Skimmervägstekel

Vägsteklar (fam. Pompilidae) är något av en favoritfamilj i min bok. Jag vet inte exakt varför, men troligen har det att göra med deras sportiga uppträdande och tillsynes dödsföraktande idé att föda upp larverna på förlamade spindlar. Men frågan är förstås hur dödsföraktande det egentligen är. Vet inte om det alls finns exempel på att spindlar lyckats värja sig och slå tillbaka när vägsteklar närmat sig.

Det lilla favoritskapet till trots finns här på bloggen inte många bilder av vägsteklar. Dels har jag faktiskt inte lagt någon tid på att söka upp dem mer specifikt och dels är de så oerhört raska och knyckiga att fältbilder är knepiga att åstadkomma.

Det här är min första insamlade vägstekel och det är precis som den absoluta merparten av alla andra i samlingen ett kryp som självdött här i trädgården - närmare bestämt i växthuset. Troligen har stekeln legat på något ställe där kondens i något skede gjort den våt med tanke hårens utseende på mellankroppen.

Bilderna är nästan en smula knasiga och stökiga". Stekeln hade helt enkelt något "svår" kroppsställning och jag har inte tagit för vana att mjuka upp krypen och positionera om vingar och ben. Det är för mycket jobb och det görs endast med några enstaka exemplar.

Arten  är Caliadurgus fasciatellus och det är en hane. Svenska namnet är skimmervägstekel. 

Han har ett blått skimmer i det som ser svart ut, men tyvärr försvinner nyansen när ljuset diffuseras inför fotograferingen. Jag tog i det här fallet inga bilder utan diffuserat ljus så som jag gjorde i det här inlägget med en rovstekel. I bilden av bakkroppen längre ner skymtas en viss blå ton i de första tergiterna.

Längden är mellan 6 och 7 mm. Honorna har rödorange främre halva av bakkroppen.

Hanen kännetecknas bl.a. av långa, ljusa tibiataggar på de två bakre benparen. Tyvärr har jag inte riktigt möjlighet att få vettiga bilder av taggarna så att deras längd syns ordentligt. Ben och vingar är lite tokigt placerade i förhållande till varandra.  Kunde kanske ha tagit en bild underifrån dock.

Ett annat kännetecken är den vita sjunde ryggplåten på bakkroppen.

Skimmervägstekel jagar hjulspindlar (Araneidae) och käkspindlar (Tetragnathidae). Dessa förlamas och släpas till en plats där honan gräver en grop i vilken spindlarna förpassas tillsammans med ett ägg.

Hedar, glesa skogstyper, kraftledningsgator, hyggen och hällmarker nämns som biotoper där man hittar arten. I Tyskland är den känd från städer, men jag vet inte om lilla Nykarleby platsar in som ett sådant exempel i det här fallet. Tror Nykarleby snarare platsar in i egenskap av "kulturmark".

Jag har endast vid ett fåtal tillfällen skymtat vägsteklar i trädgården. Någon artbestämmning har jag aldrig åstadkommit. I nuläget finns heller ingen riktigt bra markplats där grävande steklar och bin har ideala förhållanden. Att skapa sådana platser ingår i planerna för att öka biodiversiteten.

Nästa sommar får jag väl spana lite extra efter honor på jakt efter någon av trädgårdens många hjul- och käkspindlar.

Referens: Artfakta, Artdatabanken. SLU.