måndag 30 november 2020

Vråkstumpbagge

Tredje skalbaggen på raken i denna "serie" av inlägg typiska för vinterhalvåret. Det handlar alltså om dokumentation och presentation av sommarhalvårets insamlade småkryp. Skalbaggarna är få i samlingen och jag hade väl tänkt ta dem en och en lite mer sällan som omväxling till de myckna steklarna och tvåvingarna. Nu blev det dock så här.

Det här är ingen stor bagge. Två millimeter från hjässa till akter med indraget huvud. I levande tillstånd skulle väl huvudet addera någon tiondelsmillimeter när det sträcks framåt.

Formen avslöjar att det är en stumpbagge (fam Histeridae). Generell okulärbesiktning av storlek, punktur och fåror på täckvingarna leder till släkte Gnathoncus - ett släkte med fem (i Finland) småväxta arter vilka främst förknippas med fågelbon där de lever som rovdjur på andra småkryp.

Inledningsvis lutade jag mot G. buyssoni (duvstumpbagge) som är en av de två oftast rapporterade arterna i landet. Den andra vanligen rapporterade är G. nidorum (starstumpbagge) verkar vara vanligast, men lustigt nog den mest sällan rapporterade i Sverige. Antingen är förekomsten i länderna verkligen så olika eller så handlar det om rapporteringsskillnader eller skillnader i var och hur undersökningar främst sker.

Starstumpbagge kunde jag hursomhellst avfärda direkt pga. utseende i punktur. Det borde jag ha gjort gällande duvstumpbagge också. Hade missat punkturens utseende ute i de bakre hörnen av täckvingarna. Där har duvstumpbagge lite tätare och grövre punktur samt antydan till längsgående veckning.

I fb-gruppen där jag frågade efter råd började expertisen gå i riktning mot vråkstumpbagge - G. rotundatus - men ville helst se en bild av pygidium (sista bakkroppsplåten) innan den kunde spikas slutgiltigt. Jag hade inte tagit någon bild av pygidium pga att den dött med vingarna utsträckta och för att vinkel och arbetsavstånd (objektiv till motiv) därför inte blev optimal med det mest lämpliga objektivet - samt pga. lathet. Bild av pygidium ordnades.

Här bekräftar punkturen att det rör sig om Gnathoncus rotundatus - vråkstumpbagge.

Arten är inte så ofta rapporterad. På Laji.fi är det den minst rapporterade av de fem. Observationerna är dessutom ofta gamla. Troligen handlar det om att den är rejält underrapporterad snarare än ovanlig.

Ett kul fynd är det med tanke på att den inte verkar vara vardagsmat och främst påträffad i undersökningsfällor ute i skogsmarkerna.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar