Vad vore ett besök i Bådaviken utan spaning efter lavsnabblöpare, Philodromus poecilus?
Fattigt!... skulle jag säga.
Dessutom hävdar jag ju - förvisso utan bevis - att den här bloggen är världens lavsnabblöpartätaste webbsida. För att bibehålla den viktiga och prestigefyllda tätpositionen ser jag inga som helst betänkligheter att mata på med nya lavsnabblöparinlägg.
15.4 hittade jag av någon anledning endast hanar. De är subadulta än så länge, men lär ömsa till vuxna och könsmogna individer någon gång i månadsskiftet maj - juni. Här är ett inlägg från förra året med vuxna exemplar.
I fotograferandet av den första testade jag ett nytt objektiv. Ett nytt objektiv från 80-talet närmare bestämt. Beställde i vintras ett Canon Macrophoto 35 mm f2.8 som Canon utvecklade för makrofotografering kombinerat med bälg. Dels var tanken att jag skulle använda det som komplementerande optik vid just studiofotografering (på bälg) här hemma och som ett eventuellt alternativ till MP-E65 i samband med större uppförstoringar ute i fält. Det gamla, lilla objektivet har potential att vara skarpare än MP-E65 i vissa lägen. Dessutom blir det mindre, smalare och betydligt lättare än den stora, bökiga MP-E65-gluggen.
Problematiken är att det inte finns någon bländarautomatik som hos MP-E65, vilket innebär att det blir svårt eller omöjligt att se motivet i sökaren så länge jag har spegelreflexkamera. Således måste jag använda live view vilket jag tycker är lite svårare pga. hur mina ögon fungerar och vad stabilitet beträffar. Det skulle dock ordna sig med nytt spegelfritt kamerahus där sökaren också är digital och kan kompensera för "ljusbortfallet".
Första bilden och bilden nedan är några försök att fotografera spindeln med nämna veteranoptik. Mellan objektivet och kamerahuset använde jag en utdragbar mellanring av modell Olympus Auto 65-116 (plus adaptrar). Längre utdrag är lika med större förstoring. Samma funktion som MP-E65 alltså. Inte så nöjd än så länge, men jag får fortsätta testa objektivet och göra utvärderingar vartefter.
Beståndet av döda alar håller ganska raskt på att förändras och jag har en del frågetecken kring lavsnabblöparnas framtid. Jag har letat efter dem på flera olika ställen i viken men hittills enbart hittat dem koncentrerade kring ett begränsat område. De verkar klart och tydligt föredra stående döda stammar av en viss tjocklek och av en viss grad av "förfall". Träd i det stadiet ruttnar nu snabbt "bort" varpå de faller omkull. "Nydöda" träd tillkommer inte i någon större skala. De Highland-kor som tidigare skavt på levande alar så att de dött har inte varit i viken de senaste somrarna.
Så frågan är om spindlarna flyttar över till levande alar eller om de försvinner vartefter deras favoritstammar minskar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar