Svanar, svanar, svanar

Svanar har samlats i älven. Jag fick för mig att försöka få dem på film men tog givetvis också stillbildskameran med mig. Fotografierna går rätt snabbt att kasta ut på bloggen men det filmade materialet behöver nog några kvällars (eller mer) arbete innan det är klart för någon publik.

Jag inledde ändå med en vända till Bådaviken. Vill ju ha lite koll på hur våren framskrider där ute vid fågeltornet. Ett par tranor trumpetade och lyfte från en plats långt in i viken men annars var det fortfarande öde. Två Svanar och ett par gäss kunde skymtas ute vid Bådabukten.

Så småningom letade jag mig över till älvsidan ungefär en kilometer uppströms från själva mynningen. Här var isen fortfarande nästan hel så när som på någon enstaka liten vak. I en av dem låg ett svanpar men de var på relativt stort avstånd och jag hade inte möjlighet att komma tillräckligt nära. Filmade ändå några klipp men tog inga bilder.

Därefter cyklade jag vidare till åkern vid Dallunds och tog mig där på nytt ner till älven precis där en serie små öar finns mitt i fåran. Här var det livat men väldigt svårt att komma till en vettig position. Älvstrandens sly glesnar ju ut mot vattnet och man blir till slut väldigt oskyddad och synlig samtidigt som man ändå har en hel massa kvistar framför linsen.

Men hellre lite störande kvistar än störda svanar. Lyckades hitta en plats med en liten glugg i virrvarret av sly och vass. Det var ett ständigt tutande men de svanar som höll på som värst kom jag inte åt att dokumentera. Ett par tranor i närheten drogs tidvis med i trumpetandet men de ville inte visa sig.

En stund senare flyttade jag ungefär hundra meter uppströms och hittade en lite bättre position.

Svanar har också uppehållit sig i ån nedan om kraftverket så jag letade mig ner till älvkanten vid kristliga folkhögskolan och filmade ytterligare några klipp. De två sista fotografierna är också därifrån.

På andra sidan kördes det motorsåg och klövs ved. Det spikades också men svanarna brydde sig inte nämnvärt i oljudet utan höll sig på den sidan av älven. Jag stod helt synlig och de tyckte nog att jag var mer suspekt än motorsågen. Efter en stund slutade de ändå bry sig om mina förehavanden och återgick till sitt ätande.

Gamla strandfynd aktualiserades

Förra helgen råkade jag av en händelse få Nationalnyckeln-boken om tagghudingar som gåva. I någon mån har jag lite halvsamlat på bokverket och har knaprat ihop merparten av de hittills utgivna böckerna. Den här boken råkade jag dock inte äga och hade den hittills lite lågprioriterad i anskaffningsordningen eftersom den behandlar djur jag huvudsakligen inte påträffar. Men som den nörd man ändå är var det en stor glädje att få börja bläddra bland bladen. Precis som i de övriga Nationalnyckeln-böckerna är det fråga om fantastiska bilder och alldeles underbart ingående information om de organismer som behandlas.

Det gav mig plötsligt också möjlighet att kolla huruvida ett par strandfynd på Island kunde behäftas med något namn. Visserligen sträcker sig Nationalnyckeln inte längre än till arter som påträffats i Sverige men de arterna är samtidigt typiska nordatlantiska sådana.

Hösten 2012 var jag på en arbetsresa till Island och närmare bestämt Akureyri (finns äldre blogginlägg om detta). En dag hade vi en lång utfärd till en gammal och numera nerlagd "fiskfabrik" ute vid Hjalteyri. Jag ägnade en hel del tid åt att spana efter allehanda djur man inte hittar vid Andrasjön här i Nykarleby.

Namnet på den här sjöstjärnan torde jag möjligen ha kunnat ringa in tidigare men jag hade helt enkelt inte kommit mig för att leta. Det rör sig förmodligen om en alldeles vanlig en, som logiskt nog också går under det svenska namnet Vanlig sjöstjärna. Asterias rubens på vetenskapiska.

Vanlig sjöstjärna är ganska variabel i färg och förekommer dessutom i en taggig och en slät variant. De lever huvudsakligen från 200 meters djup och upp till stränderna. Innan den här sjöstjärnan spolades upp på land har den bl.a. jagat sjöborrar, havstulpaner, musslor, ormstjärnor och andra sjöstjärnor. Med kraftiga armar, slangfötter och sugskivor är de utmärkt konstruerade för att övervinna sina byten. Musslornas skal bänds upp varpå sjöstjärnan helt enkelt för in sin egen mage mellan skalhalvorna och löser upp musslans innandöme.

Djuret som syns på dessa närbilder blev av någon anledning inte fotograferat på så att man kan se hela. Det är en ormstjärna. När det gäller den här blev det genast lite knepigare men jag lutar nu ändå mot att det handlar om en art som heter Mosaikormstjärna - Ophiopholis aculeata. Det är för övrigt den som pryder omslaget på nämnda bok. 

Bilden ovan är centrum av ovansidan.

Mosaikormstjärna är en alldeles vanligt förekommande ormstjärna i Nordatlanten. Den femdelade munnen med sina kraftiga tänder ger sken av att ormstjärnan matar ner svårtuggad mat. De är dock huvudsakligen på jakt efter småpartiklar och plankton. Dessutom ser ju munnen lite större ut på bild än vad den är i verkligheten. Hålet i mitten är knappast mer än en millimeter i diameter.

Detalj av ormstjärnans ena arm. Ca 4 mm bred.

Trutfest i Vasklot

Jag har sagt (skrivit) det förr och jag säger (skriver) det igen... Jag gillar trutar. Även en högst ordinär gråtrut är tjusig. När Wasa Express ska till att anlägga är trutarna givetvis på plats.

Kråkorna har inget att hämta bland vattenvirvlarna runt fartyget så de får ägna sig åt sitt kraxande istället.

Tvenne korpar idkade ystra flyguppvisningar men jag han inte riktigt med när de krumbuktade sig som mest.

I landskapet

Samma som förra inlägget men omvänt

Hemresan blev med eftermiddagsbåten från Holmsund. Det var lågt till molntaket och en riktigt ruggig blåst klämde sig fram från havet. Elektricitet producerades.

Hamnområdet var överlag ganska tomt på fåglar men kråkorna ställde i alla fall upp.

Har tidigare inte plockat in alla fyrarna utanför Holmsund. Här följer några. 

Fjärdgrund direkt söder om hamnen är byggd 1907. Det nuvarande tornet har dock ersatt ett ännu äldre. Gamla fyrvaktarbostäderna syns som en betongruin nere vid tornets fot.

Klippan med detta märke heter Byttan. Den är väldigt nära själva färjehamnen.

Revet ligger ytterligare ett stenkast söder om Fjärdgrund.

Väktaren skymtar där ute i diset.

Söder om farleden står Storbränningen. Det är en ganska liten fyr byggd 1968. Fokalplanet är 10 m över havet.

Precis som dagen innan hade skarvarna samling vid Väktaren.

Det samma gällde situationen på Vasa fyr.

Norrskär ville inte fram ur diset.

Än mer suddigt uppträdde Rönnskär.

Blev lite osäker på väderstreck och vinkel men jag har för mig att det som syns i bilden ovan och bakom Gloppstensfyren nedan är Skötgrund. Jag kan dock ha fel. Rätta mig den som vet. Perspektivet förkortas avsevärt pga. 400 mm-objektivet.

I det här skedet av överfarten bröt solen igenom på några få ställen.

Norra Gloppsten.

Fyren på Korsören hade jag inte med bland bilderna från utresan. Landet bakom är Södra Vallgrund.

Direkt inne på finska sidan blev det åter tätare med vitfågel ute bland vågorna. Fiskmåsen har här hittat något ätbart. Molntäcket drog nu också vidare och gav fritt tillträde för solen.

Jag började föregående inlägg med ett fotografi på Ensten. Härmed slutar jag detta inlägg med samma motiv. Två knölsvanar skymtar till vänster. Jag producerade ett rejält antal fotografier av olika holmar och vyer den sista biten in mot Vasa. När jag kikade närmare så kunde vita små svansiluetter skönjas i väldigt många av dessa bilder. 

Fyrar i repris

I september 2013 gjorde jag senast en Umeåresa. Nu - precis som då - var jag tvungen att fotografera lite fyrar och båkar och nu - precis som då - är jag tvungen att publicera dem. För om det är något icke-organiskt som bör få plats i den här bloggen så är det fyrar. Det kan helt enkelt inte hjälpas.

Här ovan den kännspaka, lilla båken på Ensten.

Sikten var ganska god den här lördagen. Rönnskärsbåken tornade upp sig i horisonten. På 80-talet hade jag möjlighet att spendera stora delar av en sommar på Rönnskär. Fantastisk plats.

Norra Gloppsten bjöd på mitt första skarvkryss för det här året. En stund innan passerade fyra tofsvipor rätt över Wasa Express. Även de var årets första i mitt häfte.

Efter Norra Gloppsten passeras Vasa fyr. Jag tog nog en hel del bilder av Norrskär också men i det här inlägget får de båda fyrarna samsas på gemensam bild.

De få skarvar som för tillfället höll till på fyrtornet tog till vingarna när Wasa Express ångade förbi. Havstruten tog också till väders.

Här längre ut i havsbandet representeras vitfåglarna oftast av havstrut.

Långt borta i nordost kunde man skymta Valsörarna.

Utgrynnan hann jag inte fotografera på närmare håll den här gången. Just när det borde ha skett var det dags för lunch.

Sydostbrotten var den första svenska fyren jag riktade objektivet mot. Den här fyren kommer aldrig närmare än precis i horisonten - åtminstone när man åker till Umeå.

Gunvorsgrund på södra sidan av farleden.

Mot norr kan man se Nordvalen.

Generellt får jag ett intryck av att det är glesare mellan vitfåglarna - här i form av en fiskmås - i kustvattnet utanför Holmsund än vad det är utanför Vasa. Har säkert att göra med den omfattande skärgården på finska sidan.

När man kommer förbi Väktaren är det inte långt kvar till hamnen i Holmsund.

För skarvar tycks svenska fyrar också vara lämpliga viloplatser. Man skymtar en hel del vitt på huvudet hos vissa av fåglarna. Parningsdräkt.

Bara en liten bit ut från Holmsundshamnen fick jag också kryssa årets första ejder.

Nästa inlägg blir - läs och häpna - belamrat av bilder från hemresan.

Edit: sparade uppenbarligen flera av bilderna med för låg jpeg-kvalitet och det finns en hel del artefakter. Blir inte heller riktigt klok på vad som hände med fiskmås-bilden då den laddades upp. De mörka tonerna i bilden försvann på något sätt.