söndag 19 maj 2024

Igelkottsåterseende?

9.5 dök denna lilla igelkott-unge upp i trädgården.
Nu kvarstår frågan om det är samma individ vi hade bekymmer om i oktober och november.
Det kan man med säkerhet aldrig veta.

Igelkotten var inte i bra skick. Rörelserna var vingliga och "klena" men den piggnade till efter en laddning kattmat. Dagarna därpå höll den sig också i trädgården och erhöll mat när den noterades. Efter ett antal dagar visade den sig ha stötvis och rosslig andning. Inget bra tecken. Därefter försvann den och vi förmodade den hade dött.

Trädgårdsdammen "startades upp" i dag (19.5) och plötsligt befann sig en liten igelkott i vattenrännan som är en del av dammens vattensystem. Där försökte den dricka. Andningen stötvis och rosslande. Bakbenen veka. Bekant tillstånd.
Är det samma unge eller en ny med problem? Inte heller det kan man veta.

Men nu såg skicket ut att vara riktigt uselt. Pälsen rödfärgad och vid närmare undersökning visade sig svansen vara skalad och även nosen har smärre skador. Benen är hela.
På ena sidan är en del taggar avbrutna och det troliga är att igelkotten råkat ut för någon igelkott-ilsken (mindre) hund.

Den egna hunden är det tack och lov inte. Hon (syns i två av bilderna i det ovan länkade inlägget) är inte intresserad av igelkottar eftersom hon från valpåldern tränades genom belöning när hon ignorerade dem. Det har fungerat lysande.

Frågan är alltid vad man ska göra i dylika fall. 
Jag ringde i alla fall jourhavande veterinär vilken denna helg råkade vara på stort avstånd från Nykarleby. Veterinären gav rådet att antingen låta naturen ha sin gång eller att "aktivt" ha ihjäl igelkotten. 
Sedan tänkte jag konsultera Nordic Wildlife Care som är en organisation vilken tar hand om vilda djur i behov av hjälp. Inget svar. 

Skadornas egentliga omfattning är förstås svårt att avgöra. Igelkotten tas i alla fall inte av daga. Då får det bli klyschan "naturens gång" i stället även om man mycket väl kan argumentera för att det kan vara plågsamt. Hur som helst har nu igelkotten placerats i anslutning till den "lya" vi byggde i höstas och där förses den med tillgång till mat och vatten som den lätt kan hitta. När igelkottar visar tecken på problem är oddsen tokdåliga. Det känns ändå som om det inte är bortkastat att i alla fall försöka ge den en andra chans... eller tredje... eller fjärde, om det är samma igelkott som sprang omkring i snön på senhösten.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar