Hårig bärfis

Undrar om det funnits ett enda år som hårig bärfis, Dolycoris baccarum, inte varit vanlig i trädgården. Antalet har garanterat fluktuerat, men på försommaren tenderar man alltid se de vuxna och på sensommaren ses den nya generationen ta sig genom allt större nymfstadier tills de åter är vuxna inför övervintringen.

I år verkade kungsljusen (Verbascum thapsus) som dykt upp i köksträdgården ha varit den stora innegrejen för dessa bärfisar. 

 

Rapssugare... vilket skulle bevisas

I det här inlägget, som ingick i en "rapportserie" från Uppsala tidigare i somras, skrev jag följande:

"Rapssugare, Eurydema oleracea, ska man inte behöva åka söderut för att ta del av. Den är rapporterad i Österbotten också."

Inlägget publicerades precis efter midnatt på det då pinfärska datumet 21.6.

Senare samma datum, och alltså på det man då uppfattar som dagen därpå fast det inte är det (ja du fattar), hittade jag två rapssugare i köksträdgården.

Jag avslutade inlägget med följande: "Det finns förresten en färgform hos vilken de ljusa teckningarna är röda i stället."

Phaedon armoraciae

Phaedon armoraciae är en liten konkurrent om diverse köksträdgårdväxter. De brukar dyka upp nästan varje år och en gång tidigare har arten fått vara med på denna blogg. Den snarlika släktingen P. cochleariae har också observerats i trädgården. De är så pass lika att man behöver någorlunda bra dokumentation för att skönja skillnaderna ifall mn inte samlar in någon. Bl.a. röd ände på första antennleden är ett kännetecken för den senare nämnda.

 

Bådaviken 21.6. Del 4 - Sommarskogsmygga

I vanliga fall använder jag extremt sällan myggmedel. Inför besöket i Bådaviken hade jag rullat och sprejat två olika typer av myggmedel på alla hudytor som inte täcktes av kläder. Hela juni var myggbemängt hemma i trädgården och vis av tidigare erfarenhet visste jag att trädgården är ingenting jämfört med Bådaviken när det handlar om antal stickmyggor.

Jag hade rätt. Så snart jag anlände till viken hade jag ett moln av högfrekventa ljudalstrare runt benen. Myggmedlen tycktes fungera och de undvek i alla fall huvud och händer. Lovande början alltså. Jag skulle får möjlighet att söka steklar och spindlar förhållandevis ostörd.

Redan efter en timme rämnade mitt försvar. Antagligen tappade myggmedlet sin fräschör och förmodligen ledde viss svett till att det inte längre fanns där det borde finnas. Molnet av små blodtörstiga tvåvingar drog sig allt mer aggressivt in mot alla tänkbara ställen där de kunde trycka ner sina suveränt utformade sugsnablar till lämpliga blodkärl.

Jag lyckades uthärda nästan en timme till, men därefter tog jag några snabba bilder av denna sommarskogsmygga, Aedes cantans, och letade mig därefter i högt uppskruvad desperation hemåt.

Om alla myggorna tillhörde denna vackert tecknade art vet jag inte. För ganska precis ett år tidigare var det åtminstone tre olika arter som jobbade samtidigt.

Bådaviken 21.6. Del 3 - Lavsnabblöpare

Om jag i förra inlägget eventuellt luftade viss besvikelse över att inte se de steklar jag hoppades få se, så ska jag inte klaga när det handlar om lavsnabblöparna, Philodromus poecilus. De var nämligen adulta nu. 

Förra året (2021) hittade jag vuxna individer 30.5 men 20.6 var de helt försvunna. Troligen hade de flesta honorna då redan lagt ägg och hanarna dött. 

Frågan är således om småkrypen ute i viken har haft en lite långsammare och senare vår än genomsnittet den här säsongen. Det skulle kanske kunna förklara avsaknaden av kamelsteklar som avhandlades i föregående inlägg. Våren var trots allt aningen seg och kall.

Jag fick enbart syn på två honor och båda var äggstinna utav bara den. Misstänker att övriga honor redan retirerat in under barkflagorna och lagt ägg. De två honor jag kunde hitta var säkerligen fem före att göra samma.

Glädjande nog hittade jag även en hane. Förra året lyckades jag endast åstadkomma en (1 st) bild av den vuxna hane jag då fick korn på men den här gången hann jag ta några närbilder innan han drog sin kos och trollade bort sig själv.

Eftersom lavsnabblöpare är en sällan observerad art och eftersom jag har glädjen att få hålla koll på den lilla "kolonin" ute vid Bådaviken har bloggen blivit ganska lavsnabblöpartät. Jag vill ju hävda att det här är världens lavsnabblöpar-rikaste blogg. Här följer alla hittills gjorda inlägg:

- 25.4.2020: Andra observationen, fösta dokumentationen och artbestämning.

- 23.5.2020: Återbesök för ny epigyngranskning.

- 28.3.2021: Tidigt vårmöte.

- 17.4.2021: Många bilder på subadulta individer.

- 30.5.2021: Äntligen vuxna individer.

- 24.8.2021: Nya subadulta spindlar inför övervintringen.

- 20.3.2022. Nytt vårmöte på solsidan av alstammarna.

- 15.4.2022: Mera dokumentation (subadulta spindlar).

Bådaviken 21.6. Del 2 - Xiphydria picta

När jag åkte ut till Bådaviken 21.6 hoppades jag få se halssteklar i släktet Xiphydria. Datumet råkade sammanfalla med det datum då jag 2020 dokumenterade en del äggläggande kamelstekelhonor, X. camelus, och likaledes äggläggande Aulacus striatus som ju parasiterar på X. camelus.

2021 observerade jag 20.6 jag en Aulacus striatus men inga kamelsteklar. Det var inte så behaglig temperatur den dagen och småkrypen var allmänt tillbakadragna och inaktiva.

Jag har inte skött mig med besökt till Bådaviken den här sommaren. 21.6 var senaste gången och sedan dess har jag bara sysslat med annat än att hålla koll på skypen där ute. Nu är jag rädd att jag åter missat honorna av X. picta. Hanarna har jag dokumenterat vid några tillfällen men honorna har gäckat mig under alla år och jag har inte en enda observation av dem. 

X. picta verkar vara i farten aningen senare än X. camelus. Hanar kläcks innan honorna och eftersom X. picta-hanar (vanligen) synts samtidigt som X. camelus-honor tyder det på en aningen senare flygtid - åtminstone i Bådaviken.

X. camelus, som alltså borde syssla med äggläggning vid tiden för besöket, såg jag inte till. Däremot hittade jag X. picta-hanen på bilden ovan. Några Aulacus striatus kunde jag inte heller hitta. Enstaka Rhyssella approximator kunde jag skymta men bara några få var inom fotoräckhåll och den enda jag försökte ta bild av var nervös och drog iväg illa kvickt. R. approximator är dock en art som flyger i stort sett hela sommaren.

Kanske jag borde ta mig samman och dra iväg ut till Bådaviken när vädret är av sådant slag att det gynnar småkrypsaktivitet? Just nu regnar det.

Bådaviken 21.6. Del 1 - Kvällsbredvecklare

Bådaviken har blivit en förhållandevis obesökt plats hittills den här sommaren. Jag har missat många kryp jag borde ha åkt ut för att spana efter under deras flygtid. 

21.6 gjorde jag ändå ett kort besök i hopp om några arter jag ska orda mera om i kommande inlägg.

Första dokumenterade djuret var denna kvällsbredvecklare, Eulia ministrana, som minst sagt är en utseendemässig särling bland vecklarna (fam. Tortricidae) här i Norden. Dess mönster är liksom helt unikt vilket förstås gör att den inte har några förväxlingsarter.

Larverna kan hittas på olvon (Viburnum opulus), odonsläktet (Vaccinium spp.) och viden (Salix spp.).

Cryptus armator

Den andra (här är första) dokumenterade stekeln som plockades ur ett växthus 20.6 var denna Cryptus armator. Förra året genomgick en artfrände samma procedur vid samma tid på sommaren. Vuxna honor verkar alltså vara aktiva åtminstone i andra halvan av juni.

Samtidigt noterar jag att arten i Sverige observerats över ett tidsspann från slutet av maj till början av september.

På laji.fi finns inga rapporteringar och förstås därmed inte heller några uppgifter kring observationstid. Någon borde rapportera något.

Med dessa nya bilder fick jag lite mer kött på benen beträffande artbestämning och därmed vågar jag även konstatera att frågetecknet från förra årets observation kan strykas (1).

C. armator parasiterar på fjällhöstmätare, Epirrita autumnata, som har sin flygtid från augusti till oktober (med tyngdpukt på september och oktober) (2,3). 

kokongparasitateklar (underfam. Cryptinae) i släktet Cryptus är överlag inriktade på fjärilar som förpuppar sig i marken och det är även exakt vad fjällhöstmätare gör. Det är prepupporna (larvstadiet precis innan förpuppningen) steklarna angriper. Eftersom prepuppan normalt är nergrävd på ca 4 cm djup är det skäl att ha ett äggläggningsrör av nära motsvarande längd.

Hur stämmer detta med fjärilens förpuppning och de vuxna stekelhonornas flygtid?

Förpuppningen sker rimligen i andra halvan an juni häromkring. Det är dock en killgissning från min sida baserat på att förpuppningen nämns vara i mitten av juni i söder och mitten av juli i norr (upp till nordligaste Skandinavien). Tidpunkten för mina observationer stämmer bra med min killgissning... och påverkar förstås min killgissning. Fjällhöstmätare övervintrar som ägg (efter de vuxnas flygtid och äggläggning på hösten) och genomför sitt larvliv under försommaren fram till förpuppningen.

Tidpunkterna för de svenska observationerna är aningen förvirrande. Man kan se en viss tendens till att de mer sydliga i medeltal skett lite tidigare på sommaren än de nordliga, men utstickande undantag finns. De nordligaste observationerna är från Kramfors vilket är ca 9 mil längre söderut än Nykarleby. Kramfors-observationerna (två st) är gjorda under skilda år 27.7 (en hane) och 27.8 (en hona). 

Frågan är då om C. armator övervintrar som vuxen vilket innebär att larven ganska snabbt äter upp fjärilslarven och genomgår förvandling till vuxen stekel under andra halvan av sommaren. Det skulle innebära att fynd av stekeln på försommaren är övervintrade honor som väntar på att fjärilarna ska förpuppa sig och att fynden på sensommaren är nykläckta steklar som ska para sig (observation av hane) varpå honorna sedan övervintrar. Alternativet är att steklarna övervintrar i värddjurets puppa (observerat hos vissa andra Cryptus-arter) och sedan flyger i stort sett hela följande sommar. Min hjärna säger att det första alternativet låter mer troligt. Jag hittar inga uppgifter som bekräftar någondera alternativ.

Kan förresten tillägga att andra parasitoida brokparasitsteklar (fam. Ichneumonidae) på fjällhöstmätare är Cratichneumon pallitarsis, C. viator, C. punctifrons (Ichneumoninae), Pimpla flavicoxis (Pimplinae) och Polytribax arrogans (Cryptinae) (2).

Referenser:

1.

G. van Rossem 1969

A revision of the genus Cryptus Fabricius s. str. in the western Palearctic region, with keys to genera of Cryptina and species of Cryptus (Hymenoptera, lchneumonidae

Tijdschrift voor entomologie. p. 299-374

2.

Miia Tanhuanpää,Kai Ruohomäki, Pekka Kaitaniemi,Tero Klemola

Different impact of pupal predation on populations of Epirrita autumnata (Lepidoptera; Geometridae) within and outside the outbreak range

Journal of Animal Ecology. 

25 December 2001

 

https://doi.org/10.1046/j.1365-2656.1999.00305.x

 

3.

Håkan Elmquist, Göran Liljeberg, Morten Top-Jensen, Michael Fibiger

Sveriges fjärilar. En fälthandbok över Sveriges samtliga dag- och nattfjärilar

Østermarie 2011.

Vulgichneumon saturatorius

20.6 blev det ny rädda-småkryp-ur-växthus-aktion med dokumentation av de räddade.

Blev i och för sig inte så många den dagen och enbart ett par fick gå via kameran innan de återbördades till friheten.

Här har vi en hane av vad som högst sannolikt torde vara Vulgichneumon saturatorius (underfam. Ichneumoninae, fam. Ichneumonidae). Jag har inte fått artbestämningen bekräftad i skrivande stund och får korrigera mig med ett tillägg om det krävs. V. saturatorius parasiterar på gammafly, Autographa gamma.

Trädgårdskogssniglar

Trädgårdsart nr 716 gled på kvällen 19.6 fram över regnvåt mossa i de skuggigare delarna av trädgården.

Snigeln är Arion fasciatus, parksnigel.

Det är i alla fall så jag skulle vilja skriva. Men artbestämningen är det lite si och så med. Finns väl en liten risk att det kan vara en blek brun skogssnigel, Arion fuscus. 

Tack till Jonas Roth som hjälper mig att "tro" i det här fallet och jag ska med skakiga knän faktiskt räkna in denna som parksnigel i nuläget.

Parksnigel är aningen sydlig av sig och observationerna är märkbart glesa på den här breddgraden. Det är dock en människospridd art och sålunda ett föga märkvärdigt fynd. 

Jag har ofta sett skogssniglar med den här färgskalan tidigare men eftersom min fokus inte varit så värst blötdjurskoncentrerad förrän det senaste året har jag heller aldrig riktigt kollat noggrannare och bara slappt tänkt att det handlar om bleka individer av brun skogssnigel. 

Nedan en för trädgården typiskt färgad brun skogssnigel.

 

Igelkott

Om jag i föregående inlägg tyckte att en säckspindel gott kunde få ett nytt inlägg eftersom det var två år sedan senaste gången, så är ju igelkott än mer berättigad till ett inlägg. Det är 6 år sedan jag råkat ha kameran med mig under ett möte med igelkott. Faktum är att mina möten med igelkottar varit anmärkningsvärt fåtaliga de senaste åren och ett. Den här sommaren har både en hona och en hane rört sig i kvarteret och man får således hoppas att träffarna med dessa skojiga tingestar blir fler framöver.

Det är honan som syns på bilden. Jag tog ett par bilder av henne en på kvällen 19.6 då hon satt under en ungersk syren och rotade efter mask och andra marknära kryp. Familjens hund mötte förmodligen samma igelkott några kvällar tidigare och fick då tre "igelkottloppor" i pälsen. De lopporna är omhändertagna och ska förstås dokumenteras någon gång framöver. Lopporna måste ha fått för sig att det vore lämpligt att ta några rejält långa skutt över till ett större djur när jycken sin vana trogen luktade lite på igelkotten på behörigt avstånd.

Säckspindel

Två år sedan senaste inlägget med någon säckspindel (fam. Clubionidae). Det får vara tillräckligt skäl för att lägga upp en till även om jag inte har så mycket att säga om denna vuxna hona vars genitalier borde ha varit under lupp... eller kameran i alla fall.

Med tanke på bakkroppens teckning skulle jag tippa att det är en Clubiona subsultans, barrsäckspindel, men vågar inte spika.

Fotografiet togs 19.6.

Meiosimyza sp.

Lövflugor (fan. Lauxaniidae) dräller överalt i gränskan där ute om somrarna. Jag har inte fotograferat dem i tillräcklig omfattning och för artbestämning borde man antagligen samla in några. Det har jag inte gjort - om det inte råkar finnas några bland det ännu genomgångna materialet från växthusen.

Släktet ska i det här fallet sannolikt vara Meiosimyza.

 

Cheilosia sp.

En enda bild hann jag ta innan denna blomfluga i släktet Cheilosia fann för gott att dra sin kos. Man borde ha lite mera bildmaterial i olika betraktningsvinklar för att få tillräcklig information för artbestämning av dessa blomflugor. 

Här en tidigare insamlad Cheilosia gigantea, skräppeblomfluga

 

Miris striatus

Jag tror jag såg en vuxen Miris striatus här om dagen. Är dock inte helt säker. De nordligaste rapporterade observationerna i Finland är gjorda i Karleby. 

Det här är en nymf av just Miris striatus. Den fotograferades 14.6 och därmed borde jag verkligen spana efter vuxna individer för fotografering. Det är en riktigt vacker art.

Miris striatus är en ängsskinnbagge (fam. Miridae) som huvudsakligen är rovlevande. God möjlighet att dess verksamhet i trädgårdens rosenhagtorn handlade om att sticka sugsnabeln i bladloppor.

Empis tessellata

I det där hagtornsträdet som bladlopporna, flugbaggarna och nyckelpigorna huserade i under första halvan av juni dokumenterades även denna dansfluga (fan. Empididae) 12.6.

På bladen skymtar några nymfer och en del öms.

Dansflugan ska vara Empis tessellata om jag inte dummar mig kapitalt. Jag tror denna hane främst samlar upp sockervatten från bladet, men dessa är även rovlevande och jagar primärt små tvåvingar (ordn. Diptera) och andra små insekter. Hanarna fångar även en friargåva till honan som enligt uppgift inte accepterar honom ifall han inte tar med sig ett byte på deras date.

I skrivande stund, 22.7, är en hel del bladloppor kvar i hagtornsträdet De har blivit vuxna nu och så fort man rör sig nära trädet hoppar de hit och dit... och på den som passerar.

 

Humlemott

Humlemott, Aphomia sociella, kan konsten att se verkligt variabla ut. Dels varierar synligheten i deras mönster och dels tenderar de sitta med vingarna och palperna på lite olika sätt så att helhetsintrycket förändras. Den där övergången från ljust vid huvudet och mera färtoner mot vingspetsarna är dock karakteristiskt.

Här är lite fler humlemott och här är något om vad de kan åstadkomma.

Detta humlemott fotograferades 12.6.

Lucilia illustris

"Trädgårdssafari" med kameran resulterade i denna Lucilia illustris som hittades på stammen av gårdens björk.

Släktet Lucilia (fam. Calliphoridae, spyflugor) inbegriper några arter jag inte befattat mig med vad artbestämning anbelangar. Skillnaderna sitter i små detaljer som min hjärna inte riktigt orkat börja bearbeta. Därför var jag lat och gick raka spåret till en Diptera-grupp. Det erhållna svaret var alltså nämnda art. 

Någon raritet är det inte. Som jägare av observationskryss och "dokumentationskryss" är det närmast skamligt att inte fotografera fler tvåvingar (oren. Diptera) än jag de facto gör. Finns många arter "att hämta".

Tack till Johan Ennerfelt och Anne-Marie Björn för artbestämning!

Stockvargspindel

Senast jag hittade stockvargspindel, Acantholycosa lignaria, i trädgården var 2013. 

12.6 hittade jag den här honan på en grov, kapad rönnstamm som ska få ligga i trädgården och generera nytt liv för vedlevande organismer.

Här och här är några tidigare möten med stockvargspindel det här året.

Hårig solblomfluga

11.6 åkte också en solblomfluga (släktet Syrphus) ut ur växthuset via kameran.

Behåringen på ögonen är sparsam, men sammantaget får jag för mig att det är en hårig solblomfluga, Syrphus torvus.

Vanlig art som ofta observeras i trädgården.

 

Chrysopa perla

Räddningsaktion av insekter som "fastnat" i ett av trädgårdens växthus 11.6 resulterade i första trädgårdsobservationen av denna snyggt tecknade guldögonslända (fam. Chrysopidae).

Eller är det verkligen första observationen? Det kanske det inte är. Jag har för närvarande inte koll på tillförlitlig källa angående utseende och artbestämning på guldögonsländornas larver. Larverna har jag därför inte räknat som artkryss och i den bemärkelsen är ju det här hur som helst ett nytt trädgårdskryss.

Arten i fråga är hur som helst Chrysopa perla som med sin svarta teckning är förhållandevis lätt att känna igen. Visserligen kan man kanske vid snabb anblick förväxla den med C. dorsalis som även den har breda svarta inslag i teckningen men som är en sydligare art och inte lär hittas i Österbotten på länge än (med klimatförändringen är det väl dock den berömda tidsfrågan).

Chrysopa perla är en vanlig art som gillar skogskanter, gläntor, trädgårdar och liknande ställen med många lövträd och buskar. Pil, al, vinbär (Ribes) och rosor är bl.a. några växter där larverna gärna söker bladlöss.

Efter dokumentationen fick den söka sig dit den ville. 

Al, vinbär och rosor kan trädgården i alla fall bjuda på. Några bladlöss ska säkert också hittas.