Igelkottsåterseende?

9.5 dök denna lilla igelkott-unge upp i trädgården.

Nu kvarstår frågan om det är samma individ vi hade bekymmer om i oktober och november.

Det kan man med säkerhet aldrig veta.

Igelkotten var inte i bra skick. Rörelserna var vingliga och "klena" men den piggnade till efter en laddning kattmat. Dagarna därpå höll den sig också i trädgården och erhöll mat när den noterades. Efter ett antal dagar visade den sig ha stötvis och rosslig andning. Inget bra tecken. Därefter försvann den och vi förmodade den hade dött.

Trädgårdsdammen "startades upp" i dag (19.5) och plötsligt befann sig en liten igelkott i vattenrännan som är en del av dammens vattensystem. Där försökte den dricka. Andningen stötvis och rosslande. Bakbenen veka. Bekant tillstånd.

Är det samma unge eller en ny med problem? Inte heller det kan man veta.

Men nu såg skicket ut att vara riktigt uselt. Pälsen rödfärgad och vid närmare undersökning visade sig svansen vara skalad och även nosen har smärre skador. Benen är hela.

På ena sidan är en del taggar avbrutna och det troliga är att igelkotten råkat ut för någon igelkott-ilsken (mindre) hund.

Den egna hunden är det tack och lov inte. Hon (syns i två av bilderna i det ovan länkade inlägget) är inte intresserad av igelkottar eftersom hon från valpåldern tränades genom belöning när hon ignorerade dem. Det har fungerat lysande.

Frågan är alltid vad man ska göra i dylika fall. 

Jag ringde i alla fall jourhavande veterinär vilken denna helg råkade vara på stort avstånd från Nykarleby. Veterinären gav rådet att antingen låta naturen ha sin gång eller att "aktivt" ha ihjäl igelkotten. 

Sedan tänkte jag konsultera Nordic Wildlife Care som är en organisation vilken tar hand om vilda djur i behov av hjälp. Inget svar. 

Skadornas egentliga omfattning är förstås svårt att avgöra. Igelkotten tas i alla fall inte av daga. Då får det bli klyschan "naturens gång" i stället även om man mycket väl kan argumentera för att det kan vara plågsamt. Hur som helst har nu igelkotten placerats i anslutning till den "lya" vi byggde i höstas och där förses den med tillgång till mat och vatten som den lätt kan hitta. När igelkottar visar tecken på problem är oddsen tokdåliga. Det känns ändå som om det inte är bortkastat att i alla fall försöka ge den en andra chans... eller tredje... eller fjärde, om det är samma igelkott som sprang omkring i snön på senhösten.

Calobata petronella

Från vinterns genomgång, artbestämning och dokumentation av insekter insamlade döda i trädgårdens växthus 2020.

Här är en hona av Calobata petronella (fam. skridflugor, Micropezidae).

Arten är inte ny för trädgården Den brukar vanligen ses i undervegetationen bland örter och gräs. Alla observationerna gjorda i juni.

Förväxlingsrisk finns med arter i släktet Neria men de har mer enfärgad mellankropp och inte gulröd postpronotum ("axlarna") som hos Calobata.

Tornens kamp. Bådaviken 4.5

I år var det få dagar mellan första maj och tornens kamp lördagen 4.5.

Två toktidiga morgnar i tät följd för en som är svårartat trögstartad den tiden på dygnet. Dessutom hade jag varit i Helsingors 2.5 vilket också krävde tidigt uppvaknande för morgontåget söderut. På lördagen började dygnet därmed nästan vara så pass "svängt" att den arla morgonstunden inte längre tedde sig okristligt tidig. Det går tydligen att justera sig.

Gamla FD 150-600 f5.6 L fick komma med ut denna dag. Objektivet nyttjas bl.a. som tubkikarsurrogat. Orsaken till varför jag inte har en tubkikare kunde få ett alldeles eget inlägg. Men det skulle bli långt, nördigt och genomsyrat av alldeles för många "om", "men", motstridiga argument om vilken tubkikare som är det optimala valet och därefter något slags flummigt resonemang om varför ingen tubkikare är bättre än det icke optimala tubkikarvalet.

600 mm brännvidd hjälper lite extra eftersom avstånden till fåglarna vanligen är giganormt ur fotografihänseende. Fotograferandet är dokumentation och "bevis" snarare än strävan efter fotografiska mästerverk.

All packning (tungt objektiv & tungt stativ + termos, mellanmål och vinterkläder) dumpades i lådcykeln. Sedan gällde det att orka trampa lugnt och metodiskt längs 5,5 km av ställvis lerig och hopplöst hjulsugande väg utan att bli svettig. 

5:30 var jag framme. En halvtimme senare började resterande lagmedlemmar droppa in. Den första tornens kamp-timmen (kl. 5 - 6) brukar inte bjuda på arter som inte syns följande timmar.

Mellan kamerahus och veteranoptiken har jag en Canon Lens Converter FD-EOS. På konvertern kan man aktivera och deaktivera objektivets bländare. Tror det är meningen att det ska vara i deaktiverat läge när man kopplar ihop kamera, konverter och objektiv. Därefter vrider man konverterns ring till aktiverat läge.

Det sista momentet glömde jag. Eller så vreds ringen i misstag tillbaka. Då hjälper det inte hur man än ställer in bländaren på objektivet. Den stannar i "mer än" vidöppet läge.

"Mer än" vidöppen"?

Största bländare är 5.6. Men när konvertern är ställd så att objektivets bländare är deaktiverad blir bländaren på något sätt ännu större vilket resulterar i oskärpa hur väl man än ställer in fokus.

Objektivet har bra optik. Men vad hjälper det när man missar sig med ett litet vred på en konverter. Inläggets fyra första bilder är således starkt påverkade av denna fåniga lilla fadäs.

Brun kärrhök (första avståndsdokumentationen ovan) ser ut att börja häcka i Bådaviken i år. De häckade i viken under många år fram till 2013. Därefter bytte de plats och byggde då troligen bo på annat håll nära älvmynningen. Trevligt att de är tillbaka.

Jämfört med första maj var grönbenorna nu i större antal. Totalt rörde det sig om kanske 150 grönbenor.

Korp är ingen självklar observation i Bådaviken. Fint att den ställde upp och kunde bli ett artkryss under tornens kamp!

Svartsnäppor landar ganska sällan i Bådaviken men kan tidvis ses flyga förbi. 

En ung havsörn kom lågt rakt över tornet och tog ett halvt varv över viken. Runt ena foten hade den en plastpåse som tack och lov lossnade till slut. Här fick jag inte styr på objektivets manuella fokus och oskärpa råder.

Kort därefter svävade en äldre havsörn förbi på stort avstånd. 

Därefter bytte jag objektiv till EF 400 5.6 L och tappade brännvidd men fick snabb autofokus. 

Lämpligare ifall man vill fånga flygande fåglar.

Det var som sagt en hel del grönbenor. 

Gluttsnäppor fanns också här och var. Av någon anledning kom jag inte hem med bilder... eller rättare sagt avståndsdokumentation... på dem.

Fiskgjuse skannade efter fisk ett par gånger. Den brukar nästan lite traditionsenligt dyka upp mitt på dagen i samband med tornens kamp. Inte sällan blir det mitt första årskryss av arten.

Här blev det lite extra fart på synapserna. En spenslig och blek "kärrhök" fladdrade fram på låg höjd. När den drog förbi tornet befann den sig bakom raden av björkar som bildar den glesa strandskogens yttre gräns mot viken. På grund av dessa björkar hann varken fotograf eller autofokus göra rätt.

Men stäpphök är det hur som helst. Dagens roligaste artkryss.

I övrigt var det standardfåglar.

Brushanar är som svartsnäpporna med det där att ibland flyga förbi men sällan landa.

När grönbenorna tar till vingarna får man försöka spana efter rovfågel.

Då kan det till exempel vara duvhök som är i farten. 

Övriga rovfåglar, förutom tidigare nämnda, var sparvhök och tornfalk. 

Inalles sju rovfågelarter således. Ganska bra saldo.

Nämnde jag att det var en hel del grönbenor?

Innan hemfärd blev det kryss på älg också.

Totalt kunde 57 arter rapporteras till BirdLife. Det är bättre än medeltalet 52,3 för åren efter 2013 (då jag var med för första gången). Rekordet under samma tidsperiod är 58 (2017). 

Här är länk till inlägget om fjolårets Tornens kamp. Där finns lite statistik också.

Några arter som vanligtvis brukar synas vid Bådaviken den här tiden på på året men som varken visade sig eller hördes denna dag:

Bläsand, skedand, blå kärrhök, rödbena och gulsparv. 

Rördrommen som efter några års frånvaro åter tutade i vassen på första maj hade antingen dragit sin kos eller höll tyst för att inte registreras.

Jakobstadsnejdens Natur r.f. ordnade via Nykarleby Arbis under våren en fågelkurs. Tornens kamp ingick som programpunkt i kursen och därmed var det tidvis riktigt gott om människor i tornet. Tummen upp för det! Många fågelspanande ögon och trevlig samvaro.

Första maj i Bådaviken. Del 3 - Småkrypen

Min traditionsenliga första maj handlar främst om fåglar och att sitta i timtal i Bådavikens fågeltorn. Mer om det här.

På senare år har jag ändå avslutat dagen med en vandring i området bara för att få lite bättre överblick och eventuellt notera något intressant. Rundvandringen inbegriper inte samma aktivitet eller koncentration som under en ordinarie småkryps-safari i Bådaviken. Självfallet blir det ändå viss okulärbesiktning av vissa platser. Att söka lavsnabblöpare Philodromus poecilus är sedan några år tillbaka obligatoriskt. Jag har skrivit mera om spindlarna i det här inlägget.

Således passerade och granskade jag ett antal stammar på vilka jag tidigare inte hittat lavsnabblöpare. Det blev napp ganska omgående. Honan i de tre första bilderna är i subadult stadium vilket stämmer för årstiden på basis av observationerna beskrivna i det ovan länkade inlägget. Kroppen är ca 5,5 mm lång.

Den andra individen jag fick korn på var aningen mindre. Ungefär 4,5 - 5 mm.

Därefter hittade jag ett exemplar på bara 3 mm (bilden nedan). Det här är min första observervation av lavsnabblöpare i den storleken. Ett tydligt juvenilt exemplar som ser ut att eventuellt kunna ha mer än bara ett öms kvar till subadult stadium. 

Jag har tidigare utgått från att unga och juvenila lavsnabblöpare uppehåller sig på svårupptäckta ställen på stammarna och att det är därför jag tidigare inte hittat dem. Deras ringa storlek gör dem förstås svårupptäckta även om de sitter på stammarna i ögonhöjd. Men som jag letat.

Det faktum att jag tidigare enbart sett subadulta individer under tidig vår samt höst har gjort att jag varit osäker på hur generationsväxlingen ser ut. Vuxna har hittats från slutet av maj till andra halvan av juni. Frågan har varit om alla spindlarna i området är vuxna under nämnda begränsade tidsperiod samt om livscykeln är tvåårig eller möjligen t.o.m. bara ettårig.

En ettårig livscykel har jag dock inte riktigt trott på med tanke på den korta tillväxttiden mellan ungarnas kläckning i mitten av juli (ca 15 dygn +/-5 dygn beroende på temperatur) och fram till det subadulta stadium i vilket de tidigare setts övervintra. 

Med upptäckten av en ung juvenil den här tiden på året stöds tvåårig livscykel. Dvs. de övervintrar som unga juveniler, växer till sig under andra sommaren och övervintrar igen i subadult ålder varpå de blir könsmogna i början av sin tredje sommar. Detta stämmer också bättre med ömsningsintervaller och antal nödvändiga tillväxtdagar observerade hos andra spindlar av motsvarande storlek.

Det betyder i så fall att mitt hittills fruktlösa letande efter (juvenila) lavsnabblöpare under perioden juli och augusti inte varit tillräckligt väl utfört.

Utöver lavsnabblöparna blev det inte mer än en enda "småkrypsobservation".

Hanar av någon liten tofsmygga (fam. Chaoboridae) smärtade nämligen rikligt. De satte sig nästan helst på samma döda alstammar som lavsnabblöparna bor på och därmed gick de inte att undvika.

Troligen är det samma art som finns i det här inlägget från 2021.

 

Första maj i Bådaviken. Del 2 - Inne i strandskogen

Gärdsmygen fotograferades precis innan jag anlände ut till tornet där merparten av dagen spenderades. Mer om det här.

Gärdsmyg må vara en oansenlig liten fågel men under vårarna fyller den liksom upp strandskogen bakom fågeltornet. Den är överallt. Eller "all over the place" som man skulle säga om man vore lagd åt det engelska hållet. Sången framförs från allehanda synliga kvistar på lämplig ögonhöjd och den byter ofta plats. 

Jag väntade inte in något bättre fotograferingstillfälle utan gick raskt vidare till tornet.

Efter försvarligt antal timmar i tornet började min lekamen kännas kall och stel. Det var läge att röra sig inne i strandskogen för att mjuka upp lederna och få lite värme. Mindre hackspett fanns på önskelistan och utöver den kunde jag inte hålla mig från att också spana efter en del småkryp. Mer om dem i nästa inlägg.

Som oftast är fallet när man söker efter nya observationer av mindre hackspett i Bådaviken slutar det bara med större hackspett. Ljud av mindre hackspett har heller inte hörts på några år.

I samband med hemfärden stannade jag upp och satte mig ner där gärdsmygen vanligen sjunger. Förhoppningsvis skulle det bli tillfälle att fotografera den på lite närmare håll.

I väntan på gärdsmyg och andra småfåglar fick jag korn på en skogsödla mellan fötterna. Ödlan litade på sin osynlighet och var blickstilla trots att jag reste mig för att gå bakåt eftersom 400mm-objektivet har en närgräns på 3,5 meter. Svansen var kort och mörk. Nytillväxt efter självstympning.

Gärdsmyg blev det inte. Småfåglarna var inte heller så sjungande av sig vid den tidpunkten på dagen och drog i stället snabbt omkring på jakt efter mat.

Trädkrypare ställde i alla fall upp. När den nådde trädtoppen och flyttade till nästa stam steg jag upp, gick till cykeln och trampade hem.

Första maj i Bådaviken. Del 1 - Ute i viken

Traditionell första maj i Bådaviken.

I enlighet med personliga principer och stadgar spenderades första halvan av detta datum mestadels i Bådavikens fågeltorn. Mina Bådavikenbesök går numera primärt i småkrypens tecken och det innebär att fåglarna inte är i så mycket fokus längre. Visserligen brukar jag absolut registrera vilka fåglar som är på plats även om jag jagar småkryp, men någon gedigen spaning är det ändå inte fråga om.

Vyn ut mot fjärden utanför viken och åmynningen kan jämföras med motsvarande dokumentation gjord 13.4. Vid Djupsten (bilden nedan) syns två havsörnar. Det är närmare 700 meter mellan tornet och havsörnarna.

Att "bara" vara i tornet ett antal timmar är således trevlig omväxling och det blir samtidigt lite annan mental avkoppling jämfört med om jag aktivt går runt och söker småkryp. Dessutom är jag i princip alltid ensam i tornet. Det är många år sedan någon annan besökt tornet första maj.

Det skall dock sägas att jag både i år och förra året avslutningsvis gjorde en kortare rundvandring i viken innan hemfärd. Därmed har jag inte varit stenhårt nitisk med att enbart vara i tornet hela tiden. Dokumentation från den rundvandringen kommer i efterföljande inlägg.

Fågelfotografering från tornet innebär stor distans till motiven. Fotograferandet resulterar med andra ord bara i simpel avståndsdokumentation. Några andra avsikter har jag heller inte i det här sammanhanget.

Enstaka fåglar kan förstås tidvis dra förbi tornet på lite närmare håll. 

Kniporna är standard. I övrigt var det skralt med andfåglar. Endast några gräsänder och krickor noterades. Överlag har det blivit allt mer skralt med änder i viken. Det är en tydligt nedåtgående trend.

Bläsand och skedand brukar finnas på plats men så var inte fallet denna dag och det verkar som om de två, tidigare vanliga arterna, inte längre stannar till i Bådaviken. 

2018 var sista året jag sett stjärtand i viken. Den gången var även snatterand närvarande. 

Senaste observation av årta gjordes 2015.

I viken häckar några par tranor. Jag tror att det rör sig om åtminstone två, möjligen tre par. 

De håller sig inne i vassen och hörs snarare än syns.

Speciellt mycket hörs de när andra tranor passerar i luftrummet ovanför. Sådant sker med jämna mellanrum.

Ovan några gluttsnäppor och en grönbena. Tillsammans med spelflygande enkelbeckasiner var dessa de enda vadare jag noterade. Gluttsnäpporna och grönbenorna var väl ungefär 30 fåglar starka vardera. 

En stor del av vassen i vikens östra halva har betats och slagits vilket öppnat upp för vadarfåglar. Därmed är det större chans att fler sådana stannar för att tanka energi på sin väg norrut än vad som varit fallet under de år när vassen stått kvar. Det ska tilläggas att Bådaviken lider av viss övergödning vilket gynnar vasstillväxten rejält.

Ängspiplärka är också standard. En annan Bådaviken-typisk småfågel utanför skogsranden är sävsparv. Fotografi av någondera blev det inte denna dag. 

Lövsångare hörs och syns men fastnar sällan på kamerans sensor. I och för sig tar lövsångaren i bilden ovan inte många pixlar i anspråk, men ändå.

Gransångare hörs förresten också ofta. Det slår mig nu att jag ännu inte dokumenterat någon sådan.

Gäddor går upp i viken för att leka. Jag misstänker att den unga havsörnen hade vissa planer på att kolla fisksituationen eftersom den befann sig nära fiskarnas väg upp i viken och eftersom den ofta spanade ner i vattnet.

Vad är väl ett vårfågelrelaterat Bådavikeninlägg utan sångsvan?

Innan hemfärd gick jag som sagt en runda nere i viken också. Jag ville bl.a. kolla om jag skulle komma åt att dokumentera några av de stora mängderna grodor (vanlig groda Rana temporaria) som högljutt ägnar sig åt förökning bland vattenväxtligheten. Skymtade någon enstaka groda men kunde inte riktigt nå de ställen där de spelade som mest intensivt. 

Eller "kunde och kunde". Ville inte eftersom jag i så fall hade stört fåglarna.

Jomen! Icke att förglömma!

Rördrommen tutade åter inne i Bådavikens vass. Ett riktigt trevligt återhörande efter flera års frånvaro.

Fortsättning på första maj-rapporten i nästa inlägg.