måndag 1 juni 2015

Olämplig godnattsaga för ängsskinnbaggebarn

Förra inläggets stekel lyste med skimrande gröna toner. Jag misstänker att de allra flesta människor trots allt aldrig uppmärksammat en sådan pytteliten insekt - än mindre stannat upp i tillvaron och beundrat insekten någon längre tid. Utan lupp är det dessutom väldans knepigt - för att inte tala om näst intill omöjligt.
Så hur ligger det då inte till med en lika liten stekel, vars färg dessutom är svart?
Och egentligen... behöver vi verkligen stanna upp och kika på dem? Kanske inte. 
Men vi behöver trots allt veta att de finns, att de spelar en roll och att de behöver få ha sin plats. Vår lokala natur är vårt lokala ansvar.

Den här 3-3,5 mm lilla stekeln fotograferade jag i samband med "gårdssafarin" 24.5. Anade att det skulle bli knepigt att komma fram till vad det är för något. Små övervägande svarta steklar finns det mer än gott om. Antennerna, huvudets utformning och den generella kroppskonstitutionen indikerade i alla fall brackstekel (Braconidae). Men att ta sig vidare mot kvistarna längst ut på brackstekelgrenen är för mig lika med balansakt utan livlina.
I det här fallet fick jag dock för mig att antasta en god bekant (en som kan sina steklar) och skicka mitt frågetecken till vederbörande. Bracksteklar är dock inte denne bekantes specialområde så frågan gick vidare till ytterligare en som kan sina steklar, varpå underfamiljen konstaterades vara Euphorinae. Därefter skickades stekelfrågan ännu en gång vidare till en som kan sina steklar - närmare bestämt då alltså Euphorinae. Sista personen i länken visste berätta att det rör sig om släktet Peristenus - och där tar kvisten slut för den här gången.

Tre millimeter, högst ordinär (antagligen), svart stekel, i centrum av lilla Nykarleby blir kedjebrev med slutlig mottagare i Svea rikes huvudstad.
Där fick jag mig - för att jag ställde frågan. Men jag är förstås glad och lycklig över att mina tvångsmässiga artbestämningsbehov fick tillfredsställas så pass långt. Inga stekelexperter lär ha kommit till skada under proceduren.

Så... om man då kikar en smula på Peristenus... vad hittas?
Jo detta småväxta släkte är parasitoider på ängsskinnbaggar - närmare bestämt Lygus-arter. Steklarna petar sina ägg i nymfer av nämnda skinnbagge-släkte.
Det finns garanterat massor av smarriga detaljer i dessa insekters inbördes förhållanden, men några sådana har jag inte läst in mig på - om kommer så inte heller att göra just nu. Kanske det finns orsak att återkomma till dylikt innehåll en annan gång.

Från "gårdssafari" 24.5.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar