Trädgården 15.7. Rödtonad röllikerotvecklare

Nytt dokumenterat trädgårdskryss i form av rödtonad röllikerotvecklare D⁠ichrorampha vancouverana. 

Det svenska trivialnamnet förmedlar larvens värdväxt och växtdel. 

Vanlig art i stor del av landet.

Trädgården 14.6. Spetssikelvecklare

Spetssikelvecklare Ancylis diminutana är nytt gårdskryss. Larverna återfinns på Salix (Viden).

Bl.a. krypvide S. repens samt bindvide S. aurita nämns som värdarter.

Frill 8.9. Del 7 - Mångformig aspvecklare

Något otydligt rotfält och därmed otydlig "rund spets" i rotfältets bakre kant mitt på framvingen, ett kännetecken som annars är karakteristiskt för mångformig aspvecklare Epinotia nisella. Men ändå tillräckligt tydligt för att arten ska kunna spikas - om jag inte är totalt ute och cyklar. 

Mångformig aspvecklare är variabel gällande färger och mönsterkontraster.

Ingen ovanlig art.

Bådaviken 2.9. Del 8 - Grå lövträdsbredvecklare

Efter kryss i rutan för det jag åkte till Bådaviken för att hitta strosade jag mest bara runt och glodde lite här och var i växtligheten. 

Känner mig alltid en smula destruktiv när jag viker upp ett hopspunnet blad för att syna innehållet. Kanske också därför jag relativt sällan ägnar mig åt det.

Här är det, om jag inte misstar mig, grå lövträdsbredvecklare Syndemis musculana som blev tvungen att reparera skadorna jag åsamkat.

En vuxen grå lövträdsvecklare fotograferades vid Storsand tidigare under sommaren.

Trädgården 20.6. Äpplevecklare

Har man äppelträd har man äppelvecklare, Cydia pomonella.

Arten är relativt lätt att skilja från andra vecklade tack vare sin något säregna, om än variabla, teckning.

Storsand 27.5. Del 2 - Grå lövträdsbredvecklare

Syndemis musculana, grå lövträdsbredvecklare, är ingen kräsen art. Det behöver inte ens vara lövträd. Gran, lärk och tall (åtm. contorta) bår bra de också.

Ovanlig är den inte heller och hittas över hela landet. Flyger från slutet av maj till början av juli.

 

Matt björkvårvecklare (?)

Småkrypssafari i skogen 7.4.

Har man bara korpgluggarna putsade finns god chans att hitta en eller annan fjäril trots att landskapet ser vintrigt ut med all kvarvarande snö. 

Den här fjärilen, som ser ut att kunna vara matt björkvårvecklare, Acleris notana, hade missat sig vad underlagsfärgen beträffar och satt på en gråare del av tallstammen. Efter två fotografier tröttnade den på blixten och fladdrade iväg.

Artbestämningen är osäker eftersom det finns några snarliga arter i släktet. 

Några trädgårdssmåkryp dokumenterade 28.6

Först ut i denna samling av några kryp som dokumenterades i trädgården 28.6 är denna fjäril med det tjusiga namnet glitterdystermal. Argolamprotes micella heter den på vetenskapiska.

Den sitter på ett hallonblad. Det passar alldeles ypperligt eftersom larverna lever i blomskott på just hallon. Jag kan bra avvara några bär.

Pinsamt suddig misstagsbild. Råkade trycka av och då drog flygfäet iväg innan jag hann fixa en ordentlig dokumentation. Men här känner jag ingen skam och när det är en ny observation i trädgården och ny art för bloggen så duger nästan vilka bilder som helst. Den lilla vecklaren med de fyra tvärränderna heter klövervecklare, Grapholita compositella.

Nymfsmåttingar av hårig bärfis, Dolycoris baccarum. Vid det här laget hade de vuxna individerna kastat veven generationsväxlingen var ett faktum. När detta skrivs (jag ligger hopplöst efter i rapporteringen) har  nymferna vuxit till sig och just nu ömsar de till vuxna bärfisar. Barndomen är alltså drygt en månad lång. Nu kommer de nya vuxna bärfisarna att övervintra och lägga ägg nästa försommar.

Nere bland bladen i trädgårdens buskblåbär huserade en hona av brokhoppspindel, Evarcha falcata. Hon vägrade visa sig i hela sin prakt. Här är en sliten hona fotograferad vid Storsand 2020 och här en hona som kom hem med blåbär för många år sedan. Då räknade jag den som "introducerad" och därmed inte som ett giltigt trädgårdskryss. Nu blev den ett sådant.

Slutligen ett frågetecken. Det är en stritnymf i alla fall.

Bådaviken 21.6. Del 1 - Kvällsbredvecklare

Bådaviken har blivit en förhållandevis obesökt plats hittills den här sommaren. Jag har missat många kryp jag borde ha åkt ut för att spana efter under deras flygtid. 

21.6 gjorde jag ändå ett kort besök i hopp om några arter jag ska orda mera om i kommande inlägg.

Första dokumenterade djuret var denna kvällsbredvecklare, Eulia ministrana, som minst sagt är en utseendemässig särling bland vecklarna (fam. Tortricidae) här i Norden. Dess mönster är liksom helt unikt vilket förstås gör att den inte har några förväxlingsarter.

Larverna kan hittas på olvon (Viburnum opulus), odonsläktet (Vaccinium spp.) och viden (Salix spp.).

Tidig och smal

Jag ligger lite efter i rapporteringen. Senaste tiden har jag kommit igång aningen bättre med de små utflykterna och eftersökningarna av liv. Själva bloggandet har dock inte hunnit med alla gånger.

8.4 låg snön ännu djup i skogen. Här har vi en vecklare som vandrade omkring på snön. Den fick komma med hem för närmare inspektion.

Har jag tolkat mina referenser korrekt ska det här vara en Epinotia crenana. Det är en vecklare som är ganska variabel i sin teckning. Visserligen är väl fläckar och allt sådant i stort sett alltid på samma plats, men de enskilda färgtonerna varierar både i nyans och i kontrast till varandra. Den ljusa teckningen på vingarnas tycks också variera i storlek och ljushet.

Vecket längs vingarna torde vara en give away för arten i fråga. Smal videvecklare - som den heter på svenska - har ett vingspann på ca 14 mm och är vanlig nästan överallt. Arten är också aktiv väldigt tidigt under året - vilket alltså är en förutsättning för att den skulle krypa omkring på snön då när jag hittade den.

Nattlampa 2017. Del 8 - Större rosenvecklare

Den obligatoriska Notocelia roborana - större rosenvecklare - passade förstås också på att stanna till vid den förföriskt lockande lampan. Brukar även fotografera arter som man ser relativt ofta. Olika färgvariationer - om än små - är alltid intressant som jämförelsematerial.

Nattlampa 2017. Del 3 - Gulanlupen björkknoppvecklare

Vecklare kommer gärna fladdrande när man tänt en lampa i nattmörkret när sensommaren börjar bjuda på sådant... nattmörker alltså.

Den här var svårbestämd och jag kom fram till fjärilen med det något långa namnet gulanlupen björkknoppvecklare mera på basen av att den arten var minst olik - snarare än mest lik. Tyckte på något sätt att det här exemplaret har färger och kontraster som inte kändes klockrena i jämförelse med den absoluta merparten av alla bilder jag kunde hitta på arten. Fick arten bekräftad efter en förfrågan.

Lingonhakvecklare

Där sitter den - lingonhakvecklaren - på en vitmålad sten längs Rummelskärets naturstig.

En vanlig vecklare som lever på Vaccinium-växter. Sådana finns det gott om på Mickelsörarna och blåbären knaprade vi på medan vi vandrade längs stigen.

Vecklarens vetenskapliga namn är Rhopobota ustomaculana.

Leverfärgad bredvecklare

Många av de små vecklarna är vid närmare inspektion bedårande vackra, speciellt när de råkar sätta sig på ett underlag de konstrasterar mot.

Leverfärgad bredvecklare - Pandemis heparana - har ett vingspann på plus-minus 20 mm. Den flyger från början av juni till mitten/slutet av september. Larverna kan leva på många olika lövträd och buskar.

Nattlampa. Del 1 - Diverse småfjärilar

Har under två kväller/nätter arrangerat med lite nattbelysning för att se vad som kan tänkas dyka fram ur mörkret. Härmed inleds en liten serie av inlägg där några av fångsterna presenteras.

Det traditionella är ju att locka nattaktiva fjärilar. Man tänker sig ofta att det då handlar om stora vackra svärmare, spinnare och lurviga nattflyn. Stora nattflyn hade jag på plats. Den enda jag kunde artbestämma var Noctua pronuba - allmänt bandfly. Några vettiga bilder hann jag inte få av den fjärilen. Alla stora nattflyn vägrade nämligen sitta still så pass länge att jag skulle hinna knäppa vettiga fotografier. Några exemplar av en gul-orange art satte sig dock med jämna mellanrum på själva fotografen. 

Visst... jag kunde lätt ha fångat dem och tagit in dem för jämförelse med planscherna i Sveriges fjärilar. Men det gjorde jag inte.

Flera små fjärilar satte sig ändå till ro på det underlag jag hade placerat fram under lampan. Första dagen var jag slarvig och använde ett gammalt lakan. Vad som snabbt stod klart var förstås att gamla lakan är ett uselt val. Det syns redan på första bilden här nedanför. Vissa av de riktigt små krypen fick givetvis en skog av störande små spretiga trådar runt sig. Andra kvällen använde jag istället en laminerad skiva.

Den här vecklaren har jag svårt att riktigt spika. Tror det borde vara en brokvecklare (underfamiljen Olethreutinae) av något slag.

Bland mätarna finns ett gäng som på svenska ofta har ordet "löv" med i namnet. Lövmätare med andra ord. Sterrhinae på vetenskaps-språk, dvs. ifall man talar om underfamiljen lövmätare.

Tror jag gissar på Idaea biselata - tofsfotad lövmätare. Vingbredden på dem är mellan 15 och 24 millimeter.

Rhopobota naevana. Sotfläckvecklare. Jag tillägger givetvis ett frågetecken.

Sotfläcksvecklaren (om det här nu är den arten) återfinns på en hel drös värdväxter. Några exempel är oxlar (rönnar), syrener, hagtorn, spireor, blåbär och lingon. Vingbredden är 11 - 16 mm.

Och här går gissningen i riktning mot ugglemott - underfamiljen Scopariinae. Kanske ett hagtornsugglemott - Dipleurina lacustrata.

Jag tippar på ett slitet exemplar av Udea lutealis - blekgult ängsmott.

Här har vi någon av rosenvecklarna. Tror det är Notocelia roborana - större rosenvecklare.

Sist men inte minst ska vi väl ändå ha en som torde vara omisskännlig - nästan i alla fall. Det är ju faktiskt inte omöjligt att blanda ihop häggspinnmalen - Yponomeuta evonymellus - med apelspinnmal (Y. malinellus) och slånspinnmal (Y. padellus). Men jag är hyfsat säker på att det här ändå är den som gillar hägg. Vi har dock både häggspinnmal och apelspinnmal i trädgården. Slånspinnmalen har sina nordligaste gränser här i Österbotten och jag vet inte hur vanligt förekommande den är.

Med det här inlägget har antalet presenterade arter på den här bloggen överskridit 400. Enligt min räkning ska det nu röra sig om 402 olika arter. Alla är givetvis inte artbestämda men de har förstås sin arttillhörighet ändå. Svampar och växter är inte inräknade i siffran.

Rosodlarens älsklingsfjäril.

Mera fjärilar till Utgångspunkt Nykarleby. Här är större rosenvecklare - Notocelia roborana.

Den kan vara en aning knepig att särskilja från blek rosenvecklare men bl.a. är de mörka teckningarna vid framvingarnas bakkant (de som bildar en enhetlig fläck när fjärilen är i vila) lite mer samlade, skarpa i kanterna och mer "geometriskt tydliga" - eller hur jag nu ska förklara saken.

Större rosenvecklare har ett vingspann på 16-23 mm så namnet till trots är den inte så stor. Men det finns förstås också en mindre rosenvecklare vars vingspann är 14-20 mm. De liknar också varandra men den mindre arten har ofta en rosa ton i de ljusa partierna.

Dessa fjärilars larver tycker om rosor och på typiskt vecklarmaner spinner de ihop ett antal blad runtom sig själva så att de får äta skyddade från omvärlden... så skyddade de nu kan bli. Det finns alltid specialiserade fiender som också tar sig fram till vecklarlarver. I brist på rosor duger även hagtorn, slån och rubus. Larven liknar spireabrokvecklarens larv men har orange huvud.

Askbredvecklare

Den här askbredvecklaren sökte skydd under ett lindblad. En vacker liten fjäril som genom sina vackert bly-glänsande fläckar vagt påminner om spireabrokvecklare. Den är dock till helheten mycket ljusare. Annat som skiljer dem åt är bl.a. att vingmönstret bildar en stor enhetlig gul fläck mitt på fjärilen när den sitter i vila och de långa labialpalperna ger den ett utsträckt tryne. 

Askbredvecklarens larver lever - som namnet antyder - på askar men är gärna även på liguster, berberis och syrener. Hos oss är det serverat med syren och ask så dessa vecklade torde ha vad de behöver för kommande generationer. Askbredvecklaren är ingen stor fjäril. Vingspannet ligger mellan 11 och 15 millimeter. Dess vetenskapliga namn är Pseudargyrotoza conwagana. På svenska sidan Bottenviken är den endast sporadiskt påträffad norr om Dalarna men här i Finland tycks observationerna sträcka sig lite längre norrut.

Mumsigt för talgoxar?

I föregående inlägg, där talgox-paret försöker stilla ungarnas hunger, syns en grön larv mellan näbbarna på förälder och unge. De båda föräldrarna finkammade bland annat trädgårdens plymspireor och även om jag inte fick det bekräftat så gissar jag att larven på bilderna kan ha varit ett presumtivt byte.

Efter fotograferandet av talgoxarna letade jag själv bland plymspireornas blad och hittade snabbt dessa larvers tillhåll. Det rör sig nämligen om spireabrokvecklare - Celypha siderana - vars larver väver ihop några blad till ett skyddande hölje i vilket de kan mumsa på växten i (relativt) godan ro.

De vuxna fjärilarna fotograferades förra sommaren och de ser ut så här.

Larverna är i nuläget ungefär en centimeter långa och de kommer inom kort att förpuppa sig. Fullbildade fjärilar börjar nog synas redan i slutet av juni.

Spireabrokvecklare

Liten men vackert mörkbrun och orange med skimrande blyfläckar och grönaktiga ögon. Precis som namnet antyder ser man oftast spireabrokvecklaren - Celypha siderana - på spireor. Hos oss är den mest på plymspireorna där också larverna huserar inne bland de blad de vecklat ihop som skydd.