På långt avstånd från kameran hastade skärpiplärkan (Anthus petrosus) mellan buskar och stenar.
Det är bråttom, bråttom, bråttom.
Skärpiplärkan klär sig relativt trist. Det är i stil med Matti Meikäläinen-Svensson som fått semester, dragit på sig en urtvättad t-shirt och de grå träningsbyxorna från 1997.
Men skärpiplärkor är precis i likhet med sina släktingar pigga sommarfåglar. Alert blick och vibrerande stjärt. Ska man försöka skilja dem från våra andra piplärkor är det främst just kontrastlösheten man går på - ja och ljudet förstås. Kanske främst den biten som fungerar ifall man har öron och ljudminne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar