Lite gammalt arkiv-material får fungera som uppdatering nu när det är ont om nya utevistelser för min del. I den italienska hålfotens småstäder är rödfalkarna - Falco naumanni - karaktärsfåglar. De sitter ofta i ganska stort antal på strategiskt höga byggnader där de spanar efter byte som huvudsakligen består av insekter. Enstaka små däggdjur, kräldjur och någon fågel kan dock också stå på matsedeln. Till en del ses de jaga i luften men mest tycks de fånga sin mat på marken.
Likt de utseendemässigt snarlika tornfalkarna vill rödfalken gärna ha någon slags bohåla eller i alla fall skyddad avsats. Klipphyllor och skrevor ersätts inte sällan av lämpliga hålrum höga äldre byggnader. Bomaterial bryr de sig inte om.
I bilden ovan är det dock bara fråga om en tillfällig sittplats och inget bo. Det där är nämligen ett hål för vattenavrinning från taket. De två första bilderna togs 2003.
Rödfalken liknar som sagt tornfalk. De verkar dock inte alls vara särskilt nära släkt med varandra och befinner sig på lite olika håll inom släktträdet i familjen Falconidae. Inga riktiga "systerarter" med andra ord.
By the way är det ju förresten så att falkfåglarna knappast heller ska sammanföras med övriga rovfåglar. Det ser ju nämligen ut som om de är närmare släkt med tättingar och papegojor än med hökar och örnar. Det där börjar i och för sig vara gammal skåpmat numera men, men. I andra upplagan av Fågelguiden (Lars Svensson, Killian Mullarney, Dan zetterström) är falkarna fortfarande positionerad bland övriga dagrovfåglar. Men i dylika fågelböcker finns det förstås en viss poäng med att inte vara alldeles för progressiv.
Holkprojekt för rödfalk i Montescaglioso (Basilicata) 2015.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar