Omalus aeneus

Fyra millimeter i hopkurat tillstånd. Större än så är den här guldstekeln (fam. Chrysididae) inte.

Den är en av sommarens drunkningsolyckor (vattentunna) som jag tillvaratagit. Den här stekeln är ännu ett exempel på min lathet. Jag borde ju ägna tid åt att rengöra dem medan de är någorlunda "färska" lik, samt även se till så att deras kroppshållning är aningen mer lämpad för saklig fotodokumentation.

Icke desto mindre plockade jag här om kvällen fram stekeln och placerade den framför kameran. Det blev en samling halvlustiga bilder - och här är de.

Om jag artat rätt ska det vara en stekel som går under namnet Omalus aeneus. Det verkar dock finnas flera distinkta genetiska linjer hos arten och därmed verkar det alltså vara så att det egentligen rör sig om flera olika arter - som således knappast kan skiljas åt på basen av något så enkelt som okulärbesiktning.

Sidensvansar

Sidensvansarna bryter bloggstiltjet. De (sidensvansarna) har kämpat hårt hela hösten med att få synas på bloggen. Ständigt har flock efter flock samlats i våra träd men inte förrän i dag plockade jag ut kameran. Egentligen är det inte heller så stor idé med att slänga exponeringar efter dem. Sitter de flera tiotals meter upp i en hög trädtopp blir bilderna ändå bara en massa fågelmagar bakom grenverk och kvistar.

Dessutom var de tydligen inte så intresserade av rönnens många kvarvarande bär och därmed brydde de sig heller inte om att vara fotografen närgågna. Mest ville de bara sitta i solen och kuttra på något slags sidensvansigt sätt.

Hade svårt att se exakt vad som försiggick, men någon slags uppvaktning var det allt fråga om.

Efter en stund togs det kollektiva(?) beslutet att dra iväg.

De gjorde ett varv över kvarteret och letade sig sedan bort över stan.

Broklocke

Har detta inlägg något med fars dag att göra? Inte vad jag vet.

Här plockar jag bara in ett antal Leiobunum gracile (broklocke) som fotograferades för en vecka sedan. När andan faller på brukar jag fotografera olika individer bara för att samla på de individuella skillnaderna i utseende (teckning och färgtoner). Kanske inte så markant hos just den här arten - men änddå.

Hona nummer ett. Samma som på första bilden.

Hane nummer ett - och den enda hanen i det här inlägget.

Hona nummer två.

Hona nummer tre.

Hona nummer fyra.

Blomfluglarv

Om insikterna håller streck ska det här vara en blomfluglarv och möjligen tillhörande släktet Syrphus eller något närstående. I något skede letar den sig till lämplig förna där den övervintrar. Larvens längd är 5 mm. Bilderna togs 4.11.

Lavbilder

Här får några bilder av lavar ta plats i bloggen. Bilderna togs 4.11.

Redigering 26.5.2024: Cladonia-laven ovan är möjligen C. borealis nordlig kochenillav.

Redigering 26.5.2024: Hyser misstanke om att ovanvarande lav är Cladonia cenotea puderlav.

Redigering 26.5.2024: Till höger i bilden ovan eventuellt Cladonia bellidiflora blombägarlav och den blekare till vänster möjligen C. verticillata kransbägarlav

Det här skulle eventuellt kunna vara Ophioparma ventosa - vindlav. För en uppfattning av lavens "storlek"  kan nämnas att den avfotograferade ytan är ca 23 mm bred. Även här är de röda kuddarna fruktkroppar.

Extended remake av förra inlägget

Här repriserar jag nästan förra inlägget. Skillnaden är att det inte började regna (i går) och att jag således ägnade lite mera tid i den där skogen.

Inledningsvis hälsade jag än en gång på barkmattvävarna - Drapetisca socialis - som är vanliga på trädstammarna. Flest individer har jag hittat på några döda stående tallar. Försökte delvis se om jag skulle hitta någon med samma typ av kvalster som en av dem på bild i föregående inlägg. Är intresserad av att fotografera ett sådant på närmare håll. Bidde dock inget fynd.

På samma (döda) tallar håller sig sadellockar - Mitopus morio. Just nu delar de trädet med en uppsjö svampmyggor (fam. Mycetophilidae. Se förra inlägget) och det är ett gäng som nog får finna sig i att bli mat åt spindeldjuren.

Typisk barrskogsspindel är Pityohyphantes phrygianus (granbaldakinspindel). Den har ju också förekommit här på bloggen många gånger tidigare.

En annan skogsinvånare är Agnyphantes expunctus (grenmattvävare).

Den här honan verkar ha vissa ben-bekymmer och kroppen har en tendens att se aningen mager ut.

Spindlar kan få nya ben men det sker bara i samband med ömsning och de nya benen blir aldrig lika långa som de de ersätter. Har spindeln uppnått vuxen ålder och således inte heller har ömsningar kvar, ja då får de klara sig med sina kvarvarande extremiteter.

Barkmattvävarna är onekligen svåra att få syn på. Kroppen är väl typ tre millimeter och färgerna smälter in perfekt mot björken som denna sitter på.

Även på en avbarkad död tall smälter de in ganska väl. Men på den släta ytan "sticker de ändå ut" en smula. Under gårdagen var det någon enstaka grad på plus och aktiva spindlar höll sig på sydsidan av stammarna där de kunde lapa lite sol.

Till och med en liten brokparasitstekel (fam. Ichneumonidae) var ute på vandring. Tyvärr lyckades jag inte få till någon bild ovanifrån och därmed har jag inte några vingribbor att kika på - vilket alltså skulle vara till viss hjälp när det kommer till att placera stekeln i ett familjeträd.

En svampmygga (Mycetophilidae) stannade till framför kameran och drog iväg så snart blixten gjort sitt. Det är inte samma sort som dem i föregående inlägg.

Vintermyggor (fam. Trichoceridae) hör givetvis till de mer aktiva och synliga insekterna den här tiden på året.

Innan hemfärden gjorde jag ännu en sista sväng förbi "barkmattvävartallarna" och om nu ingen kvalsterangripen spindel syntes då heller, så hade i alla fall en av damerna försett sig med mellanmål.