Årets första småkrypssafari vid Storsand (Monäs) gick av stapeln 8.5. Ganska kylig dag i enlighet med hela våren hittills, men i solen var det ändå acceptabel värme.
Överallt på det stora öppna fältet på landsidan av trädbården ut mot havet flög bin i mängd och massor. Första uppgiften var att försöka få dem dokumenterade. Det visade sig vara enkelt sagt, men vansinnigt knepigt att utföra. En hona som ivrigt gnagde på en kolbit fotograferades i alla fall ganska omgående. Problematiken var att hon delvis gömde sig själv under kolbiten och när hon var klar drog hon omedelbart iväg.
Kort därefter landade en hane i närheten. Jag lyckades långsamt närma mig tillräckligt för att få en halvdan bild på visst avstånd (bilden ovan är beskuren), men han flög iväg så snart blixten gjorde vad den skulle.
Det var mest hanar som flög och honorna verkade vara få till antalet. Alla bina drog sin kos så fort jag var mindre än tre meter från dem när de satt på sanden.
Till slut fick jag lite hjälp av ett gäng gråmyror, Formica cinerea, som fattat tycke för en död hona. Av någon outgrundlig anledning tog jag ytterst bristfälliga bilder av myrorna och biet.
Vad är det för bi då? Jo det är vårsidenbi, Colletes cunicularius, den art som flyger tidigast på året av sidenbina och vars preferenser vad biotop anbelangar är som hand i handske med Storsands dynområde. Pollen (och nektar för den egna magen) samlas från videblommor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar