Nästa Öja-möte var gråhakedoppingen - Podiceps grisegena. Doppingparet höll sig i närheten av en skyddad vik där de höll viss distans till varandra och lät det typiska stuckna-grisen-grymt-skorr-harrandet ljuda.
... Och inte bara det. De höll sig även i en knepig position gentemot solen. Fotograferandet behäftades med vissa bekymmer. Det blev således mera av "titta vad jag sett-karaktär" över resultatet.
Gråhakedoppingar tillhör de arter som generellt sett ökat från 90-talet och fram tills idag. Verkligt talrika är de i och för sig inte men beståndet ser i dagsläget ganska stabilt ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar