Rapport från en söndag i slutet av september

Till helgen rev vinden i och det var fortfarande blåsigt nu på morgonen. Vattnet var högt och fågellivet lågt vid Kimo åmynning. Utöver vitfåglarna och kråkorna fanns en liten grupp kärrsnäppor på plats. Efter en stund anlände också några vitkindade gäss. De cirkulerade länge och väl för att sedan återvända in mot land.

Ett par gånger blev det massuppflog men ingen rovfågel fastnade på min näthinna.

Gässen återvände och efter ett antal nya varv över stranden landade de till slut en bit ut i vattnet. En havsörn trotsade motvinden långt ut över fjärden och stretade iväg mot Maxmo-hållet. Fåglarna vid åmynningen tog ingen notis.

Blåsten tog så småningom bort värmen och engagemanget. Jag hade klätt mig i alldeles för fåtaliga och tunna lager tyg.

Vid Bådaviken var det lugnare och solen lyckades övervinna blåsten. Kråkorna kraxade, mesarna tjattrade och ladusvalorna jagade insekter ovanför vassen.

Helgens vindbyar har gjort sitt bästa för att slita bladen från kvistarna och det är nästan så att träden inte fått en chans att hinna stå i höstfärger.

Det är den där tiden nu. Lite vemodigt på något sätt och vis. Kanske mest för att det myckna  livet från sommaren tynar bort.

Nåväl. Särskilt vemodigt är det kanske ändå inte. Aktiviteten ute i naturen byter skepnad och det är bara att följa med i skeendena.

Ett gäng på kanske 5-7 stycken rödhakar verkade överaktiva. Fart och fläkt inne i virrvarret av grenar och kvistar varvades med korta, intensiva tjitterstunder.

När rödhakarna dragit vidare genom skogen följdes de av taltrastar. Det är andra visor nu än i maj.

Ekmat

Kajorna skördar frukterna från eken.

Blir man för närgången drar de sig tillbaka - ofta upp i cembratallen.

Bilderna tagna 20.9.

Potpurri

Några ströbilder.

Plats: Kimo åmynning

Datum: Fredag 19.9.

Agenda: Grönterapi

Kricka.

Kråkor.

Svartsnäppa och skrattmåsar.

Svartsnäppa.

Zombieänder.

De suddiga fläckarna är havsörn och grågås

Kimo åmynning fredagen 19.9. Havsörnen kommer in över scenen. 

Om jag ser rätt ska det väl vara en tvååring. Hen sicksackade mest bara långsamt över viken och gled sedan iväg västerut.

En stund senare noterade jag ett visst tumult långt ute i fjärden. Genom kikaren och kamerasökaren kunde jag konstatera att det var en havsörn med kråksällskap. Örnen gjorde upprepade attacker mot något i vattenytan.

På några av bilderna kunde jag skymta en fågel som till storlek, färg och form kunde tänkas vara en grågås.

Det var ändå först när jag var hemma och gick genom bilderna på datorn som grågås-gissningen kunde bekräftas.

Så vitt jag kan se var det också samma havsörn som tidigare hade passerat fågeltornet.

Örnen gjorde väl närmare 8-9 vändor mot gåsen men gav till slut upp och kom tillbaka till stranden för en stunds vila.

Grågåsen försvann ur sikte och jag kunde inte få minsta skymt av den. Jag vet alltså inte vad dess fortsatta öde blev.

Fantastisk terapi

Inläggen med torsdagsmorgonens (18.9) vyer och fåglar vid Kimo åmynning avslutas med dessa bilder. Tvenne typiska illustrationer från nämnda plats.

Fågeltornet vid åmynningen är väl en plats som lämpar sig mer för tubkikare och rent "fågelskådande" än fågelfotografering. En försvarlig del av fåglarna befinner sig oftast på stort avstånd. Trots att jag för närvarande inte ens äger en tubkikare så är Kimo åmynning ändå ett ställe jag gärna besöker. Dessutom får kameran gärna registrera vyerna och fåglarna som där ingår trots allt.

Jag har nämnt det tidigare och jag kan bra nämna det igen - fågel(natur)fotograferandet handlar för min del i första hand inte om att alltid komma motivet nära och att få det perfekta eller fantastiska fågelporträttet. Ibland försöker jag nog med det också och någon enstaka gång blir resultatet kanske OK. Bildmaterialets primära uppgift är att vara dokumentation av rådande situation och tillfälle. Den här bloggen är därför inte heller en naturfoto-blogg. Den är ju bara en rapportering över mina nedslag bland våra platser och organismer. En farbror som kom upp i tornet medan jag var på plats frågade om jag letade efter någon särskild fågel eller om det handlade om terapi?

Svaret är absolut det senare.

Nästa inlägg kommer för övrigt också att handla om skeenden vid Kimo åmynning. Jag åkte nämligen dit för en kort stunds terapi på fredagsmorgonen också. I kommande inlägg presenteras en serie riktigt gryniga bilder på lite ny havsörnsrelaterad dramatik.

Torsdagsvadare

Här följer ett dussin bilder - eller kanske dussinbilder - av vadare som jag kunde skymta under torsdagen (18.9).

Först i raden har vi en ljungpipare - Pluvialis apricaria - i färd med födointag ute på stranden vid Kimo åmynning. 

Om man är en smula osäker på huruvida fågeln är ljungpipare eller kustpipare så är det tacksamt ifall piparen visar armhålorna. Ljust = ljung och svart fläck = kust.

Utöver ljungpiparen fanns också en grupp större strandpipare och och en liten grupp kärrsnäppor vid åmynningen.

Men strandpiparna och kärrsnäpporna fanns också vid Storsand. Jag gjorde en vända dit på hemvägen.

Matsmältningspaus på beachen.

Precis när jag hade klickat kamerahuset på FD-150-600-objektivet tjattrade irriterade småfåglar ovanför huvudet. Upprördheten utlöstes av en sparvhök. Med kameran på lågt stativ försökte jag krumbukta mig ner på marken, ha ögat i sökaren, försöka hitta höken och ställa skärpan (manuellt). Inte alls skarpt men det får duga som dokumentation.

Kärrsnäpporna - Calidris alpina - flög omkring och ville liksom aldrig landa.

Till slut letade de sig ändå ner på fötterna och gjorde vad vadare gör.

Småfåglar i vassen

Småfåglarna är förstås också i farten vid Kimo åmynning. Kom hem med några bilder innehållande blåmes och sävsparv bland rör, vippor och blad.

Enkelbeckasiner

Under torsdagsmorgonen höll sig ett antal (typ sisådär minst fem-sju) enkelbeckasiner - Gallinago gallinago - vid Kimo åmynning. Med jämna mellanrum hastade de runt i cirklar över vassen, ån och fågeltornet. Tidigare i veckan fick en artfrände sätta livet till och den skyldige hade plockat bytet uppe på fågeltornets räcke. Det luktar onekligen lite pilgrimsfalk över bytesvalet och matplatsen men osvuret är förstås bäst. Någon pilgrimsfalk har den här hösten ännu inte heller siktats vid åmynningen.

Att hålla dessa racerfåglar så pass centrerat i sökaren att autofokusen hinner arbeta är en utmaning. Att en rovfågel faktiskt lyckas fånga en enkelbeckasin är fascinerande.

I föregående inlägg med örnen ute i dimman är grådassigheten alldeles OK men när det gällde att plåta beckasinerna var dimman inte någon hjälp.

Mysdimma och havsörn

När tillfället uppenbarade sig kunde jag inte hålla mig. Det blev en ny vända till Kimo åmynning en kort stund på morgonkvisten. Jag hade två ursäkter för att åka dit. 

1. Dimma. Jag gillar dimma. Det är mysigt med dimma.

2. Det här inlägget och påföljande spekulationer kring pilgrimsfalk.

Ute i gråheten kunde diverse fågel-silhuetter skymtas. Gräsänder och krickor höll sig i ån och enkelbeckasiner försåg sig med mat ute på stranden.

Bara någon minut efter min ankomst fylldes luften av vingar. Vitfåglar och kråkor indikerade tydligt att något farligt var i antågande. Havsörnen kom på låg höjd ut ur dimman - men bara halvvägs.

Det blev ett par tvära kast inne i vitfågel-flocken men örnen agerade i det stora hela väldigt halvhjärtat.

Havsörnen landade därefter - i vanlig ordning - på stort avstånd från tornet (läs kameran).

Den här gången hade jag med mig adapter för FD-objektiv till EOS-huset och de sista fem bilderna är följaktligen fotograferade med 150-600-gluggen. Dumt nog glömde jag vrida den ring (på adaptern) som aktiverar bländaren och bilderna är således tagna med vidöppen bländare. Normalt vill jag blända ner ett steg då det är en tydlig försämring av skärpan med helöppen bländare. I och för sig var det också så pass dunkelt ljus att jag skulle ha stött på andra småbekymmer i form av längre slutartid och/eller högre ISO (= risk för rörelseoskärpa och/eller ISO-brus)... så det var väl inte så galet trots allt.

Notera strandpiparna i förgrunden.

Örnen satt där ute i dimman en minut och letade sig därefter iväg med kråk-kompisarna hack i häl.