Storsand 13.5. Del 3 - Brynkrabbspindel

Jag söker krabbspindlar.

Krabbspindlarna är spindlar som inte hittas när man letar efter dem. De dyker således upp enbart när man inte letar. Men några brynkrabbspindlar, Xysticus audax, var vid Storsandsbesöket 13.5 ändå undantaget som bekräftar regeln... eller hur det där uttrycket nu egentligen blir i nämnda fall. Tror jag fintade bort mig själv i resonemanget.

Jag vill väl egentligen inte använda ordet problem, men... ja... problemet... är att jag inte söker just brynkrabbspindlar. Aldrig är man liksom riktigt nöjd.

Brynkrabbspindlar har jag gott om observationer och dokumentation av. Arten är en av de vanligare krabbspindlarna på de platser där jag jag tenderar spana runt. Fler bilder av variabla arter är dock aldrig fel. 

Honan här ovan är vuxen. Hon har av någon anledning tappat två ben men ser ut att ha ägg i bakkroppen och lär troligen dra sig lite avsides för att sköta om dem så småningom. Skulle hon fortfarande vara sugen på en bit mat klarar hon säkerligen även att jaga och fånga byte.

Honan i bilden ovan är subadult och har alltså ett öms kvar innan hon blir vuxen.

Slutligen tre bilder på en juvenil brynkrabbspindel.

Sedan kan jag tillägga att Storsand är ett behagligt ställe att vistas på. Det är allmänt "bekvämt", avslappnande och ett ypperligt ställe för lite rensning av hjärnan när den behöver få miljöombyte efter många, långa dagar hemma vid ritbordet. Att inte hitta det man söker, men att kanske hitta något annat spännande i stället, är alldeles okej det också.

Storsand 13.5. Del 2 - Byrrhus sp.

Dessa bilder kan eventuellt höra till de mest oinspirerade fotografier jag hittills postat i bloggen.

Skalbaggen hör till släktet Byrrhus (fam. Byrrhidae, kulbaggar). 

Artbestämning görs på följande sätt:

1. Plocka fram sporerna du samlade från stenmurklor när nymånen inföll tjugoförsta dagen i maj.

2. Mortla ihop skalbaggens genitalier tillsammans med fem mullvadsögon,  tre matskedar öronvax från dvärgpipistrell samt en dekokt av murkelsporerna.

3. Torka och förbränn blandningen.

4: Sprid askan på en Ouija-bräda under höstdagjämningen. 

5. Bjud in sju konspirationsteoretiker, be dem hålla varsin hand på glaset (på Ouija-brädan) och etablera kontakt med påven Pius XII.

6. Dechiffrera påvens svar genom engångsnycklarna Sovjetunionens Manhattanprojekt-spioner använde 28.2.1943. Klappat och klart.

Storsand 13.5. Del 1 - Hedtaggfoting

13.5 Drog jag alltså ut till Storsand ännu en gång (hänvisar till de föregående blogginläggen). Det handlar förstås om att Storsand är en lite speciell plats och att man där kan hitta vissa specifika arter - om man har lite tur. 

Mörk liten (6 mm) hane i släktet Zora. Troligen Z. nemoralis, hedtaggfoting. Ett frågetecken som uppstod när jag med expertis kollade eventuella fallgripar i artbestämningen är huruvida Zora palmgreni - vilken skulle kunna vara ett alternativ - är en egen art eller enbart en variant av Z. nemoralis.

Z. palmgreni finns på laji.fi i form av två gamla, overifierade fynd gjorda 1905 i nordligaste Finland.

Tror således Z. palmgreni får anses vara ett högst tveksamt inslag i artbestämningen av denna individ. I nuläget känns det tryggt att stanna vid hedtaggfoting. 

Några särdeles bra bilder tog jag inte av denna hane. Antingen sprang han som ett tok eller så hukade han med benen vikta så som på bilden. Bilder av spindlar i släktet Zora var heller inte min målsättning för dagen vilket påverkar tålamodet och oviljan att nöta på blixtbatterier ifall man skulle hitta det man egentligen var ute efter. Jag är primärt på jakt efter arter spindlar i en viss taxonomisk grupp och hedtaggfoting tillhör inte den gruppen. Men man tackar aldrig nej till "bifångst" vilket alla mina blogginlägg från Storsand förmodligen förmedlar.

Tillägg 19.6.2022: Det blev ingen korkad *champang* på detta... men faktum är att hedtaggfotingen blev bloggens tusende art om räkningen är så korrekt som jag avser, tror och hoppas.

Storsand 8.5. Del 8 - Älgbajssvamp

Ibland får ju även svamp vara med på ett hörn. Det kunde gott och väl vara mera än så, men nuvarande situation är alltså nämnda hörn.

Intill spillning och/eller plats där hjortdjur urinerat kan man hitta skålsvamp i släktet Byssonectria. Det är måhända lite oklart med exakt arttillhörighet. Orange legeskål heter dessa hur som helst på svenska. De förekommer i anslutning till spillning och/eller urin av hjortddjur. Dessa fruktkroppar fanns intill älgspillning.

Jag tackar Emma Johansson för bekräftelse av släktet... samt att jag upplystes om att det är två skålar i en smäll på bilden ovan. Nere till höger i bild syns en brun frujtkropp. Det visar sig vara mörk legeskål, Pseudombrophila guldeniae.

Storsand 8.5. Del 7 - Praktsnabblöpare

Besöket vid Storsand gick mest ut på sållning av lös förna lite här och var. Storsand är ju naturskyddsområde och all min verksamhet är av försiktigaste karaktär. Alla krypen återbördas till det substrat de hittades i. De grå sanddynerna är känslig biotop och all vistelse i området bör ske längs existerande vandringsstråk för att minimera slitningen av lavar och mossa på dynerna. Mitt småkrypssökande sker därför också i enlighet med tanken om att ingen förstörelse av befintlig natur får ske. Slitaget riskerar i övrigt vara ganska stort i området eftersom det är ett populärt turistmål.

Att jag primärt använde tiden till att söka i markstubstrat handlade om min strävan att hitta några specifika arter (som jag hittills inte hittat). När jag förflyttade mig från ett ställe till ett annat och passerade ett par enbuskar fick jag spontant helt plötsligt för mig att skaka lite i några av kvistarna. Jag har under mina besök vid Storsand ofta sökt småkryp i enbuskarna och började vara lite "trött" på dem. Enarna hade tidigare inte heller bjudit på något särskilt "spännande".

Ner på min uppsamlingsyta ramlade föga förvånande de sedvanliga snabblöparna i "aureolus-gruppen". De är galet vanliga i enar och granar på i stort sett alla ställen där sådana växer.

Ner ramlade också en helt annan snabblöpare. En märkbart större och mer långbent art med karakteristiskt mönster. Jag hade aldrig tidigare sett arten i verkligheten men kunde omedelbart konstatera vad det rörde sig om.

Denna urtjusiga snabblöpare är nämligen Rhysodromus histrio, praktsnabblöpare. Ingen annan snabblöpare har ett dylikt mönster.

Det finns en del ströobservationer av arten längs västkusten. Någon dussinspindel är den inte häromkring. Mitt intryck baserat på vetenskapligt erhållen känsla är att de mest spännande fynden ofta tenderar vara resultat av slump och tillfälliga ingivelser när man rör sig i den där naturen.

Storsand 8.5. Del 6 - Troligen Abrolophus sp.

Vet inte riktigt vad jag sysslade med, men jag lyckades inte alls prestera några vettiga bilder av det här kvalstret som hittades bland växtmaterial på stranden.

Kvalstret tillhör familjen Erythraeidae och är så vitt jag kan se någon art i släktet Abrolophus. Tyvärr har det någon brun klump i "pannan" och min notoriskt dåliga förmåga att hitta rätt med fokus i dessa bilder hjälper inte riktigt till. Man skulle gärna se kvalstret lite tydligare "i ögonen".

Kroppslängden är ungefär 2 mm och något mindre än tidigare Abrolophus-kvalster jag noterat. Om det betyder att det kan var en deutonymf, en småväxt individ eller en art som generellt är lite mindre har jag förstås ingen aning om.

Storsand 8.5. Del 5 - Drusilla canaliculata

Ännu ett kryp ur sållnig av växtdelar på sandstranden. Tog bara en bild av denna lilla (4-5 mm) kortvinge. Arten är Drusilla canaliculata. 

Tack till Håkan Ljungberg för artbekräftelse!

Storsand 8.5. Del 4 - Bronsgroplöpare

Håller mig i detta inlägg kvar i resultatet av lite skållning bland död (torr) växtlighet ca 10 meter från strandlinjen vid Storsand.

Skalbaggen på bilderna är bronsgroplöpare, Elaphrus cupreus.

Tack till Håkan Ljungberg för artbestämning. Jag vågade nämligen inte utesluta den relativt snarlika E. riparius, grön groplöpare.

Storsand 8.5. Del 3 - Strandvargar

I samma högar av växtdelar som siljekokongviveln i föregående inlägg hittades fanns även ett gäng vargar. Det var föga förvånande. Vargspindlar finns det gott om på Storsand och arterna är flera.

Ovan en subadult hane av sandjaktspindel, Xerolycosa miniata, som främst hittas på strandsidan av den skogsbård som delar upp dynerna i just en strandsida och en mer lavbeklädd och skyddad del längre upp på land. I det området hittas bl.a. en hel del skogsvargspindlar, Alopecosa aculeata.

Det är inte första gången sandjaktspindel finns på bloggen.

Däremot är det premiär för strumpvargspindel, Pardosa prativaga.

Nedan en gammal bekant som jag faktiskt inte observerat vid Storsand tidigare. Det belyser snarast att jag inte varit så metodisk och noggrann eftersom det är en vanlig art. Prickvargspindel, Pardosa amentata, finns liksom överallt kan man tycka.

Prickvargspindeln är en subadult hane. Det krävdes assistans för att min hjärna skulle få grepp om denna trot att det är den vargspindel jag troligen ser oftast. Men ibland låser det sig när man är på en plats där man förväntar sig andra arter. Tack till Danne Rydgren för upplysningen!

Sist och minst en liten, ung björnspindel som torde vara fältbjörnspindel, Trochosa ruricola.

Storsand 8.5. Del 2 - Siljekokongvivel

Snyggt namn! Siljekokongvivel.

Hittades bland sandblandad dött växtmaterial en bit upp på stranden.

Hypera conmaculata är det vetenskapliga namnet. Att det var en Hypera kom jag fram till, men gruppen hör inte till mina bekantskaper och artbestämningen outsourcade jag till en skalbaggsgrupp.

Tack till Hans-Erik Wanntorp för bestämningen!

Storsand 8.5. Del 1 - Vårsidenbi

Årets första småkrypssafari vid Storsand (Monäs) gick av stapeln 8.5. Ganska kylig dag i enlighet med hela våren hittills, men i solen var det ändå acceptabel värme.

Överallt på det stora öppna fältet på landsidan av trädbården ut mot havet flög bin i mängd och massor. Första uppgiften var att försöka få dem dokumenterade. Det visade sig vara enkelt sagt, men vansinnigt knepigt att utföra. En hona som ivrigt gnagde på en kolbit fotograferades i alla fall ganska omgående. Problematiken var att hon delvis gömde sig själv under kolbiten och när hon var klar drog hon omedelbart iväg. 

Kort därefter landade en hane i närheten. Jag lyckades långsamt närma mig tillräckligt för att få en halvdan bild på visst avstånd (bilden ovan är beskuren), men han flög iväg så snart blixten gjorde vad den skulle.

Det var mest hanar som flög och honorna verkade vara få till antalet. Alla bina drog sin kos så fort jag var mindre än tre meter från dem när de satt på sanden.

Till slut fick jag lite hjälp av ett gäng gråmyror, Formica cinerea, som fattat tycke för en död hona. Av någon outgrundlig anledning tog jag ytterst bristfälliga bilder av myrorna och biet.

Vad är det för bi då? Jo det är vårsidenbi, Colletes cunicularius, den art som flyger tidigast på året av sidenbina och vars preferenser vad biotop anbelangar är som hand i handske med Storsands dynområde. Pollen (och nektar för den egna magen) samlas från videblommor.

Trädgården 17.4. Snabbsafari

Kastade mig ut på eftermiddagen och spanade i all korthet. Det var en kall dag och varken jag eller småkrypen var så pigga på att aktivera oss. Observationerna var de "gamla vanliga", men här är ändå två arter som ska få exponeras på webben.

Först borstlöpare, Lonicera pilicornis, en art som jag enbart dokumenterat en gång tidigare och då handlade det om ett aningen skadat exemplar. Bemödade mig inte om att städa borstlöparen.

På solsidan av trädgårdens enda kvarvarande björk huserar ofta diverse flugor. 

Jag har en tendens att hålla mig på lite avstånd från flera av de taxonomiska grupperna inom ordningen Diptera (tvåvingar). Jag har inget emot dem. Det är bara det att mina neuroner tycker det räcker gott och väl med alla andra grupper fulla av oerhört svårbestämbara arter. Flugor är nödvändigtvis inte värre än de jag mestadels håller på med, men ändå liksom.

Jag postade således dessa bilder i en Diptera-grupp och svaret var att det rör sig om släktet Pollenia. Troligen Pollenia vagabunda.

Nästa gång jag ser en spyflugsliknande fluga med gulaktigt kroppsludd vet jag bättre. Släktet ingår i familjen Polleniidae som tidigare var en underfamilj i familjen spyflugor (Calliphoridae). 

Samma art dokumenterade jag i Bådaviken två dagar tidigare.

Bestämning av flugan gjordes av Anne-Marie Björn och Johan Ennerfelt. Tack!

 

Bådaviken 15.4. Del 4 - Fastnat och dött eller dött och lämnat kvar?

Frågan är om denna Rhyssella approximator fastnade och dog eller dog av annan orsak under den mödosamma äggläggningsprocessen. Jag misstänker det förstnämnda. Det lär ske ibland.

Kroppen har hängt och slängt i vinden sedan förra sommaren.

 

Bådaviken 15.4. Del 3 - Lavsnabblöpare

Vad vore ett besök i Bådaviken utan spaning efter lavsnabblöpare, Philodromus poecilus?

Fattigt!... skulle jag säga.

Dessutom hävdar jag ju - förvisso utan bevis - att den här bloggen är världens lavsnabblöpartätaste webbsida. För att bibehålla den viktiga och prestigefyllda tätpositionen ser jag inga som helst betänkligheter att mata på med nya lavsnabblöparinlägg.

15.4 hittade jag av någon anledning endast hanar. De är subadulta än så länge, men lär ömsa till vuxna och könsmogna individer någon gång i månadsskiftet maj - juni. Här är ett inlägg från förra året med vuxna exemplar.

I fotograferandet av den första testade jag ett nytt objektiv. Ett nytt objektiv från 80-talet närmare bestämt. Beställde i vintras ett Canon Macrophoto 35 mm f2.8 som Canon utvecklade för makrofotografering kombinerat med bälg. Dels var tanken att jag skulle använda det som komplementerande optik vid just studiofotografering (på bälg) här hemma och som ett eventuellt alternativ till MP-E65 i samband med större uppförstoringar ute i fält. Det gamla, lilla objektivet har potential att vara skarpare än MP-E65 i vissa lägen. Dessutom blir det mindre, smalare och betydligt lättare än den stora, bökiga MP-E65-gluggen.

Problematiken är att det inte finns någon bländarautomatik som hos MP-E65, vilket innebär att det blir svårt eller omöjligt att se motivet i sökaren så länge jag har spegelreflexkamera. Således måste jag använda live view vilket jag tycker är lite svårare pga. hur mina ögon fungerar och vad stabilitet beträffar. Det skulle dock ordna sig med nytt spegelfritt kamerahus där sökaren också är digital och kan kompensera för "ljusbortfallet". 

Första bilden och bilden nedan är några försök att fotografera spindeln med nämna veteranoptik. Mellan objektivet och kamerahuset använde jag en utdragbar mellanring av modell Olympus Auto 65-116 (plus adaptrar). Längre utdrag är lika med större förstoring. Samma funktion som MP-E65 alltså. Inte så nöjd än så länge, men jag får fortsätta testa objektivet och göra utvärderingar vartefter.

Beståndet av döda alar håller ganska raskt på att förändras och jag har en del frågetecken kring lavsnabblöparnas framtid. Jag har letat efter dem på flera olika ställen i viken men hittills enbart hittat dem koncentrerade kring ett begränsat område. De verkar klart och tydligt föredra stående döda stammar av en viss tjocklek och av en viss grad av "förfall". Träd i det stadiet ruttnar nu snabbt "bort" varpå de faller omkull. "Nydöda" träd tillkommer inte i någon större skala. De Highland-kor som tidigare skavt på levande alar så att de dött har inte varit i viken de senaste somrarna. 

Så frågan är om spindlarna flyttar över till levande alar eller om de försvinner vartefter deras favoritstammar minskar.

Bådaviken 15.4. Del 2 - Vit borstspinnare

Den där dagen (för en månad sedan) ute i Bådaviken blev en märkvärdig dummerjönsdag med kameran. Det blev upprepade tillfällen när jag böjde mig ner och tryckte handflatan mot ansikte och panna. Första gången var när jag hittade en stor fjärilparasitstekel (underfam. Ichneumoninae, fam. Ichneumonidae) under barkflagor på en liggande död al.  Stekeln var trög och lättfotograferad. Första bilden blev konstig. Överexponerad och suddig. Konstaterade att jag hade ganska stor bländaröppning. Jag justerade bländaren och blixten. Följande bild blev också överexponerad och suddig. Även de följande två bilderna blev skräp.

Då upptäckte jag att jag hade sett fel och i stället för bländaren justerat slutartiden så att den - "siffran" alltså - motsvarade den bländare jag eftersträvade. Facepalm!

Gjorde om och gjorde rätt med kamerainställningarna. Nu skulle det vara "raka spåret" med nya och framförallt godtagbara bilder av stekeln. Precis då ramlade stekeln ner på marken. Jag letade och letade utan resultat. Facepalm!

Medan jag letade efter stekeln såg jag denna fjärilslarv. Ca 10 mm lång och lite bångstyrig när det gällde posering framför kameran. Som synes har larven fjäderaktiga förgreningar på ryggens behåring. Finns några potentiella förväxlingsrisker men artbestämningen torde ändå vara ganska klar i det här fallet.

Vit borstspinnare, Cybosia mesomella, (underfam. Arctiinae, björnspinnare) är vanlig i merparten av landet och ofta rapporterad. Det gäller dock vuxna individer - som så ofta med fjärilar. Bildmaterialet på larverna är mer begränsat. Hade jag haft koll på det hade jag nog gett mig mer tålamod med att vänta ut larven och försöka få bättre bildmaterial. Egentligen borde man förstås ha den inställningen för varje kryp som fotograferas.

Larverna lever på en del olika växter inklusive lavar.

Miljön i Bådaviken är som hand i handske vad beträffar litteraturens beskrivningar över vilka biotoper arten hittas i.

Tack till Bert Gustafsson för bekräftelse på artbestämning!