2020

Dags för den årliga sammanfattningen. Här följer några små reflektioner, några höjdpunkter och den ack så viktiga obligatoriska statistiken. 

2020. Vad ska man egentligen säga om det gångna året?

Tja. Rent generellt har året redan beskrivits som ett enda långt elände. Men den här bloggen handlar inte om virus, amerikansk politik eller ekonomi. 

Bloggen styrs förstås av att jag satt upp ett slags ramverk för vad den ska behandla. Läs mera om det i "Om" här till höger. Eftersom naturupplevelser och "inventeringar" inte är mitt levebröd tenderar jag ofta vara ganska slumpmässigt inspirationsdriven. Vad jag gör och vart jag letar mig går därför i vågor beroende på eventuella infall och potentiellt tillfälliga intressen. Det står klart att 2020 var ett år då det blivit ännu färre ryggradsdjur framför korpgluggar och kamera. Småkrypen tenderar alltså ta över helt och hållet.

2020 har jag oftare sökt småkryp mer aktivt utanför trädgården än i den. Fortfarande är trädgården en "viktig" undersökningsruta beträffande idén om att utröna hur många arter jag kan tänkas hitta i den. Men det oaktat har jag allt oftare lockats ut till andra platser och miljöer på jakt efter arter som med säkerhet inte hittas intill ytterdörren.

En annan bloggingrediens som blivit mer sällsynt 2020 är mina debattrelaterade inlägg. Det är ingen medveten trend, utan snarare ett resultat av tillfälligt bristande inspiration beträffande den formen av skriverier.

I januari slängde jag upp denna långa harang om antidemokratisk klimataktivism.

I februari var det detta inlägg där jag ältade det dumma i att debattera mot folk som sprider mumbojumbo på sociala medier.

I mars ältade jag samma sak igen.

Men sedan dess har jag lyckats hålla mig från långa och onödiga gyttjebrottningsmatcher mot desinformationsspridare på Fb. 

Klimatet finns det i och för sig ganska mycket att orda om. Problematiken har inte precis försvunnit coronaåret 2020. Tvärtom!

Globala medeltemperaturen för hela december är när detta skrivs förstås ännu inte observerad. En viss "sänkning" av golbala medeltemperaturen under december verkar dock göra så att 2020 inte blir rekordvarmt, men ändå stannar på prispallen med antingen silver eller bronsmedalj. Vi får se.

I skrivande stund är Arktis överlag väldigt varmt jämfört med tidigare medelvärden.

Det om det.

Nu till bloggens mer huvudsakliga ämne - nämligen "organismer jag möter". 

I en årssammanfattning bör jag väl lyfta fram några av höjdpunkterna.

Året kännetecknas på den punkten främst av att Bådaviken nära åmynningen (Nykarleby älv / Lappo å) var stället "som gällde" anno 2020. Förr var det en havsvik rik på olika fåglar. Numera känns det mest om en övergödd vassöken med myggmängd som kräver nerver av stål och helkroppsrustning av kevlar. Men detta till trots finns där en del godbitar. Tack vare utplacering av Highland-kor har vassen decimerats och strandskogen (albården) genomgått viss "nötning" som troligen kan ha bidragit med något större biodiversitet. Detta är dock enbart en hypotes och inget jag har belägg för. Skulle ha varit prima med en slags inventering innan korna kom dit så att man hade något att jämföra med. Jag borde förstås undesöka småkrypslivet i motsvarande albård utanför kornas inhägnad för att se om det alls skiljer sig.

Allt började 25.4 när jag hittade lavsnabblöpare (Philodromus poecilus) på alstammarna. Dessa verkade nästan uteslutande sitta på döda, stående alstammar.

Här är ett uppföljande inlägg efter återbesök en månad senare. Jag sökte adulta individer även efter detta men då lyckades jag inte hitta dem. Förmodligen hade de som adulta hunnit söka sig i skydd under barkflagorna och förhoppningsvis då med befruktade ägg att vaka över. Blir givetvis nya besök på jakt efter denna relativt rara och svårfunna art.

Ett annat roligt fynd var Gonotropis gibbosa. 

Sedan råkade jag få en bild av brokparasitstekeln Pseudorhyssa alpestris som ingår i ett intrikat förhållande med kamelsteklar och Rhyssella approximator. Arten verkar vara någorlunda ovanlig - eller i alla fall sällan rapporterad.

Höjdpunkten - i konkurrens med lavsnabblöpare - var när jag 21.6 helt plötsligt hade flera honor av mindre vedlarvsstekel framför mig. 

Jag korkade oskojat en flaska vin den kvällen.

Givetvis måste jag försöka återse dessa inkommande sommar och kanske lyckas fixa lite fler, samt förhoppningsvis bättre, bilder. 

Rent allmänt har Bådaviken alltså "levererat" (som det heter). Svårt att tro detta kan toppas av nya spännande fynd, men man vet förstås aldrig. Samtidigt känner jag att jag borde bredda mig en smula och variera mina biotopval mera.

En annan - av de få - biotoperna jag tenderar besöka ofta är sanddynerna på Storsanden i Monäs.

Där hittade jag visserligen många skojiga sktyp, men inget som matchade Bådavikens höjdpunkter. Dyngökstekeln(?) var ändå kul att få på kamerasensorn (nedan).

I trädgården blev det inga anmärkningsvärda fynd och jag ägnade som sagt överlag inte så mycket tid åt att leta nya observationer i trädgården heller. Rhyssa persuasoria (nedan)var ändå ett riktigt kul "gårdskryss". Det blev en hel serie inlägg med nya bilder. Här är det första och här är det sista. Jag kunde konstatera att en och samma stekelhona observerades under en period på hela 35 dygn. 

Bara för några dagar sedan seglade även en av ingredienserna i det här inlägget upp som en spännande bubblare för årets fem mest intressanta fynd. Det handlar om den entomopatogena svamp som infekterat bistekelhonan presenterad i inlägget. Dylika svampar ser man ofta på flugor, men jag har själv aldrig tidigare sett dem på steklar. Efter kort konversation i en Fb-grupp specifikt för svampar på småkryp bekräftas den tidigare misstanken om att svampen tillhör gruppen Entomophthorales och därmed är släkt med de som angriper flugor. Samtidigt säger expertisen att dessa svampar är kräsna med "valet" av offer och att de således är väldigt specialiserade vilket kunde innebära att svampen i fråga är specifik för antingen Gasteruptiidae eller arten G. jaculator. Jag får återkomma med uppdatering av inlägget vartefter ny infomration dyker upp. Stekeln och svampen kommer att undersökas närmare av expertis.

Slutligen är det väl dags att nämna den viktiga statistiken gällande gårdskryss och antal olika arter på bloggen. År summeras så vackert i just statistik och siffror.

När jag avrundade 2019 hade jag totalt 613 trädgårdskryss sedan projektet inleddes 2013. Nu ett år senare är den siffran 645 och således har 32 st arter adderats under året. Det är fem färre än 2019. Det ska dock tilläggas att jag har en hel drös obestämda insamlade småkryp som inte är artbestämda än. Med andra ord är det eftersläpning beroende på omständigheter. Samma gäller krypet på detta dassiga fotografi taget sommaren 2013.

Fotografiet låg i någon gammal mapp som jag av en slump råkade kika i för ett par dagar sedan. Kvalstret torde tillhöra släktet Balaustium om jag inte ser helt fel. Skulle det råka vara fel så är kvalstret oberoende av någon art jag inte räknat in tidigare. En del av siffrorna i statistiken härrör alltså från dylika "fynd" och inte från nya observationer.

För ett år sedan hade bloggen 792 olika djurarter i "arkivet". Nu är den siffran 879. Det ger 87 nya arter på bloggen det här året. Balaustium sp. i bilden ovan är härmed inräknad i den summan. Artfrågan är dock någorlunda svår. Jag räknar även in sådana som inte bestämts ända till artnivå, men som kan konstateras vara någon annan art än ett redan existerande "kryss". Om det råder osäkerhet huruvida två olika observerade djur är samma art eller inte, så räknas enbart den ena. Sådant kan t.ex. ske med hane och hona av små svårbestämda steklar där det inte går att avgöra om en observerad hane är samma art som en observerad hona.

Antal artkryss för trädgården:

2013: 142 st.

2014: + 33 = 175 st.

2015: + 213 = 388 st. (en hel hög äldre obestämda observationer som adderades)

2016: + 43 = 431 st.

2017: + 85 = 516 st.

2018: + 60 = 576 st.

2019: + 37 = 613 st.

2020: + 32 = 645 st.

Siffrorna kunde vara betydligt högre om jag bara spenderade lite mer tid med att vända på blad och sålla i förnan. Misstänker att jag relativt bekymmerslöst kan tänkas komma upp till dubbla antalet artkryss totalt - alltså ca 1200 - om jag lägger manken till. Men det får ta den tid det tar och det blir vad det blir.

Antal olika arter på bloggen:

2013 -> 2015: 467 st.

2016: + 52 = 519 st.

2017: + 116 = 635 st.

2018: + 82 = 717 st.

2019: + 75 = 792 st.

2020: + 87 = 897 st.

Om tempot upprätthålls når bloggen 1000 arter på våren eller sommaren 2022.

Siffran över mina totala artobservationer spräckte 1000-vallen för inte så många veckor sedan. Det är egentligen ingen anmärkningsvärd summa och jag räknar med att man ganska obehindrat når 2000 arter innan det börjar bli mera arbete för varje nytt artkryss.

Med denna synnerligen viktiga information vill jag härmed önska alla gott nytt år och ett riktigt spännande naturår 2021!