Nutid + labb = kustlabb

En gång i tiden hette Stercorarius parasiticus bara labb. Numera heter den kustlabb. Jag har fortfarande svårt att få det där ordet kust placerat i täten av namnet. Den vill därmed fortfarande heta bara labb när jag ska haspla namnet ur mig. Kustlabb är i och för sig inget jag ogillar. Jag har alltså inget emot namnförändringen i sig.

Labben... kustlabben har allt lite exotiska drag. Dels beror det på att den inte är någon riktig dussinfågel här i trakten. Kanske inte ovanlig - men absolut inte heller något man ser varje dag om man nu inte råkar spendera sommaren i yttre skärgården. Dessutom rör den sig med en egen karaktär. Dess sätt att ta sig fram genom lufthavet är en säregen kombination av pondus och stilfull elegans. Kustlabben jämförs ju ofta med falkar i flykten. Liknelsen säger mycket, men samtidigt smyger kustlabben ibland in det där högsjöfågelsättet (läs typ lira) att ta fart och susa framåt ovanför vågorna.

Labben har också ett drag av frihet hos sig. Det där att röva mat från måsar och tärnor är väl lite badass/outlaw/rebelliskt i sig, men det är inte riktigt det jag i första hand tänker på. Nej, det handlar kanske främst om deras vintervistelser - som ju kan vara mer eller mindre var de behagar befinna sig. De drar liksom mest bara långt söderut och kan där vingla omkring ganska fritt - lite vagabondaktigt runt kuster och ut över haven. Kustlabbarna verkar inte vara så oerhört låsta vid någon annan plats än där var de häckar. 

Alla sådana tankar är förstås förmänskliganden av ett djur som för sin överlevnad sliter lika ont som alla andra djur. Labben är inte någon rebellisk vagabond. 

Den är en labb... ja eller kustlabb då förstås... en fågel med den anpassning den har. Jag gillar kustlabben!