Den där lite lätt olustiga känslan man har när det finns hushästmyra Camponotus herculeanus i trädgården.
Exakt var de har sitt bo är inte känt. Allt tyder på att det i alla fall inte är i själva huset utan möjligen i uthuset eller kanske långt ner i någon kvarbliven stubbe av någondera stort träd som fällts tidigare under årens lopp.
En liten barkskada på en av hästkastanjernas Aesculus hippocastanum kvistar lockade en strid ström av arbetare. Det verkade som om de även höll skadan fräsch för förnyad tillgång på sav.
Bålgetingar är ju kända för att kunna skala barken av t ex syrener för att få tillgång till söt sav
SvaraRaderaFör övrigt en art jag ännu "väntar" på.
Radera