Trädgården 15.12. Turkduva

Termometern visade -16°C i går. Full rulle vid fågelmatningen.

Arterna just nu är talgoxe, blåmes, grönfink, domherre, pilfink, kaja och turkduva.

Gick ut med kameran under det korta tidsfönstret av ljus som just nu råder om dagarna och riktade kameran främst mot nämnda duvor. Eller rättare sagt en av duvorna. Det rör sig om ett par men den andra flög iväg utom synhåll.

När julhelgen är överstökad kan det mycket väl hända att jag sätter mig ner för att dokumentera vintermatningsgästerna lite mer ingående.

Hux flux: Tre klimatinlägg

Plötsligen fick jag för mig att kommentera tre inlägg publicerade i bloggen Klimatvett, den finlandssvenska klimatvetenskapsförvillarsidan, som okritiskt matar ut alldeles sanslöst ovetenskapliga slutsatser.

Mitt klimatkäbbel, samt därmed även nämnda kommentarer, hittas sedan snart ett år tillbaka här.

Illustrationer i Finlands Natur 2023 - 2024.

2013 till 2019 (undantag 2016) gjorde jag illustrationer i Natur och Miljös medlemstidning Finlands Natur. Därefter tackade jag nej till fortsatt uppdrag för Finlands Natur eftersom arbetet med Sveriges krabbspindlar och det samtida arbetet som bildredaktör på Artdatabanken med bl.a. illustration för Nationalnyckeln om snäckor krävde all tillgänglig tid.

På våren 2023 började jag se slutet på krabbspindelprojektet och samtidigt verkade Finlands Natur-redaktionen vara i stort behov av en vikarierande illustratör pga. att personen de just då anlitade inte kunde fortsätta. Jag tackade ja och ställde upp på att göra artporträtt-illustrationer för årets tre kvarvarande nummer.

Först ut, i nr 2/2023, var mnemosynefjäril Parnassius mnemosyne (hona).

I nr 3/2023 skulle det vara iller Mustela putorius.

För nr 4/2023 gjordes lax Salmo salar.

2023 års tema var hotade arter (i Finland).

Jag hade egentligen bara lovat ta hand om 2023 men det fortsatte 2024

Lo Lynx lynx i nr 1/2024.

Näktergal Luscinia luscinia i nr 2/2024.

Samtidigt med näktergalsarbetet fick jag ett nytt stort illustrationsuppdrag (som jag i skrivande stund ännu jobbar med) och var i stort behov av att avsluta illustrerandet för Finlands Natur. Något kontrakt eller löfte om att göra hela året fanns ändå inte. 

I nr 3 var det abborre och den gjordes av en annan person. 

Men uppenbarligen hade redaktionen svårt att hitta någon illustratör som kunde ta över helt och kontaktade mig igen inför nr 4/2024. Till slut vek jag ner mig och lovade ta hand om saken.

I årets sista nummer handlade artporträttet om flodpärlmussla Margaritifera margaritifera som det varit mycket hallå om i Finland på sista tiden.

Som det ser ut just nu lär jag väl fortsätta även kommande år. Det stora projekt jag just nu jobbar med borde hoppeligen börja vara färdigt så småningom och det får jag återkomma till när det publicerats. Det är också det projektet som just nu gör att bloggandet nästan ligger i träda.

Alla illustrationer är "konstruktioner" av djuren i fråga. Det finns alltså ingen enskild förlaga i form av t.ex. fotografi som kopierats. Däremot används en hel del olika referensbilder av allehanda slag för bedömningen av proportioner, färger och detaljer.

Bådaviken 10.11

I går skakade jag nytt liv i detta just nu något slumrande internetskrymsle. Troligen är det bara lite tillfälligt eftersom det jobb som håller mig borta från produktion av nytt bloggmaterial lär hålla i sig ett tag framöver.

Bådaviken blev hur som helst utflyktsmål i söndags.

Relativt hög luftfuktighet och någon minusgrad. Dimmigt på flera håll samt vacker frost på växtligheten.

Utanför viken doldes allt som där annars syns. Jämför med bilderna i det här inlägget från första maj i år.

Solen bröt genom och kom åt på sina håll.

Sångsvanar hörs trumpeta någonstans i närheten av åmynningen. Denna lilla grupp passerade på stort avstånd över Bådaviken.

Om ungefär fyra månader dyker de väl upp igen som vårtecken. Detta sagt ifall jag inte hör eller ser dem fler gånger denna senhöst.

Tänka sig att den här bloggen hittills inte inbegripit spillkråka Dryocopus martius!

Nu är detta genomdassiga fotografi visserligen knappt ens ett inbegripande av spillkråka det heller.

Jag klev länge omkring på den knastriga marken i hopp om att lyckas få klar sikt på lite närmare håll. Den höll sig dock ständigt högt uppe i lövträden och tillät mig inte komma ens halvnära. 

Dessutom var det konstant flera lager av kvistar mitt i synfältet mellan mig och spetten. 

Skärpan skulle ställas manuellt men inte ens med rätt ställd skärpa fanns chans att få vettig bild pga alla framförvarande kvistar.

Men här är den nu ändå... spillkråkan... art nr 1332 i bloggen.

Här (nedan) lastas och lossas Highlandkossorna som betar vass om somrarna.

Fågellivet var rent allmänt lågmält. Några blåmesar och talgoxar hördes. En större hackspett hördes och skymtades. Ett gäng domherrar var på knoppjakt blad virrvarret av småträd intill Djupstensvägen. De var inte heller pigga på att låta mig komma nära.

Trädgården 10.11. Kajor

Dagarna går åt till jobb just nu. Vid sidan av undervisningen ägnas kvällar och helger mestadels åt illustrationsarbete. Någon gång nästa år ska det säkerligen bli ett inlägg om resultatet. 

I söndags blev det till slut ändå helt nödvändigt att lämna ritbordet för att ta sig ut ett par timmar i finvädret.

Efter allt innesittande kändes det rent av stort med kajor i sökaren. Dessa två filurer hör till trädgårdens inneboende. De dokumenterades innan jag satte mig på cykeln för att besöka Bådaviken. Skilt inlägg om det på kommande.

 

C/2023 A3 (Tsuchinsan-ATLAS) 17.10

Trodde det skulle vara kört med att kryssa kometen C/2023 A3 (Tsuchinsan-ATLAS) eftersom det hotades med moln flera dagar framåt.

Men så lättade molntäcket mot kvällen tidigare i dag och jag tänkte att det skulle vara läge att åka ut till Andra sjön (en av hamnarna i Nykarleby) för att kolla läget.

Men av olika tekniska orsaker bidde det inget av den utfärden och jag fick så lov att försöka få korn på kometen inne i stan bland alla störande ljus och hus i stället. 

Placerade mig intill älven vid Floraparken.

Synlig med ögat var den förstås inte. Så jag tog ett antal långa exponeringar i den riktning där den borde finnas och till slut blev det napp. 

Lite tur hade jag också för en del moln dolde tidvis kometen och dessa var inte synliga för ögat. Att "se" handlade enbart om att ta bilder och granska resultatet i kamerans skärm.

Kometen är inte längre så ljusstark som den varit och belysningen störde alltså en hel del. Men några halvdana dokumentära bilder blev det till slut ändå.

Mischön akåmplischt!

De första tre bilderna är tagna med 200 mm brännvidd och nedan är en bild tagen med 58mm (APS-C-sensor). Som vanligt kan de klickas upp och bli större.

Därefter passade jag på att ta en bild av fullmånen också. Den är ju i någon slags "supermåne-fas" just nu.

Månen 15.10 (i brist på komet)

Alla andra utom jag fotograferar C/2023 A3 (Tsuchinsan-ATLAS) just nu.

Det handlar alltså om den komet som är... eller ska vara... synlig om kvällarna i sydväst.

Här har det varit mulet. I går var det dock klar himmel... ända tills jag aningen sent kom på att jag höll på att glömma kometen och raskt drog iväg till Andra sjön (en av hamnarna i Nykarleby) för att komma bort från stadsbelysning, byggnader och träd. Kometen är nämligen ganska lågt ner redan när det skymmer och försvinner så småningom ner under horisonten.

När jag kom ner till Andra sjön hade några moln placerat sig olämpligt och någon komet fanns inte längre inom synhåll. Jag tog enstaka bilder av den gamla vanliga månen i stället. Den befann sig i molnfri sektor av himlen.

Hoppades på ny chans nu denna kväll (när detta skrivs) men lagom till skymningen seglade världens mest ogenomträngliga blymoln upp över himlavalvet.

Först om en vecka ser det ut att bli klart väder igen och vid det laget torde kometen tyvärr vara mera ljussvag.

I övrigt producerar jag för tillfället inte mycket nytt bloggmaterial.

"Fältsäsongen" är avklarad vad småkryp beträffar och "studiosäsongen" (dokumentation av insamlade döingar) borde börja ta vid. I nuläget är det dock illustrationsarbete som gäller för allt vad tygen håller och därmed kommer det med största sannolikhet att vara stiltje på bloggen en tid framöver.

Månen 20-22.9.

Ibland får månen finna sig i att bli fotograferad. 

Det var någon slags superfullmåne i slutet av sommaren men då hade jag inte ut kameran.

Så här såg det ut 20.9 (ovan) och ett drygt dygn senare (nedan). 

Första bilden togs lite före midnatt och den andra efter midnatt. Det är alltså inte två dygn bilderna emellan trots att den andra är från 22.9.

Skillnad i skuggans lutning är kanske primärt skillnad i hur jag hållit kameran snarare än något annat. Jag orkade inte redigera om beskärningen när jag först i efterhand upptäckte saken.

Skillnaderna i ljushet beror också på skillnad i efterbearbetningen.

Trädgården 2.9. Korsspindel

Något har hänt.

Den stora spindelhonan jag flyttade från ett av växthusen har tappat ett framben. I övrigt var nytt nät vävt på den plats där hon placerades.

Svårt med bra bildmaterial då hon konstruerat nätet aningen utom räckhåll.

Trädgården 2.9. Amiral

Varför inte en amiral Vanessa atalanta till?

Det är ändå inte riktigt alla år de är talrika häromkring.

Trädgården 1.9. Korsspindlar

Ett av gårdens växthus bebos av rejäl mängd korsspindlar. Under försommaren samlade jag ihop ett stort antal nykläckta ungar och förde ut dem till diverse buskar här och var i trädgården. Hela innandömet i växthuset hade annars varit som ett enda stort nättrassel.

Men ganska många lämnade förstås kvar och mot slutet av sommarsäsongen blev det dags att flytta ytterligare några som valt att spinna sina nät precis där man behövde kunna röra sig för att skörda sådant som odlats.

Mitt i dörröppningen fanns denna vackert gråbruna hona med bakkroppen full av ägg. Faktum är att hon var den hittills mörkaste observerade korsspindeln i växthuset. Men hon höll sig också ofta gömd dagtid och hade nätet positionerat någorlunda skuggigt. Möjligen kan hon också ha kommit in i växthuset från ett tidigare, skuggigare tillhåll.

Hon flyttades till en tall på ett ställe där korsspindlar ofta haft sina nät under tidigare år.

Det två andra (ovan och nedan) som flyttades var halvstora juveniler. Dessa hör med största sannolikhet till de som kläcktes i slutet av maj.

Mickelsörarna 5-8.8.

2013 deltog jag för första gången i ett naturrestaureringsprojekt som - om jag minns rätt - hade inletts 2010. Projektet handlade om att återställa en del av skogen till mer ursprunglig och naturlig form. Innan fredningen av Mickelsörarna 1989 hade stora delar av skogarna huggits och ersatts med tallplanteringar. På initiativ av Ralf Wistbacka, och i samarbete med Forststyrelsen samt några lokala naturföreningar, inleddes 2010 ett försöksprojekt i vilket ett antal gläntor (provytor) öppnades genom fällning och ringbarkning av tallarna. Avsikten var att ge de trädslag som annars skulle dominera skogarna möjlighet att etablera sig inne bland tallbestånden.

2013 sattes också en del skrak och knipholkar ut på olika ställen i den lokala skärgården.

2015 var arbetslägret förlagt till en helg och då var inventering av tidigare utplacerade holkar och lomflottar den primära uppgiften. Därefter upphörde projektet - åtminstone tillfälligt.

Under vårvintern 2022 diskuterade vi inom Jakobstadsnejdens Natur r.f. (JNN) att det vore intressant att återbesöka de gamla provytorna för att se hur de utvecklats under det gångna decennium sedan de skapades. En exkursion planerades och genomfördes i mitten av augusti samma år.

Provytorna inventerades och bedömningen var att resultatet såg lovande och gott ut.

Resultatet av återbesöket ledde till planer på att återuppta projektet och förstora en del av provytorna. 2023 Besöktes området igen och då tillsammans med representant för Forststyrelsen (ägare av skogarna) samt en arborist. Forststyrelsens representant tog därefter ansvar över mer ingående planering för det fortsatta arbetet och det här året åkte vi, tre JNN-medlemmar, Forststyrelsens ansvarige, arboristen samt naturskogsinotresserad biolog och skogsarbetare, sålunda till Mickelsörarna för att göra verkstad av det hela.

Kameran var förstås med och jag hade förhoppningar om att hinna smyga runt och leta småkryp. Men i praktiken blev det inte mycket bevänt med den saken.

Myggorna var förvånansvärt få.

Denna stålglansmygga Aedes (Ochlerotatus) diantaeus dokumenterades i alla fall under en matpaus. Nytt artkryss för min del. Tack till Anders Lindström för bekräftelse av artbestämningen och tack till Magnus Rådström för dokumentation när jag dokumenterar myggan!

Trollsmör Fuligo septica fotograferat i "förbifarten".

Kartlav Rhizocarpon geographicum fotograferades också i förbifarten. Bildens kartlav på sten nära strandlinjen. Någon gång skulle det vara riktigt roligt att nästan helt ägna tid åt att fotografera och samla bilder på allehanda organismer där ute på Mickelsörarna. Om planerna håller blir det nytt läger nästa sommar.

När jag stötte på spindeln nedan släpptes hur som helst verktygen och kameran åkte fram.

Tajgahjulspindel Araneus nordmanni har jag bara påträffat en gång tidigare. Då av en ren slump. 

På Mickelsörarna spanade jag lite extra efter hjulnät och granskade vilken art som konstruerat nätet i fråga. Tajgahjulspindel fanns nämligen högt på önskelistan och jag hade på känn att det kunde vara möjligt att få korn på någon.

Totalt hittade jag fyra exemplar. Tre honor och en hane. Två av honorna blev det bild på (ovan). Ena honan var utom kameraräckhåll och hanen, som satt på stammen av en gran, lyckades smita medan jag krånglade med kameran.

Fotoresultaten blev dassiga. Jag hade inget att samla upp dem i för närmare fotografering och försökte enbart dokumentera dem där de satt i sina nät... som förstås inte är stilla.

Notera stekellarven på andra honans bakkropp. I skrivande stund har jag inte koll på om det är klarlagt vilka arter som parasiterar tajgahjulspindel. Får återkomma till det med ett tillägg om eller när jag hunnit rota mera i saken.

Korsspindlar var det förstås gott om. Inne i den skog där jag granskade flest nät var de av den här "svartvita" färgformen vilket tenderar vara typiskt för individer inne i skuggig skog. Jämför t.ex. med korsspindlarna i det här inlägget.

Hjulspindlarna ovan delade granarna med en mängd täckvävare (Linyphiidae). Dem gav jag mig inte tid att se närmare på. Spindelnäten var talrika i ett område där det redan finns en hyfsat god blandning av trädslag och där fällandet och barkningen av tallar enbart skedde på enstaka relativt tätplanterade ytor. Tallarna ska förresten inte utrotas från området heller. Bara ställvis glesas ut för mer naturligt bestånd och större diversitet.

I ett annat område, ett som blir föremål för arbete under kommande år, står tallarna dock enormt tätt. I den skogen kunde jag notera förvånansvärt få spindelnät. Fåtaliga spindlar kan tyda på att tillräcklig mängd mat heller inte finns att fås i dessa täta tallplanteringar och att monokulturen därmed visar sitt rätta ansikte vad biodiversiteten beträffar. Får väl kika närmare på detta framöver.

Trädgården 4.8. Videsvärmare (larv)

Larver med det här utseendet kikar jag på ett par gånger extra. Aspsvärmare Laothoe amurensis är nämligen en för mig okryssad art som finns hyfsat högt på önskelistan.

Här är det dock den något mer "triviala" arten videsvärmare Smerithus ocellata vilket inte är fy skam det heller. Inte för att jag inte sett videsvärmare tidigare, men för att jag nu noterade att det inte finns någon rapportering från nejden av den på laji.fi. Det är de facto ett stort "rapporteringshål" mellan Korsholm och Kronoby. 

Jag borde väl göra något åt saken... men en stor driva av observationer väntar på rapportering.

Trädgården 26.7. Tachina grossa

Tachina grossa (fam. parasitflugor, Tachinidae) är lätt att känna igen tack vare sin storlek och färgsättning.

Arten har inget fastställt svenskt trivialnamn men på laji.fi har jätteparasitfluga skrivits in i den svenska språkversionen och det namnet förekommer lite här och var i litteraturen - ibland med benämningen gulhövdad.

Ekspinnare Lasiocampa quercus och gräsulv Macrothylacia rubi nämns som huvudsakliga värdar. 

Larver av andra fjärilar som exempelvis klöverspinnare Lasiocampa trifolii, lövskogsnunna Lymantria dispar, tallsvärmare Sphinx pinastri, äpplerödgump Euproctis chrysorrhoea och humledagsvärmare Hemaris fuciformis riskerar också parasiteras.

Jag har sett T. grossa tidigare men inte när kameran varit medhavd. Arten fanns innan observationen inte heller med på artlistan för trädgården.