Bådaviken 6.6. Del 1 - Marmorglansvivel

6.6 var jag tillbaka i Bådaviken. Stannade upp i den "djupare" strandskogen med blandning av stora björkar och mindre träd i form av rönn, sälg, hägg och al. Här ligger en hel del av de stora björkarna raklånga efter en höststorm 2020 och jag har förstås som avsikt att följa med småkrypslivet på och i den döda veden. Än så länge har jag faktiskt inte råkat upptäcka några intressanta vedanknutna småkryp. Måhända har jag besökt området under fel tidpunkter eller varit ouppmärksam. Spaningarna fortsätter.

Men... det var ju inte det jag skulle ägna det här inlägget åt. Får återkomma till de döda björkarna när något aktualiseras.

Här är en vivel som satt i grönskan. Men vilken grönska? Blackoutade och kollade inte vilken växt viveln satt på. Det syns inte heller på något av fotografierna som togs av viveln. Men det måste rimligen vara en hägg och hägghorn, dvs gallbildningar av gallkvalstret, Phyllocoptes eupadi.

Viveln är i alla fall en marmorglansvivel, Polydrusus tereticollis.

Trädgårdssafari 4.6. Del 5 - Björkblåoxe

Ekoxe, Lucanus cervus, är under inga omständigheter att förvänta i Nykarleby oberoende hur gammal eken på gården är. Andra faktorer än ekar spelar roll.

Något av det närmaste man kan komma är släktingen björkblåoxe, Platycerus caprea, som alltså ingår i familjen ekoxbaggar (Lucanidae) och även underfamiljen Lucaninae.

Björkblåoxe har en nära släkting vid namn lundblåoxe, P. caraboides. De båda arterna är ruggigt lika varandra och den synliga skillnaden sitter i avståndet mellan några av tänderna nära käkarnas bas. Man bör få rätt betraktningsvinkel för att kunna skilja arterna åt. Björkblåoxe är vanligare här i "norr" men även lundblåoxe är teoretiskt möjlig att hitta i Österbotten.

Lustigt nog satt denna björkblåoxe på en ädelgrans-stock vilken ligger i trädgården. Som namnet berättar lever arten - dvs. dess larver - av björk. Närmare bestämt i ruttnande björkved. Dess position på ädelgransveden hade alltså inget med skalbaggens biologi att göra.

Den fotograferade baggen var (eller är? Den kanske lever än?) ca 12 mm. 

När dylika fynd av stiliga kreatur görs i trädgården bränner man av några extra exponeringar.

I bilden ovan syns det relativt. "stora" mellanrummet mellan käkarnas innersta tänder och de därpå följande tänderna längre ut. Hos lundblåoxe är "gropen"ungefär lika "djup" men något smalare.

 

Trädgårdssafari 4.6. Del 4 - Skinnbaggar

Större björkbärfis, Elasmostethus interstinctus.

Eller är det?

Lite slappt har jag alltid tagit dessa som just större björkbärfis. Men i egentlig mening borde man vara vaksam över risken/möjligheten att det är jolsterbärfis, E. brevis, eller trybärfis, E. minor. Dessa båda arter är dock sydliga av sig, men bekräftade fynd av jolsterbärfis har gjorts i Uleåborg och man borde med andra ord vara på sin vakt. Troligen är det så att genitaliepreparation är den enda säkra metoden även om det finns små, närapå subtila, skillnader i teckningen. Inomartsvariation och risk för överlappningar i utseende riskerar måhända ändå orsaka felbedömningar.

Hårigheten hos denna ängsskinnbagge i släktet Lygus tyder på att det är L. rugulipennis. Ingen trädgårdsnyhet.

Nyhet i trädgården är inte heller Rhabdomiris striatellus. 

Däremot har jag inte tidigare dokumenterat någon nymf. Här är bilder av vuxna exemplar samt kort beskrivning om arten. 

 

Trädgårdssafari 4.6. Del 3 - Syrenmal

Ask Fraxinus excelsior, syren Syringa vulgaris och ungersk syren S. josikaea finns i trädgården. Jag har inte granskat deras blad för att se huruvida syrenmalarna, Gracillaria syringella, har någon av dem som speciell favorit i just vår trädgård eller om bladminorna är utspridda på alla arterna.

En av många tokvanliga arter som först nu syns på bloggen.

Trädgårdssafari 4.6. Del 2 - Sköldlusstekel

Fel objektiv är oftast fel objektiv. Så även i det här fallet.

Laowa 200 mm duger inte för småkryp på några enstaka millimetrar och då är det Canon MP-E65 som gäller. Men den gluggen har jag sällan monterad på kamerahuset numera och råkar man få en bevingad tingest framför sig brukar man heller inte hinna byta objektiv. Jag siktade och tryckte av med vad som fanns på kameran. Det fick duga. Skärpan satt en gnutta fel och beskärningen av fotografierna är avsevärd.

Bör tilläggas att det gamla, ovan länkade, inlägget om objektiven börjar bli aningen daterat. Numera har jag annat arrangemang för blixt och diffusor.

Det är någon av många släkten och, i Finland, över 230 arter i familjen sköldlussteklar (Encyrtidae). De flesta av dem är bara någon millimeter stora. Stekeln på bilderna är ca 2,5 mm.

Merparten av sköldlussteklarna parasiterar på halvvingar (Hemiptera) och ägg eller larver är vanliga "offer". Några är hyperparasitoider.

Hittar man t.ex. bärfisägg kan det vara skäl att spana efter små sköldlussteklar som kliver omkring på äggen.

 

Trädgårdssafari 4.6. Del 1 - Hemerobius sp.

Antingen Hemerobius perelegans eller H. humulinus. 

Jag tror på den förstnämnda men avböjer att gå längre än tro. Orsaken nämns här.

Bådaviken 4.6. Del 8 - Paederus riparius

Kortvingen (fam. Staphylinidae) Paederus riparius har dokumenterats i Bådaviken tidigare.

Den här fanns i en en videbuske mitt ute i vassen.

Ca 8 mm... ifall någon undrar.

Tack till Håkan Ljungberg för bekräftelse av arten.

Bådaviken 4.6. Del 7 - Trädgårdsrödmyra

Det är inte alltid jag bryr mig i att dokumentera alla rödmyror som dyker upp när man söker småkryp. De finns ju överallt. Men ibland, speciellt när jag är på ställen jag inte varit tidigare, tas ändå ett foto eller två för att se om det skulle råka vara en annan art än den vanliga trädgårdsrödmyran, Myrmica rubra.

Dessa fotografier togs ganska långt ute i vassen bland de yttersta små videbuskarna där jag inte dokumenterat rödmyror tidigare. Det är trädgårdsrödmyra. De finns som sagt överallt.

 

Bådaviken 4.6. Del 6 - Gråalsguldmal

Ett väldans slitet och ett fräscht exemplar av gråalsguldmal, Phyllonorycter strigulatellus.

Känns bl.a. igen på att de första vita fram- och bakkantsfläckarnas spetsar inte möter varandra utan går "omlott". Formen på fläckarna är också artspecifik.

Bladminorna hittas på undersidan av gråalarnas blad.

Bådaviken 4.6. Del 5 - Malachius bipustulatus

Efter "det stora fokusdebaklet på Storsand" (nämndes tyvärr aldrig i lokaltidningen) fick jag ny chans med Malachius bipustulatus ute i Bådaviken. Den här gången en hona vilket blir pedagogiskt med tanke på möjligheten att jämföra antennernas utseende med hanens i det länkade inlägget.

Bilderna är manipulerade i den bemärkelsen att hon egentligen satt lodrätt på en stolpe. Det ser onekligen ut som om hon lägger ägg i stolpens sprickor. Arten sägs i litteraturen lägga sina ägg antingen under bark och i skrymslen på trädstammar eller i täta grästuvor.

Bådaviken 4.6. Del 4 - Fjortonfläckig lövpiga

Fjortonfläckig lövpiga, Calvia quatuordecimguttata, är en av landets vanligaste nyckelpigearter. Detta faktum till trots är det här första gången arten dyker upp i bloggen under dess drygt tioåriga historia. Men det är ändå så att bloggen än så länge inte innehåller mer än drygt 1100 arter totalt och endast drygt 160 arter skalbaggar. Försvinnande små siffror med tanke på vad som verkligen är möjligt att hitta här omkring. Många oerhört vanliga arter står alltså fortfarande utanför och knackar på.

Fjortonfläckig lövpiga blir för övrigt bloggens tolfte nyckelpigeart.

Fjortonfläckig lövpiga gillar både barrlöss (Adelgidae) och bladlöss (Aphidoidea). 

Tillägg 27.6: Jag blir tokig på autocorrect som uppenbarligen inte bryr sig när jag hamrat fel på tangenterna för de svenska orden, men däremot uppvisar sanslös envishet med att "korrigera" vetenskapliga namn. Adelgidae hann vara Adelaide en hel vecka innan jag av en slump råkade upptäcka saken.

Bådaviken 4.6. Del 3 - Sextonfläckig sköldpiga

Sextonfläckig sköldpiga, Halyzia sedecimguttata, dokumenterad i den del av strandskogen där träden primärt består av stora björkar, enstaka alar, rönn och sälg.

Ingen ovanlig art, men jag har ändå inte sett den så ofta. Sextonfläckig sköldpiga hör hur som helst till trädgårdskryssen.

Bådaviken 4.6. Del 2 - Euura sp.

Denna gröna växtstekel (underordning Symphyta) är taxonomiskt hemma i släktet Euura. 

Det verkar råda en del justeringar inom just taxonomin för släktet och hela underfamiljen Nematinae. Flera arter har fått sina släkt och/eller artnamn ändrade under de senaste tiotal åren. I svenska Artfakta är någonstans i närheten av 200 arter listade för släktet och i Finland hela 261 stycken.

Tror inte att den här är möjlig att artbestämma med någon större säkerhet men jag har slängt ut 

långrev i ett stekelforum utifall rätt fisk råkar notera något som föranleder napp. Jag utgår från att stekeln hur som helst ingår i "bergmanni-gruppen" vilken inbegriper åtta stycken gröna/grönaktiga arter, eller möjligen någon av de två arterna i "oligospila-gruppen".

Dessvärre blev det bara denna enda bild och därmed är artbestämningsförutsättningarna antagligen avgjort sämre. Det tycks dock vara så att artbestämning bör göras genom granskning av detaljer i ovipositorn samt diverse detaljproportioner bl.a. på huvudet. Då hjälper inga fältbilder i världen.

Redigerar inlägget om/när expertsynpunkter inkommer.

Tillägg 22.6: Fick bekräftelse av Marko Mutanen, medförfattare till Revision of the West Palearctic Euura bergmanni and oligospila groups (Hymenoptera, Tenthredinidae) att artbestämning inte riktigt är möjlig på basis av bilden. Någon av arterna i bergmanni-gruppen i alla fall. Det tackar jag för!

Bådaviken 4.6. Del 1 - Mesembrina mystacea

Jadå! Det här är en husfluga!

Åtminstone om man ser till den taxonomiska familj som Mesembrina mystacea tillhör, alltså husflugor (Muscidae).

Är man av den här arten och har växt upp i Bådaviken har man troligen spenderat larvtiden i spillning av antingen älg eller highlandkor. 

Larverna äter av spillningen men kan även tidvis vara rovlevande på andra fluglarver.

Släktet representeras i Finland av fyra arter men det är enbart M. mystacea som har dylik behåring.

Silltrutsinventering 2023

Arbetet med monitorering av antalet häckande silltrutar och deras häckningsframgång fortsätter i den lokala skärgården. Kollar man etiketten "Fåglar - Silltrut" dyker en del äldre inlägg om detta upp ifall man skrollar ner. 

Jag använder sällan dessa tillfällen för någon mer omfattande fotografering men ibland hänger kameran med och då kan det bli en eller annan bild. Dessa slentrianfotografier blev tagna i början av juni under räkning av bon och ägg. De vuxna fåglarna spanar från avstånd.

Silltrutens situation i Finland är oroväckande då populationen drastiskt gått ner under lång tid och fortfarande verkar minska. I de lokala kolonierna är minskningen också noterbar. I de sju kolonier vars inventering jag medverkat i har antalet häckande par minskat med 20% mellan åren 2016 och 2022. Antalet flygga ungar per par har inte visat någon specifik tendens över dessa år. 2022 var ett riktigt lyckat år med 0,79 flygga ungar per häckande par vilket är en hög siffra. Mestadels har den siffran varit under 0,4, något som beräknas vara minimum för upprätthållande av populationsstorleken.

Vitkindad gås hör till standardutbudet nära silltrutskolonierna. 

En lövsångare poängterade sin förträfflighet med arttypisk sångrepertoar.

Storsand 27.5. Del 16 - Nordgeting

Avslutande bilder från Storsand 27.5 är av denna nordgeting, Dolichovespula norwegica, i färd med att samla träfibrer till sitt bobygge.

För tio år sedan dokumenterade jag en drottning i trädgården. Sedan dess har jag inte råkat få syn på någon nordgeting - i alla fall inte på sådant sätt att jag haft möjlighet att artbestämma dem.

 

Storsand 27.5. Del 15 - Acrosathe sp.

Jag skrev Acrosathe sp. i rubriken även pm det lockar att skriva Acrosathe annulata. 

Det är nämligen namnet på den art av stilettfluga (fam. Therevidae) som ser ut så här och är vanlig på sandstränder med dyner. 

Problematiken är att den har en närmast identisk släkting, A. baltica, som (antagligen) är allt annat än vanlig i Finland. Två säkra fynd är gjorda något söder om Uleåborg. I Sverige verkar arten endast vara observerad på Gotland. Underrapportering (eller felrapportering) kan vara trolig eftersom den är så lika A. annulata.

De båda arterna skiljer sig från varandra enbart på smådetaljer varav existens eller frånvaro av två taggar på mellanbenens lår är ett exempel. De taggarna - eller frånvaron av dem - syns inte i den här bilden. Statistik är ingen hållbar artbestämmningsfaktor och därmed får det bli Acrosathe sp.

Larverna lever nere i sanden och jagar skalbaggar samt andra småkryp.

 

Storsand 27.5. Del 14 - Skogsbalalajkaspindel

Spindeln med ett av de trevligaste svenska trivialnamnen återkommer. Skogsbalalajkaspindel är ett så bra namn att man gärna upprepar det många gånger. Det är dock flera år sedan jag hade glädjen att skriva ut namnet förra gången.

Skogsbalalajkaspindel, eller Episinus anglatus på vetenskapiska, hör även till trädgårdskryssen.

 

Storsand 27.5. Del 13 - Stamzebraspindel

Unga eller subadulta hanar av stamzebraspindel, Salticus cingulatus, finns det hyfsat gott om på bloggen, men adulta hanar har av någon anledning inte letat sig in. Här är en sådan och det är på tiden.

Käkarna blir långa och ståtliga när hanarna når könsmogen ålder.

Storsand 27.5. Del 12 - Malachius bipustulatus

Skämskuddedags!

Tog ett flertal fotografier av denna eleganta skalbagge och kunde efter hemkomsten konstatera att skärpan satt fel på varje sketen exponering. 

Det är dock bloggpremiär, vanligheten till trots, för arten och då får det duga.

Men här är den ändå... Malachius bipustulatus.

De där rejält utstående och tjusigt skulpterade antennsegmenten visar att det är en hane. Han använder dem till att sprida oemotståndliga feromoner från körtlar nära antennbaserna i akt och mening att förföra honor.

Larverna är rovlevande och jagar andra insekter samt sniglar. 

 

Storsand 27.5. Del 11 - Större tallvivel (?)

Under inga omständigheter ovanlig, men ändå blott andra gången större tallvivel, Pissodes pini, är med i den här bloggen.

Eller är det? 

Är det här ens större tallvivel?

Släktet Pissodes inbegriper några arter svåra att skilja från varandra.

Tappade viveln efter första bilden och ägnade mig inte åt att leta. Några minuter senare hittade jag den på knät.

 

Storsand 27.5. Del 10 - Hemerobius nitidulus

Gul bladlusslända... skulle Hemerobius nitidulus kunna ha som svenskt trivialnamn om man översätter finskans keltakirvakorento. Men det svenska namnet för familjen är florsländor (Hemerobiidae) och då ligger rimligen gul florslända närmare till hands den dagen dessa genomgår trivialnamnsprocessen. 

Kan förstås bli ett helt annat namn också. Det är min blogg och jag hittar ut på egen hand, tack.

Storsand 27.5. Del 9 - Monoctenus obscuratus

5 - 6 mm växtstekel skakad ur enbuske.

Det bör så vitt jag kan notera vara Monoctenus obscuratus (fam. Diprionidae, barrsteklar) vars larver lever på just enar. 

Hade varit trevligt att hitta en hane också. De har riktigt långa utskott på antennerna vilket gör dem stora och fjäderliknande. Underförstått - och nu nämnt - visar bilden alltså en hona.

 

Storsand 27.5. Del 8 - Vattenspindel

Det var ett antal sekundmetrar som piskade upp sand ute på stranden. Springer man omkring med en kamera är sådant inte så önskvärt. Höll kameran i lä av kroppen och trotsade blåsten några minuter för att traska ut till strandkanten och granska ilandspolat växtmaterial. Särskilt mycket fanns inte att plocka omkring i, men några vassrör och små träbitar kunde jag i alla fall flytta på.

Omedelbart dök en större spindel upp. 

En vattenspindel, Argyroneta aquatica. 

En hane på ca 12 -13 mm (kroppslängd). De orange fläckarna är torkat dy-material.

Det ska sägas att jag blev en smula överraskad. Tycker det är dåliga odds för att hitta en vattenspindel under första vassröret man man lyfter på vid en strand som är totalt två kilometer lång. Känslan är att det verkligen inte är många vattenspindlar som huserar bland strandmaterialet på den stranden. Eller så är det.

Hur som helst är det inte så jättemånga vattenspindlar som rapporteras på laji.fi per år. 

Detta påminner mig om att även jag borde få tummen ur och rapportera in observationer till nämnda databas.

Vattenspindel är onekligen en särling bland Finlands nästan 650 spindelarter. Absolut största  delen av dess liv spenderas under vattenytan genom att den med sin håriga bakkropp kan dra ner luft som förvaras i en vävd "dykarklocka". Där ägnar den sit åt jakt och fortplantning.

Et kul fynd må jag säga.