Under vintern har jag sakteliga samlat ihop diverse attiraljer som ska ge mig bättre möjligheter att komma ytterligare lite närmare inpå småkryp. Som vanligt har det också handlat om att försöka hitta ekonomiska men samtidigt kvalitativa alternativ.
Större uppförstoring = en helt ny värld av organismer att upptäcka.
Det första som ramlade ner i postlådan var ett 10x mikroskop-objektiv. Närmare bestämt ett Nikon med typbetäckningen 10 0.25 160/- WD5.6. Detta monteras med hjälp av en adapter på min FD-bälg.
Särskilt stor nytta av det objektivet hade jag inte förrän jag fått hem ett sk. linjärbord - dvs. en släde med mikrometer-exakt justerbar inställning. Skärpedjupet blir så oerhört kort med kraftig uppförstoring att man behöver ha minutiös precision i fokuseringen. Linjärbordet och ytterligare några andra praktiska hjälpmedel köptes hem via ett par makrofoto-entusiaster i Sverige. Allt det där skedde för många veckor sedan, men inte förrän nu har jag lyckats ge mig tid att börja testa. Själva linjärbordet med sin mikrometerskruv fungerar underbart bra. Mjukt och exakt - precis så som det ska vara. Objektivet behöver jag förstås bekanta mig mer med. Här är de två första fokus-stackade bilderna med nämnda grunkor. Bilderna är bara marginellt beskurna.
Som motiv valdes en liten fjädervinge vilken följde med i samband med letande av småkryp i svamp förra sommaren. Det här exemplaret är ganska exakt en millimeter långt. På ryggen har den ett kvalster. Det var också kvalstret jag koncentrerade mig mest på under testfotograferandet och därför är skalbaggens huvud en smula bortvänt.
Skalbaggen hann bli lite dammig under fotograferingen. Den var nämligen inte alls lätt att hantera och ramlade ner på fel ställen ett par gånger. Varje gång fastnade mer damm och jag kunde kanske ha försökt rengöra den men för några testbilder tyckte jag att det tidsödande och petigt svåra städarbetet kändes onödigt.
Ordet kvalster associerar vi med obehagliga småkryp. Antagligen beror det på att de kvalster vi märker av, är sådana som ger oss bekymmer. Att vi ständigt är i kontakt med andra former av kvalster är något som vi till vardags aldrig noterar. Många av dessa kvalster är bara harmlösa samexistenser, men en stor del av dem är rent av nyttiga - kanske även livsviktiga för oss.
Bildens kvalster tillhör troligen familjen Histiostomatidae som numera ordnas in under den ranglösa gruppen Astigmatina som i sin tur finns i underordningen Oribatida (hornkvalster). En stor del av dessa kvalster har synnerligen kort reproduktionstid och livscykel. De är huvudsakligen (eller möjligen helt och hållet) bakterieätande. Typiskt för dessa kvalster är det andra nymfstadiets liftar-form. Dvs. att de nyttjar det ena nymfstadiet för att transportera sig med hjälp av att suga sig fast på insekter. Det var det som det här kvalstret var i färd med - ända tills jag kom klampande och avbröt både svampens (fruktkroppens) och de medföljande småkrypens tillvaro.
Skalbaggen då? Jo, som tidigare nämndes är det en representant för familjen fjädervingar - Ptiliidae. Släktet är antagligen Acrotrichis men där går gränsen för mina gissningar. Fjädervingarna är en artrik familj. De är alla småväxta och typ 1 mm verkar vara en gångbar standardlängd för dessa baggar. De hör till den stora mängd organismer som livnär sig av förmultnande material där ute i naturen. Några av dem lever på svamp och de mumsar antagligen sporer. Namnet fjädervinge kommer sig av att deras vingar ser ut som fjädrar - på ett ungefär... alltså inga traditionella genomskinliga insekt-vingar. Många av de allra minsta flygande insekterna har motsvarande typ av fjäderlika vingar.
Bild 1: 73 exponeringar stackade i ZS
Bild 2: 33 exponeringar stackade i ZS. Missade på något märkligt sätt i början och saknar skärpa i den del av skalbaggen som är närmast kameran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar