Storsand 8.5. Del 3 - Strandvargar

I samma högar av växtdelar som siljekokongviveln i föregående inlägg hittades fanns även ett gäng vargar. Det var föga förvånande. Vargspindlar finns det gott om på Storsand och arterna är flera.

Ovan en subadult hane av sandjaktspindel, Xerolycosa miniata, som främst hittas på strandsidan av den skogsbård som delar upp dynerna i just en strandsida och en mer lavbeklädd och skyddad del längre upp på land. I det området hittas bl.a. en hel del skogsvargspindlar, Alopecosa aculeata.

Det är inte första gången sandjaktspindel finns på bloggen.

Däremot är det premiär för strumpvargspindel, Pardosa prativaga.

Nedan en gammal bekant som jag faktiskt inte observerat vid Storsand tidigare. Det belyser snarast att jag inte varit så metodisk och noggrann eftersom det är en vanlig art. Prickvargspindel, Pardosa amentata, finns liksom överallt kan man tycka.

Prickvargspindeln är en subadult hane. Det krävdes assistans för att min hjärna skulle få grepp om denna trot att det är den vargspindel jag troligen ser oftast. Men ibland låser det sig när man är på en plats där man förväntar sig andra arter. Tack till Danne Rydgren för upplysningen!

Sist och minst en liten, ung björnspindel som torde vara fältbjörnspindel, Trochosa ruricola.

Storsand 8.5. Del 2 - Siljekokongvivel

Snyggt namn! Siljekokongvivel.

Hittades bland sandblandad dött växtmaterial en bit upp på stranden.

Hypera conmaculata är det vetenskapliga namnet. Att det var en Hypera kom jag fram till, men gruppen hör inte till mina bekantskaper och artbestämningen outsourcade jag till en skalbaggsgrupp.

Tack till Hans-Erik Wanntorp för bestämningen!

Storsand 8.5. Del 1 - Vårsidenbi

Årets första småkrypssafari vid Storsand (Monäs) gick av stapeln 8.5. Ganska kylig dag i enlighet med hela våren hittills, men i solen var det ändå acceptabel värme.

Överallt på det stora öppna fältet på landsidan av trädbården ut mot havet flög bin i mängd och massor. Första uppgiften var att försöka få dem dokumenterade. Det visade sig vara enkelt sagt, men vansinnigt knepigt att utföra. En hona som ivrigt gnagde på en kolbit fotograferades i alla fall ganska omgående. Problematiken var att hon delvis gömde sig själv under kolbiten och när hon var klar drog hon omedelbart iväg. 

Kort därefter landade en hane i närheten. Jag lyckades långsamt närma mig tillräckligt för att få en halvdan bild på visst avstånd (bilden ovan är beskuren), men han flög iväg så snart blixten gjorde vad den skulle.

Det var mest hanar som flög och honorna verkade vara få till antalet. Alla bina drog sin kos så fort jag var mindre än tre meter från dem när de satt på sanden.

Till slut fick jag lite hjälp av ett gäng gråmyror, Formica cinerea, som fattat tycke för en död hona. Av någon outgrundlig anledning tog jag ytterst bristfälliga bilder av myrorna och biet.

Vad är det för bi då? Jo det är vårsidenbi, Colletes cunicularius, den art som flyger tidigast på året av sidenbina och vars preferenser vad biotop anbelangar är som hand i handske med Storsands dynområde. Pollen (och nektar för den egna magen) samlas från videblommor.

Trädgården 17.4. Snabbsafari

Kastade mig ut på eftermiddagen och spanade i all korthet. Det var en kall dag och varken jag eller småkrypen var så pigga på att aktivera oss. Observationerna var de "gamla vanliga", men här är ändå två arter som ska få exponeras på webben.

Först borstlöpare, Lonicera pilicornis, en art som jag enbart dokumenterat en gång tidigare och då handlade det om ett aningen skadat exemplar. Bemödade mig inte om att städa borstlöparen.

På solsidan av trädgårdens enda kvarvarande björk huserar ofta diverse flugor. 

Jag har en tendens att hålla mig på lite avstånd från flera av de taxonomiska grupperna inom ordningen Diptera (tvåvingar). Jag har inget emot dem. Det är bara det att mina neuroner tycker det räcker gott och väl med alla andra grupper fulla av oerhört svårbestämbara arter. Flugor är nödvändigtvis inte värre än de jag mestadels håller på med, men ändå liksom.

Jag postade således dessa bilder i en Diptera-grupp och svaret var att det rör sig om släktet Pollenia. Troligen Pollenia vagabunda.

Nästa gång jag ser en spyflugsliknande fluga med gulaktigt kroppsludd vet jag bättre. Släktet ingår i familjen Polleniidae som tidigare var en underfamilj i familjen spyflugor (Calliphoridae). 

Samma art dokumenterade jag i Bådaviken två dagar tidigare.

Bestämning av flugan gjordes av Anne-Marie Björn och Johan Ennerfelt. Tack!

 

Bådaviken 15.4. Del 4 - Fastnat och dött eller dött och lämnat kvar?

Frågan är om denna Rhyssella approximator fastnade och dog eller dog av annan orsak under den mödosamma äggläggningsprocessen. Jag misstänker det förstnämnda. Det lär ske ibland.

Kroppen har hängt och slängt i vinden sedan förra sommaren.

 

Bådaviken 15.4. Del 3 - Lavsnabblöpare

Vad vore ett besök i Bådaviken utan spaning efter lavsnabblöpare, Philodromus poecilus?

Fattigt!... skulle jag säga.

Dessutom hävdar jag ju - förvisso utan bevis - att den här bloggen är världens lavsnabblöpartätaste webbsida. För att bibehålla den viktiga och prestigefyllda tätpositionen ser jag inga som helst betänkligheter att mata på med nya lavsnabblöparinlägg.

15.4 hittade jag av någon anledning endast hanar. De är subadulta än så länge, men lär ömsa till vuxna och könsmogna individer någon gång i månadsskiftet maj - juni. Här är ett inlägg från förra året med vuxna exemplar.

I fotograferandet av den första testade jag ett nytt objektiv. Ett nytt objektiv från 80-talet närmare bestämt. Beställde i vintras ett Canon Macrophoto 35 mm f2.8 som Canon utvecklade för makrofotografering kombinerat med bälg. Dels var tanken att jag skulle använda det som komplementerande optik vid just studiofotografering (på bälg) här hemma och som ett eventuellt alternativ till MP-E65 i samband med större uppförstoringar ute i fält. Det gamla, lilla objektivet har potential att vara skarpare än MP-E65 i vissa lägen. Dessutom blir det mindre, smalare och betydligt lättare än den stora, bökiga MP-E65-gluggen.

Problematiken är att det inte finns någon bländarautomatik som hos MP-E65, vilket innebär att det blir svårt eller omöjligt att se motivet i sökaren så länge jag har spegelreflexkamera. Således måste jag använda live view vilket jag tycker är lite svårare pga. hur mina ögon fungerar och vad stabilitet beträffar. Det skulle dock ordna sig med nytt spegelfritt kamerahus där sökaren också är digital och kan kompensera för "ljusbortfallet". 

Första bilden och bilden nedan är några försök att fotografera spindeln med nämna veteranoptik. Mellan objektivet och kamerahuset använde jag en utdragbar mellanring av modell Olympus Auto 65-116 (plus adaptrar). Längre utdrag är lika med större förstoring. Samma funktion som MP-E65 alltså. Inte så nöjd än så länge, men jag får fortsätta testa objektivet och göra utvärderingar vartefter.

Beståndet av döda alar håller ganska raskt på att förändras och jag har en del frågetecken kring lavsnabblöparnas framtid. Jag har letat efter dem på flera olika ställen i viken men hittills enbart hittat dem koncentrerade kring ett begränsat område. De verkar klart och tydligt föredra stående döda stammar av en viss tjocklek och av en viss grad av "förfall". Träd i det stadiet ruttnar nu snabbt "bort" varpå de faller omkull. "Nydöda" träd tillkommer inte i någon större skala. De Highland-kor som tidigare skavt på levande alar så att de dött har inte varit i viken de senaste somrarna. 

Så frågan är om spindlarna flyttar över till levande alar eller om de försvinner vartefter deras favoritstammar minskar.

Bådaviken 15.4. Del 2 - Vit borstspinnare

Den där dagen (för en månad sedan) ute i Bådaviken blev en märkvärdig dummerjönsdag med kameran. Det blev upprepade tillfällen när jag böjde mig ner och tryckte handflatan mot ansikte och panna. Första gången var när jag hittade en stor fjärilparasitstekel (underfam. Ichneumoninae, fam. Ichneumonidae) under barkflagor på en liggande död al.  Stekeln var trög och lättfotograferad. Första bilden blev konstig. Överexponerad och suddig. Konstaterade att jag hade ganska stor bländaröppning. Jag justerade bländaren och blixten. Följande bild blev också överexponerad och suddig. Även de följande två bilderna blev skräp.

Då upptäckte jag att jag hade sett fel och i stället för bländaren justerat slutartiden så att den - "siffran" alltså - motsvarade den bländare jag eftersträvade. Facepalm!

Gjorde om och gjorde rätt med kamerainställningarna. Nu skulle det vara "raka spåret" med nya och framförallt godtagbara bilder av stekeln. Precis då ramlade stekeln ner på marken. Jag letade och letade utan resultat. Facepalm!

Medan jag letade efter stekeln såg jag denna fjärilslarv. Ca 10 mm lång och lite bångstyrig när det gällde posering framför kameran. Som synes har larven fjäderaktiga förgreningar på ryggens behåring. Finns några potentiella förväxlingsrisker men artbestämningen torde ändå vara ganska klar i det här fallet.

Vit borstspinnare, Cybosia mesomella, (underfam. Arctiinae, björnspinnare) är vanlig i merparten av landet och ofta rapporterad. Det gäller dock vuxna individer - som så ofta med fjärilar. Bildmaterialet på larverna är mer begränsat. Hade jag haft koll på det hade jag nog gett mig mer tålamod med att vänta ut larven och försöka få bättre bildmaterial. Egentligen borde man förstås ha den inställningen för varje kryp som fotograferas.

Larverna lever på en del olika växter inklusive lavar.

Miljön i Bådaviken är som hand i handske vad beträffar litteraturens beskrivningar över vilka biotoper arten hittas i.

Tack till Bert Gustafsson för bekräftelse på artbestämning!

 

Bådaviken 15.4. Del 1 - Bloggfortsättning och tranor

För en månad sedan - samma datum som bilderna i det här inlägget togs - skrev jag ett inlägg om att det blir paus och eventuellt avslut på den här bloggen. Det kändes som om det var på tiden att lägga ner bloggverksamheten. Men här är jag trots allt igen.

För några dagar sedan insåg jag nämligen att bloggen fungerat väldigt långt som ett arkivsystem och när jag inte längre gör nya inlägg förpassas inte heller nytt bildmaterial in i det fungerande system vilket möjliggjort att jag faktiskt kan hitta äldre bilder på hårdskivorna. Mapparna med bilmaterial har enbart datum och plats i mappnamnet. Så om jag vill hitta bild på en specifik art går jag först till bloggen, söker upp arten och kollar när (datum) inlägget gjorts. Då hittar jag snabbt enskilda bilder bland alla bildmapparna. 

Jag borde förstås ha skapat ett taxonomiskt mappträd i vilket jag kan kopiera in bilder på enskilda arter i en specifik artmapp. Ett sådant mappträd har jag påbörjat. Jobbet med att skapa den strukturen för alla hundratals (över tusen) dokumenterade arter och sedan kopiera över dem med värdefull information i form av tid och plats är förstås enormt och tar gruvligt länge. Jag måste skapa arkivet från grunden och göra det pö om pö. Så för att överhuvudtaget ha någon slags koll på mina bilder kör jag härmed vidare med bloggen i alla fall.

15.4 var det fortfarande mycket is i Bådaviken. När jag kom ut till fågeltornet mötte jag två skeptiska tranor. De meddelade sitt missnöje med min närvaro och flyttade sig till en annan del av viken.

Jag flyttade mig också. Det var som vanligt (numera) inte för fåglarna jag cyklade ut till Bådaviken. Småkryp kan förväntas i kommande inlägg.

Åtminstone paus, kanske avslut

Har sakteliga kommit till slutsatsen att den här bloggen kanske får börja skatta åt förgängelsen. Alla sysslor som genererar bloggmaterial (det jag gjort inlägg om) kommer jag förstås att fortsätta med. Men själva bloggandet känns inte längre särskilt meningsfullt.

Åtminstone blir det paus just nu och bloggen får vara kvar en tid på nätet tills jag tagit ett mer definitivt beslut.

Ha det gott där ute!

Bådaviken 3.4

Friskluftsdag ute i sedvanliga Bådaviken 3.4. Det blir sämre och sämre med fantasin gällande andra ställen att cykla till. Men så försöker jag också fortfarande leta fler lavsnabblöpare på nya områden i viken. Denna dag var det ändå lite för kallt misstänker jag och lavsnabblöparna i det sedvanliga området syntes inte till... inte heller på det träd där jag hittade en hane tidigare i våras. Jag får söka vidare en annan gång.

Några tråkiga avståndsdokument över en del fåglar blev det i alla fall. Vårskränande gråtrutar tycker jag fortfarande är ett alldeles suveränt vårljud. Tyvärr fick jag inga bilder på en ung havsörn som på låg höjd svepte rakt över mig. Jag hade ett makroobjektiv på kameran precis då och hann inte byta till mer lämplig optik.

På åkern en bit innanför viken huserade ungefär 250 sångsvanar. Jag har aldrig förr sett så många på den platsen samtidigt.

Mitt första "tran-kryss" för året kom samtidigt. Totalt tre tranor dök upp - eller ner - medan jag hukade i ett avlägset hörn av åkern. Grågäss skymtades också men av dem finns inga bilder som tillför något.

Sedan gick jag tillbaka ut i viken och passade på att vandra lite här och var eftersom skaren bar på alldeles prima sätt och det var lätt att undersöka platser som annars känns mer svårtillgängliga. Det gav lite nya idéer om var man kunde hitta spännande grejer senare när värmen gjort mer åverkan på snön och vintertillståndet.

Pimpla flavicoxis. Hane

Här och här är två tidigare inlägg med honor av Pimpla flavicoxis (fam. Ichneumonidae, underfam. Piplinae). Bilderna i det här inlägget är av en hane Han är plockad ur lådan som innehåller steklar insamlade 2020.

Så här ser alltså hanarna ut och mer än så behöver jag kanske inte skriva. Ordade ändå en smula om dessa steklar i inläggen med honorna.

Äntligen skorv!

Äntligen dags för ett djur som har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Skorv.

Någon gång i vintras fick jag helt plötsligt stort sug efter vad som här i trakten går under namnet grundskorv (uttalas förstås olika på olika lokala dialekter). Fram tills dess jag flyttade hemifrån mer permanent var jag ofta delaktig i att vara ute och vittja nät på vintrarna. Det är då inte särskilt ovanligt att grundskorvar följer med näten upp på isen. Det har oftast att göra med att de angriper fiskar som fastnat i nätet nära botten - gärna fiskar som dött. Vintertid tenderar näten vittjas med några dagars mellanrum (beroende på väder) och det finns alltid viss risk att en del fiskar får gällocken så klämda i maskorna att de inte erhåller tillräckligt med syre och därmed hinner dö innan näten vittjas. Då lockas dessa små rovdjur och asätare upp i nätet. Jag minns att sik och nors var fiskar de verkade speciellt förtjusta i. Ofta äter de fiskens gälar först.

Etersom jag numera inte är involverad i något vinterfiske slog det mig att jag kanske kunde efterlysa några grundskorvar i en specifik Fb-grupp som rör skärgården i Nykarleby. Det blev napp nästan omedelbums och en tid efteråt fick jag tacknämligt tre grundskorvar hemlevererade.

Suget efter grundskorvarna handlar primärt inte om att fotografera dem och göra blogginlägg av och med resultatet. Mitt huvudsyfte är att ha dem som referensmaterial för eventuella illustrationer framöver. Men eftersom de nu är införlivade i min "småkrypssamling" kan de självfallet även få utrymme i bloggen.

Egentligast egentligen borde de kanske uppbevaras i sprit. Men den typen av sprit är numera svår - rent av hopplös - att få tassarna på ifall man inte har en institution i ryggen. Dessutom ville jag ha dessa tre tillgängliga för närmare koll på ett aningen mer praktiskt sätt än som spritbevarade. Torkade går därför också an. Segmentplåtarna, benen och antennerna ändrar trots allt inte form.

För att de skulle behålla formen någorlunda väl lade jag dem med ryggsidan neråt på vit ["entomologi"]skumplast och placerade ut nålar på strategiska ställen för att låsa ben och antenner i någorlunda bra positioner. Jag placerade även ut nålar som låste kroppen så satt den inte skulle komma åt att vika ihop sig under torkningsprocessen.

Givetvis tappar de sina bruna toner och blir blekgula när de torkar. Det är dock inget bekymmer för det ändamål jag ska ha dem till. Däremot irriterade jag mig en smula över att jag inte sköljde av dem ordentligt och de har därmed en del fasttorkat skräp på sig. Men... ska tilläggas... det var kanske bara positivt. Mer om det längre ner.

Grundskorv heter inte grundskorv officiellt. De två namn som har officiell prägel är skorv och ishavsgråsugga. Ishavsgråsugga har status som synonym medan skorv är det accepterade svenska trivialnamnet. I min skalle känns det nästan som sill och strömming - dvs. att de nordatlantiska skorvarna lätt heter ishavsgråsugga och Östersjöpopulationen blir skorv. Dålig taxonomisk relevans i den "föreställningen" - men ändå.

Taxonomin (den riktiga alltså) verkar vara aningen rörig och både Saduria entomon och Mesidotea entomon (stavas ställvis Mesidothea) används av olika institutioner. Linné (som är auktorn) namngav skorven 1758 till Oniscus entomon. Oniscus är i dag förbehållet ett släkte landlevande gråsuggor Alla gråsuggor som ursprungligen gick under det släktnamnet fick nya namn vartefter man insåg att taxonomin behövde justering. Saduria beskrevs av Adams 1852 och Mesidotea av Richardson 1905. Sålunda borde det vara Saduria som gäller, men jag hörde nyligen något rykte om att det eventuellt finns orsak till varför Mesidotea kan bli aktuellt som det nya giltiga och accepterade. Vi får se vad som händer. WoRMS (World Register of Marine Species), Artdatabanken och Finlands Artdatacenter använder sig av Saduria än så länge.

Skorv är i Östersjön en sk. relikt. Åtminstone är det en slags utgångspunkt gällande dess existens i Östersjön. Den lever på mjuka dy- och/eller sandbottnar på djup mellan en meter och ner till några hundra meter. I Östersjön har de alltså möjlighet att leva nästan över hela bottnen, men kan rimligen begränsas av dålig syrehalt på många ställen. Skorv uppges hur som helst ha god förmåga att klara sig i relativt syrefattig miljö.

Mina tre exemplar är inte riktigt fullstora enligt de mått de kan nå häromkring. Men med 38 mm (den minsta) och 42 mm (de två större) är de antagligen ändå i "könsmogen" storlek. Möjligen kan de ha tappat en millimeter eller två i längd när de torkade. Jag har inte öppnat flikarna på undersidan av "stjärtsprötet" (telson) för att kolla om det är hanar och/eller honor. Hanar blir generellt större än honorna. Möjligen kommer jag i något skede att försöka få tag på fler för att ha mera referensmaterial för isärplockning. De jag hittills fick ville jag hålla intakta.

Skorv "nr 1" ovan och nedan. 42 mm (kroppslängd).

Skorv "nr 2" ovan och nedan. 42 mm.

Närbilder av ätapparaten på "nr 2". Här finns gott om olika verktyg.

Skorv "nr 3" ovan och nedan. 38 mm. Ögat (som förstås är lite intorkat) i inläggets första bild är den här skorvens högra öga.

Skorvarna passerade självfallet under mikroskopet. Det visade sig att "nr 3" hade liftare på undersidan. Två stycken 1 millimeter små kräftdjursliknande kryp fångades upp av ögonen. Jag har för vana att spana efter dylikt på insekter eftersom jag hyser viss fäbless för kvalster som ju ofta sysslar med sk. foresi (liftande). Det var alltså mest någon slags "automatik" i mitt sätt att glo på skorvarna i mikroskopet som ledde till upptäckten. De är nämligen inte helt lätta att se om man inte vet var man ska kolla. När den första hade upptäckst började jag förstås leta efter fler varpå den intill benet också hittades.

Jag lyckades på egen hand inte alls få någon ordning på vilken grupp liftarna kunde tänkas tillhöra, men i samband med ett jobbrelaterat ärende dristade jag mig till att fråga Matz Berggren som kunde upplysa mig om att det är hoppkräftor i ordningen Harpacticoida.

Enligt det lilla jag hunnit läsa på om dessa lever en del av dem i mer ingående samröre med andra organismer. Har dock i nuläget inte sett om det finns rapporter om sådana förhållanden med skorv. Att hitta två individer på undersidan av ett exemplar är inget man kan dra några stora växlar på heller. Tål kanske att följas upp hur som helst. Samma gäller huruvida jag bör se till att få dem artbestämda vilket i så fall förstås måste ske av någon expert på området. När jag såg dem var jag i alla fall glad att jag inte hade sköljt av av och "tvättat" skorvarna. Då hade nog hoppkräftorna försvunnit.

Jag vet... I mina bilder har skorvarna huvudet mot höger. Vanligen strävar man till att ha huvudet till vänster i dylika habitusbilder, men av diverse dåligt underbyggda anledningar bidde det så här den här gången. Jag kunde ha spegelvänt bilderna men sådan bildmanipulation ägnar jag mig bara åt ibland.

Referenser:

T. C. Hiebert

Mesidotea entomon. A large idoteid isopod

University of Oregon Libraries and the Oregon Institute of Marine Biology. 2015

Sandberg, Bonsdorff

On the structuring Saduria entomon (L) on shallow water zoobenthos

Ann. Zool. Fennici 27:279-284. 1990