Rhorus cf. longicornis. (?)

Efter en rad skalbaggar är det åter dags för lite steklar. Det handlar alltså om dokumentation av insamlade småkryp.

Först till rakning när jag återvände ner i stekellådan var denna brokparasitstekel (fam. Ichneumonidae). Det är en hane med kroppslängd på ca 9 mm. Inledningsvis tyckte jag på basis av vingnerver och en del annat att det kunde tänkas röra sig om underfamilj Tryphoninae trots förekomsten av tagg på frambenstibian. Korrigering till Ctenopelmatinae skedde via en stekelgrupp på fb. Jag borde ha lyssnat mera på tibiataggen.

Exemplaret är inte i så gott skick. Bakkroppen är i princip tömd och möjligen uppäten under tiden stekeln hunnit ligga död i växthuset där den är hittad. Jag har ytterligare ett identiskt exemplar i något bättre skick och inte fullt så dammig, men den stekeln är inte monterad än (måste beställa fler nålar och kartongbitar).

Släktet torde enl. expertis i nämnda fb-grupp vara Rhorus. Arten brottas jag fortfarande med. När jag nycklar (se referenser) upplever jag att alternativen tar slut väldigt snabbt. Artbeskrivningarna är också extremt begränsande, men problematiken ligger även i att det här är en hane - om jag inte fullständigt tolkar en insjunkna bakkroppsspetsen helt fel -  och att de beskrivna arterna inte alltid inbegriper beskrivning av båda könen. Dessutom finns viss inkonsekvens i hur könen skiljer sig från varandra rent utseendemässigt arterna emellan vilket gör att det är svårt (eller omöjligt) att dra några slutsatser gällande könsskillnader för en specifik art baserat på beskrivningar av skillnaderna hos en annan.

I grova drag kunde man säga att färgkombination och antal flagellomerer (flagellum är de likartade segmenten efter scapus/antennskaft och pedicellus/segment 2) snabbt utesluter den absoluta merparten av släktets arter. Flagellomererna är 38 till antalet. 

För tillfället är R. longicornis den art som enligt beskrivningar tycks vara "närmast sanningen". Men det finns ett par osäkerhetsfaktorer beroende på att jag inte hittat mer ingående beskrivning av detaljer hos hanen (om nu detta verkligen är en hane). Dessutom är den longicornis-beskrivning jag sett enbart en förklaring kring några karaktärer som skiljer arten från den närstående R. gracilitor som tillsammans med R. longicornis bildar den sk. "longicornis-gruppen"

I någon mån kan jag för tillfället inte säga mer än att R. longicornis är den art som har "minst fel" i förhållande till min stekel. Om dessa "fel" verkligen är fel kan jag inte heller uttala mig om. Jag har inte heller koll på eventuella variationer inom arten. De lågupplösta och lite halvsuddiga bilder av artbestämda R. longicornis jag sett pekar på att färgsammansättningen i alla fall verkar vara enhetlig med min stekel. Kommentarer kring speciffika karaktärer längre fram i inlägget står främst i relation till R. longicornis.

Mesosoma (mellankroppen) och huvudet skiftar i vackra skimrande blå toner vid direkt ljus. När jag diffuserar ljuset för fotografering tenderar de blå reflektionerna försvinna. Det är samma effekt som beskrivs i det här inlägget med Crossocerus subulatus vilken även fotograferades utan ljusdiffusering. Jag har inte noterat att den blå färgtonen nämns någonstans, men så har jag heller inte lusläst de generella beskrivningarna av släktet och kan ha missat något.

Bilden ovan har lite märkliga proportioner och huvudet ser oproportionerligt stort ut. Det beror på perspektivförskjutningen som sker genom stackningsmetoden som innebär att kameran flyttas framåt mellan varje exponering. Således är det som för tillfället fokuseras (den skarpa sektionen) alltid på exakt samma avstånd från kameran.

Propodeum kan inte fotograferas i bra vinkel utan att vingarna avlägsnas. Men det tillgängliga bildmaterialet torde ändå visa utseendet i tillräcklig omfattning och visar tydlig indelning. Mesopleuron har punktur och tydligt avgränsat punkturlöst speculum. Har varken hittat belägg eller motstridig information för att den är överensstämmande med R. longicornis.

Tergit 1 (petiole) kan heller inte fotograferas ovanifrån utan att avlägsna ena sidans vingar. Men här syns  ändå hur jämnt avsmalnande den är. Har inte sett beskrivning av hur petiole är formad i dorsal vy hos R. longicornis, men den beskrivs som lång (utdragen) vilket jag kan tolka är förenligt med denna i förhållande till andra arter.

Dorso-lateral carina är den "ås" som sträcker sig längs övre sidokanten av petiole. Här viker den av neråt efter spirakeln. Vet inte om det är överensstämmande med R. longicornis. Ovansidan är slät (utan tydlig punktur) vilket sägs vara karaktärsdrag för R. longicornis.

38 st flagellomerer. Osäker på om det stämmer med R. longicornis. Men den sk. longicornis-gruppen (R. longicornis & R. gracilitor) sägs i ett nyckelsteg ha 32-40 flagellomerer. R. gracilitor-honor har 32 segment och det betyder att R. longicornis logiskt borde ha fler. Hur många segment R. gracilitor-hanar och respektive kön av R. longicornis har vet jag således inte. Man kan i alla fall konstatera att R. longicornis inte avfärdas på denna punkt.

Svart ansikte stämmer också bra med R. longicornis-hane. Porträttbilden av en sådan på sidan 688 i sista referensen nedan ser oförskämt lika ut. Det är givetvis ingen bekräftelse.

Longicornis-gruppen kännetecknas även av en längre nedre tand på käkarna. Kryss även i den rutan.

Raden av taggar på frambenens klor är dock lätt problematisk. R. longicornis-honor har 8 st taggar men här tycker jag mig skymta något fler. De är svårräknade men skulle eventuellt kunna vara 10 st. De verkar hur som helst inte vara så få som 8. Om det är skillnad mellan honor och hanar har jag heller inte koll på.

Vingarna ser hyfsat OK ut för R. longicornis. Nervulus på framvingen är en gnutta postfurcal, dvs. vingnerven 1cu-a (nervulus) möter den längsgående CU bakom (ytter om) M&RS vilket också är ett kännetecken för arten.

Detta till trots vågar jag mig inte på en artbestämning och lämnar stekeln således med ett frågetecken eller ett cf (confer). Får återkomma och komplettera/redigera inlägget om jag erhåller mera information.

Referenser:

R. longicornis behandlas primärt i del 2 (första referensen) av D. R. Kasparyans totalt 5 papper med beskrivningar av arterna i släktet. R. longicornis finns även i del 5 (sista referensen) där den förekommer i nyckeln och på några bilder. Övriga listade referenser (del 3 och 4) är mera av karaktären "bonus-information" kring släktets övriga arter i Europa. Nu undrar förstås alla vad del 1 behandlar. Den gäller arter i östra Asien och jag har således inte tagit med den.

D. R. Kasparyan

Review of the Western Palaearctic Ichneumon-flies of the GenusRhorus Förster, 1869 (Hymenoptera, Ichneumonidae: Ctenopelmatinae). II. 

The Species of the punctus, longicornis, chrysopygus, and substitutor Groups, the Species with the Black Metasoma and Some Others

Entomological Review, 2014, Vol. 94, No. 5, pp. 712–755. © Pleiades Publishing, Inc., 2014.

ISSN 0013-8738

D. R. Kasparyan

Review of the Western Palaearctic Ichneumon-Flies of the Genus Rhorus Förster, 1869 (Hymenoptera, Ichneumonidae: Ctenopelmatinae). Part III.

The Species with the Reddish Metasoma and Black Face

Entomological Review, 2015, Vol. 95, No. 9, pp. 1257–1291. © Pleiades Publishing, Inc., 2015.

ISSN 0013-8738

D. R. Kasparyan

Review of the Western Palaearctic Ichneumon-Flies of the GenusRhorus Förster, 1869 (Hymenoptera, Ichneumonidae: Ctenopelmatinae). Part IV. 

The Species with the Reddish Metasoma and Black Face (Addendum)
Entomological Review, 2017, Vol. 97, No. 1, pp. 116–131. © Pleiades Publishing, Inc., 2017.
ISSN 0013–8738

D. R. Kasparyan

Review of the Western Palaearctic Ichneumon-Flies of the Genus Rhorus Förster, 1869 (Hymenoptera, Ichneumonidae: Ctenopelmatinae). Part V. 

The Species with Yellow Face and Reddish Metasoma

Entomological Review, 2019, Vol. 99, No. 5, pp. 660–704. © Pleiades Publishing, Inc., 2019. 

ISSN 0013-8738