Gärdsmygen fotograferades precis innan jag anlände ut till tornet där merparten av dagen spenderades. Mer om det här.
Gärdsmyg må vara en oansenlig liten fågel men under vårarna fyller den liksom upp strandskogen bakom fågeltornet. Den är överallt. Eller "all over the place" som man skulle säga om man vore lagd åt det engelska hållet. Sången framförs från allehanda synliga kvistar på lämplig ögonhöjd och den byter ofta plats.
Jag väntade inte in något bättre fotograferingstillfälle utan gick raskt vidare till tornet.
Efter försvarligt antal timmar i tornet började min lekamen kännas kall och stel. Det var läge att röra sig inne i strandskogen för att mjuka upp lederna och få lite värme. Mindre hackspett fanns på önskelistan och utöver den kunde jag inte hålla mig från att också spana efter en del småkryp. Mer om dem i nästa inlägg.
Som oftast är fallet när man söker efter nya observationer av mindre hackspett i Bådaviken slutar det bara med större hackspett. Ljud av mindre hackspett har heller inte hörts på några år.
I samband med hemfärden stannade jag upp och satte mig ner där gärdsmygen vanligen sjunger. Förhoppningsvis skulle det bli tillfälle att fotografera den på lite närmare håll.
I väntan på gärdsmyg och andra småfåglar fick jag korn på en skogsödla mellan fötterna. Ödlan litade på sin osynlighet och var blickstilla trots att jag reste mig för att gå bakåt eftersom 400mm-objektivet har en närgräns på 3,5 meter. Svansen var kort och mörk. Nytillväxt efter självstympning.
Gärdsmyg blev det inte. Småfåglarna var inte heller så sjungande av sig vid den tidpunkten på dagen och drog i stället snabbt omkring på jakt efter mat.
Trädkrypare ställde i alla fall upp. När den nådde trädtoppen och flyttade till nästa stam steg jag upp, gick till cykeln och trampade hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar