Håll i hatten! För här vräker jag på med en rad bilder som gör att du får skrolla bort skinnet från fingertopparna innan du kommit fram till nedersta ändan av detta inlägg.
Det är dessutom inte vilket inlägg som helst. Den som tycker att jag bara postar simpla vardagskryp som prickvargspindlar och annat trivialt krafs kan vakna upp och skärpa till sig nu.
Men först backar vi bandet en smula och letar oss tillbaka till besöket i Bådaviken 19.4. då skrev jag bland annat så här: "Jag hann dock upptäcka par tjusiga brokiga barksnabblöpare satt och försökte se osynliga ut på stammarna. Det hade onekligen varit prima att få dokumentera dem för just deras varierande utseendes skull."
Men det var ju något som inte riktigt stämde. Dessa snabblöpare noterades ute i den glesare strandskogen bestående av alar och björkar där miljön inte kändes klockren för brokig barksnabblöpare. Men spindlar tenderar ju tidvis dyka upp på ställen utanför sina normala habitat. Så jag tänkte inte mer på det då.
När jag återkom till Bådaviken en vecka senare (på lördag 25.5) hade jag med mig makroutrustning eftersom jag ville dokumentera småkrypslivet rent generellt och samtidigt se om de där snabblöparna fortfarande var anträffbara på alstammarna.
Det var de.
När jag hade tagit fotografier av den första snabblöparen jag hittade (bilden ovan och nedan) noterade jag att den inte riktigt kändes som en brokig barksnabblöpare. Det var alltså mer än bara habitatet som inte var klockrent. Något alternativ kom jag ändå inte att tänka på eftersom jag inte alls hade programmerat in någon alternativ i skallen.
Det är nu som du förstås begriper att detta inte alls är en brokig barksnabblöpare (Philodromus margaritatus). Vattrad barksnabblöpare (P. emarginatus) är det inte heller.
Jag släppte tanken på alla andra småkryp och började leta fler spindlar.
Man kan lugnt konstatera att dessa spindlar var galet svåra att få korn på. Kroppslängden är inte mer än 4-5 mm. Men med någon slags inställning på vilka former ögonen skulle försöka lirka loss bland laven på alarnas stammar så blev det lättare vartefter. Dessutom hade de den goda smaken att sitta på relativt bekväm ögonhöjd på mellan 1,5 m och 2,3 m upp från marken. Jag spanade ordentligt även under och över de måttangivelserna utan resultat. Speciellt högre upp är det förstås svårare att få syn på dem och då är det väl bäst att inte med bestämdhet hävda något kring deras existens högre upp längs stammarna.
Alla hittades på solsidan och ganska snart bemödade jag mig inte ens om att se på trädens skuggsidor. Det är iofs typiskt för snabblöpare att sitta på solsidan av trädstammar.
Alla observerade individer satt på alstammar. Jag sökte noggrant på björkarna också, men på dem kunde jag inte hitta några. Visserligen är björkarna lite brokigare i sina kontraster och det kan eventuellt vara ännu svårare att få syn på spindlarna mot den bakgrunden. Men jag är ändå ganska säker på att björkarna inte var ett omtyckt alternativ.
Alla träd de återfanns på hade en diameter från 15 cm och mera. Mindre träd undveks tydligen också. Dessutom hittades alla spindlar utom en på döda stående alar. Endast en individ återfanns på ett levande träd.
"Graden av alarnas dödhet" verkade inte vara av större betydelse och spindlar hittades med ganska jämn spridning på träd som stått och och varit döda olika länge. Möjligen var det en gnutta övervikt på träd som började släppa bark och således var av äldre död modell. Vad det beror på kan man förstås spekulera i. Men en sådan spekulation är att sådana träd erbjuder fler gömställen och också lockar fler byten.
Intressant var att alla spindlar hittades inom ett relativt begränsat område av strandskogen. Jag sökte genom ett ganska stort område och i olika delar av strandskogen. Längre in i skogen och således i de mer täta och skyddade delarna hittades inga spindlar. Alla var på träd relativt nära den yytre trädgränsen mot strandängen i viken. De hade alltså inga bekymmer med kylig snålblåst som gärna pinar den delen av skogen så här års.
De flesta av spindlarna förlitade sig totalt på sin osynlighet. Enstaka individer var av lite mer skärrat slag och sökte nya positioner eller möjliga flyktvägar in under någon barkflaga.
Variationen var inte så stor individerna emellan. Det gjorde att jag - fortfarande ovetandes om arttillhörighet - blev allt mer förvissad om att det faktiskt inte rörde sig om varken brokig eller vattrad barksnabblöpare.
Planen var ändå fortsatt att söka fler spindlar och dokumentera så många jag kunde hitta under den stund jag hade till förfogande. Samtidigt ville jag ringa in området inom vilket de kunde hittas vilket innebar att jag spenderade ganska mycket tid på att söka på ställen där de lyste med sin frånvaro.
Det blev totalt åtta dokumenterade individer. Sju stycken honor (de första 13 bilderna) och en hane (bilden ovan och nedan). Han är enl. uppgift subadult.
När jag kom hem blev det förstås aktuellt att se över artalternativen. Bitarna förr dock snabbt på plats eftersom enda alternativet kunde vara Philodromus poecilus - lavsnabblöpare.
Jag slängde upp några bilder på svenska fb-sidan spindelnätet med frågan kring huruvida denna kan spikas som nämnda art. Det kan den tveklöst enl. expertis som ägnat en del tid åt spindeln.
Det här är en art som bara hade två registrerade observationer på Laji.fi. När detta skrivs har en ny observation precis rapporterats efter artning på en finländsk fb-spindelsida (Suomen hämähäkit ja muut hämähäkkieläimet). Det verkar dock tidigare ha varit en del osäkerhet kring artbestämning av lavsnabblöpare och ett antal äldre bilder av spindlar med karakteristiska lavspindel-drag har lämnats obestämda. I vissa fall har spindeln sammanblandats med brokig barksnabblöpare som ju har ett variabelt utseende. Det verkliga antalet observationer (enl. fotograferade individer) är således en smula fler än vad som hittills rapporterats.
Arten har alltså ansetts vara sällsynt och den har NT (nära hotad) status i Finland. I Sverige är den klassad som VU (sårbar) och inte heller i övriga Europa är den någon dussinspindel.
Möjligen är den inte fullt så ovanlig som rapporterna tycks förmedla. Spindeln är troligen förbisedd med tanke på att den är så svår att upptäcka och beroende på vilka biotoper den potentiellt föredrar.
Lavsnabblöpare är främst förknippad med lövträd och en del andra rapporter informerar också att den hittas på döda lövträd. Huruvida den generellt föredrar just döda och/eller döende träd har jag inte sett information om. Men om så är fallet så kan det förstås vara en orsak till att den inte förekommer i så stor utsträckning. Just döda stående träd har inte så stor plats i våra skogar längre. Men det här är bara lös spekulation jag nu tillåtit mig att göra och det ska inte dras några stora växlar på det.
Däremot kan spekulationen i alla fall fungera som ett litet tips på var det eventuellt kan löna sig att söka efter lavsnabblöpare. Albestånd längs kusttrakter kan vara goda altenrativ med tanke på var jag hittade "mina" spindlar. Asp lönar sig säkert att kika noggrannare på också.
Med visshet om att det rörde sig om lavsnabblöpare baserat på bakkroppens bekräftat karakteristiska mönster och den svarta rand som sträcker sig över huvudet och tvärs över de centralt belägna bakre ögonen (posterior median eyes), letade jag mig följande dag åter till Bådaviken för att kika på undersidan. Jag hade på lördagen nämligen inte med mig utrustning för sådan aktivitet och dokumentation. Det medfördes på söndagen.
Variabiliteten hos brokig barksnabblöpare må vara stor, men just det här utseendet verkar inte vara noterat hos arten. Andra skillnader arterna emellan finns som vanligt under spindeln.
Jag hade inte så mycket tid till förfogande på söndagen men hann hitta två stycken som dokumenterades. De var båda subadulta precis som hanen från dagen innan. Rimligen är/var merparten av individerna i Bådaviken subadulta ännu den helgen.
Att de är subadulta innebär att epigynet inte ännu fått sitt karakteristiska utseende och att det ännu inte är något att gå efter. Men en annan detalj som skiljer lavsnabblöpare från brokig barksnabblöpare är paren av taggar på de främre "skenbenen" (tibia). Lavsnabblöpare har där 4-5 par taggar medan brokig barksnabblöpare har 3 par (Tullgren).
Den första honan jag dokumenterade på söndagen ( de tre bilderna ovan) hade en hel drös små kvalster på sig. Jag utgår från att det var foretiska larver eller nymfer.
Jag gav mig tid för ytterligare dokumentation av en hona innan jag åter begav mig hemåt.
Epigynet var som sagt inte nödvändigt att dokumentera eftersom de var subadulta, men det gjordes ändå.
Totalt dokumenterades 10 olika spindlar. Jag jämförde mönstret på söndagens spindlar med dem jag hittade på lördagen och det var klart och tydligt två nya individer jag vaskade fram.
Planen är att åka tillbaka i mitten och/eller slutet av maj för att se om de blivit vuxna och då ta nya bilder.
I övrigt är det väl bara att fröjdas över fyndet - som var aningen slumpässigt - och försöka spana efter arten i lite fler biotoper. Ut och leta du också!
Referenser:
BRYJA VÕTÃZSLAV et al.
Three interesting species of the genus Philodromus Walckenaer, 1825 (Araneae: Philodromidae) in the Czech Republic
Acta Musei Moraviae, Scientiae biologicae (Brno)90: 185ñ194, 2005
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar