Det har varit dags för ringmärkning av havsörnar. Jag hängde på även i år.
Första paret jag var med och besökte hade redan ungar (två st) som bedömdes vara för stora. Finns en viss risk att de försöker lämna boet och sådana äventyr kan sluta mindre bra. Ingen klättring upp till det här boet således. Hens syskon trycker någonstans bakom bokanten.
De kan konsten att se både seriösa och lite småfåniga ut - de där havsörnarna. Deras mamma (första bilden) är 11 år gammal och kommer från Himango.
Nästa bo innehöll också två ungar. De var av perfekt ringmottagarstorlek. Ungarnas gamla föräldrar är ett ganska säkert och pålitligt par. De har levererat många nya havsörnar under årens lopp.
Så länge man har koll på var örnen finns är det inget bekymmer att häckla den. Men annars finns det förstås några fjädrar av artfränder under örnbona också. Så skrattmåsen är inte alltid den som skrattar sist. Ska ännu försöka få reda på var och när den här örn-honan är ringmärkt. Troligen 90-tal i alla fall. Får kanske anledning att återkomma kring det.
Tredje boet för dagen (lördagen) bjöd slutligen på en unge. Bra så även det.
Pappa örn har inga ringar och hans maka kom aldrig tillräckligt nära för fotografering. Högst troligen är hon dock samma som tidigare år och i så fall är hon en tolv-åring ursprungligen från Maxmo.
Han måttade upp sensorns storlek ganska korrekt. Ingen beskärning på bredden i den här bilden.
Fotografierna är för övrigt som vanligt tagna för uppföljning och dokumentering - inte för att få örn-bilder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar