen är förhållandevis oskygg, men de som syns i dessa bilder håller ett litet extra vakande öga på mig. De har nämligen ungar i närheten och jag är på deras holme eftersom de bor grannar med de silltrutungar som är föremål för ringmärkning.

I och för sig så har de all anledning att hålla koll. Roskarlungarna får också ringar ifall ringmärkaren råkar få ögonen på dem.

Hanen till vänster och honan till höger.

Honan till vänster och hanen till höger.

Roskarlen har minskat en del i antal. Orsakerna är något oklara. Klimatförändringar har nämnts men flyttfåglar i allmänhet har det onödigt knepigt numera. Roskarlen flyttar i huvudsak ner till västra Afrikas kusttrakter men kan även övervintra i norra Afrika och eventuellt också på europeiska sidan av Medelhavet. För stora mängder av flyttande vadarfåglar är bristen på lämpliga rastplatser och habitat ett allvarligt och växande problem. Om sådant påverkar roskarlen vet jag dock inte.

Och där har vi förresten den ena lille gynnaren. De springer rappt och gömmer sig kvickt. Två ungar ringmärktes.

Roskarlen är en stenvändare. De bökar omkring överallt runt strandlinjen med sina stadiga och spetsiga näbbar. Kräftdjur, mask och blötdjur står för en stor del av menyn. En del självdött (as) kan de även peta i sig. Dessutom besöker de ibland även andra fågelbon och äter ägg - precis så som skett i silvertärnans bo här ovan.