Valsörarna. Del 9 - Några småkryp

I planerna ingick även att spana efter småkryp där ute på Valsörarna. Det blev inte mycket bevänt med den saken. Efter alla de timmar som fågelräkningen tog i anspråk var jag helt enkelt lite för trött. Den andra dagen gjorde jag ändå ett halvhjärtat och ganska kort försök. Skallen var ändå så pass degig att jag inte riktigt hade mina sinnen med mig.

Här är de kryp jag dokumenterade:

Rödfransad björnspinnare, Diacrisia sannio.

Hane av någon art i släktet Formica (stormyror).

Stamhoppspindel, Salticus cingulatus (föga förvånande).

Korsspindel, Araneus diadematus (föga förvånande).

Hane av brämspindel, Larinioides patagiatus. 

Hona av någondera Larinioides-art. Benrandningen tycker jag skulle peka på L. cornutus (vasshjulspindel) men hanen i bilderna ovan var intresserad av hennes nät. 

Syreaftonfly, Acronicta rumicis. Här är en larv av samma art.

Tidigare inlägg från denna resa till Valsörarna:

Del 1. Inledning.

Del 2. Bl.a. om fotograferandet och annat allmänt + några fåglar.

Del 3. Soluppgången.

Del 4. Tordmule.

Del 5. Tobisgrissla.

Del 6. Diverse fåglar.

Del 7. Dvärgmås.

Del 8. Skratt och silver men ingen fisk

Valsörarna. Del 8 - Skratt och silver men ingen fisk

Nu ska vi inte glömma skrattmåsen. Det är så lätt hänt att man ignorerar de där arterna man upplever är dussinvara. Som om de skulle ha ett mindre värde på något sätt. Vad är vanligt och i så fall när var och varför?

Skrattmås var ingen dussinfågel vid Valsörarna på 90-talet. Man kan säga att den benämningen kan bli aktuell först någon gång efter 2015. Åtminstone om man väljer område och ett visst antal fågelkoloniholmar.

Silvertärnan har fluktuerat en smula vid Valsörarna, men håller allt som oftast en position som en av de vanligaste arterna där ute.

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg varierade silvertärnornas ungar ganska ordentligt i storlek. Vi kunde se både "dunbollar" och flygga ungar. Troligen har en del av paren misslyckats i sitt första häckningsförsök.

På tal om att glömma "dussinfåglar"!

Fiskmås då?

Förlåt alla fiskmåsar!

Det är så svårt det här.

Men någon enstaka skymtar i del 3.

Del 1. Inledning.

Del 2. Bl.a. om fotograferandet och annat allmänt + några fåglar.

Del 3. Soluppgången.

Del 4. Tordmule.

Del 5. Tobisgrissla.

Del 6. Diverse fåglar.

Del 7. Dvärgmås.

Valsörarna. Del 7 - Dvärgmås

Del 1. Inledning.

Del 2. Bl.a. om fotograferandet och annat allmänt + några fåglar.

Del 3. Soluppgången.

Del 4. Tordmule.

Del 5. Tobisgrissla.

Del 6. Diverse fåglar.

2016 Fotograferade jag födosökande dvärgmåsar utanför Nykarleby. Sedan dess har jag bara ett avståndsdokument på arten. Av den anledningen kan jag säkert dra till med fler än tre bilder nu när det blev inspektion av en sådan koloni ute vid Valsörarna.

Dvärgmås är en nykomling vid Valsörarna som häckfågel och etablerade sig för bara några år sedan. Kolonin verkade vara i storleksmässig parentes med inventeringen 2018. Eventuellt hade kolonin ökat med några par om jag minns saken rätt. Det visar sig när årets inventering sammanställs senare.

 

Valsörarna. Del 6 - Diverse fåglar

Del 1. Inledning.

Del 2. Bl.a. om fotograferandet och annat allmänt + några fåglar.

Del 3. Soluppgången.

Del 4. Tordmule.

Del 5. Tobisgrissla.

Den här "inläggsserien" gör jag väldigt enkel för mig. Jag lägger inte ner mycket tid på att rota fram specifik information om respektive fåglar och det får räcka med den här länken som är sammanfattningen av 2018 års inventering. Tids nog dyker garanterat en nyare sammanfattning upp. Dessa inlägg är pga. tidsbrist således mest bara bilder. Men bra så kanske. Ingen har väl sagt att ett blogginlägg regelmässigt måste inbegripa data och mängder av fakta?

I väntan på tillfälle då alkfåglarna höll sig tillräckligt stilla för räkning (se tidigare inlägg) fanns förstås möjlighet att rikta kameran hit och dit. Några anmärkningsvvärda bilder är det inte, men skärpiplärka på aningen avlägsen sten är ändå en möjlig syn här och var vid Valsörarna. Dokumentation av sådana "syner" brukar jag trots allt utföra och har man en blogg som denna får de givetvis hänga med ut på www.

Havsörn har bivit ett allt mer debatterat ämne.

Det handlar då om havsörnens inverkan på sjöfågelpopulationerna. Havsörnarna har - som säkerligen är bekant - blivit vanliga och i flera sammanhang riskerar örnarna gå hårt åt sjöfåglarnas häckning och ungproduktion.

Sedan är orsak och verkan förstås komplexa grejer gällande häckningsframgång och populationsstorlekar. Vilka faktorer påverkar vad och hur mycket? 

Man kan rimligen säga att förhållandet mellan predator och bytesdjur i det här fallet är snett och att antalet havsörnar är väldigt stort i förhållande till potentiella bytesfåglar. Jag jämför då med de beräkningar som gäller populationerna historiskt fram till havsörnarnas kollaps efter långvariga förföljelser och därpå följande miljögifter. Men exakt hur förhållandet mellan sjöfågelpopulationerna och havsörn såg ut ännu under början av 1800-talet (innan den stora rovfågelförföljelsen) är förstås toksvårt att veta exakt.

Frågan kring havsörnen och dess påverkan är hur som helst galet trixig. Samma gäller utter som återetablerat sig på fint sätt i skärgården, men som också gärna tar en fågelunge om den kommer åt. 

Utter observerades i vattnet nästan samtidigt som havsörnen fotograferades. Jag spanade vidare efter uttern i hopp om en dokumenterande bild, men den försvann ur sikte och kom sannolikt upp ur vattnet någonstans längre bort utom synhåll.

Stenskvättor ser jag numera nästan enbart när jag besöker den yttre skärgården. När jag var liten fanns de "nästan överallt" och häckade bland annat i de många stengärdsgårdarna runt om i hembyn.

På tal om havsörn och predation är även gråtrut en faktor i vissa sammanhang. Här får man väl ändå tillägga "inte alla gråtrutar", men en del individer tycks ha tendens att vara nästan specialiserade predatorer. Det har konstaterats i t.ex. silltrutkolonierna i Nykarleby skärgård där ringar från märkta ungar återfinns runt enskilda gråtrutars sittsten och bo.

Predation är ett knepigt kapitel för ejdrarna. Men hos dem finns också en hel del andra frågetecken eftersom ungproduktionen i sig verkar vara skakig även med lågt predationstryck. Sjukdomar och/eller andra liknande bekymmer kan eventuellt påverka och förvärra situationen - eller kanske vara själva grundproblemet?

Små grupper med ådor kunde vi se flyga omkring. Mängden var dock inget att yvas över - inte om man tänker sig att man yvas över just stort antal och stora siffror.

Valsörarna. Del 5 - Tobisgrissla

Del 1. Inledning.

Del 2. Bl.a. om fotograferandet och annat allmänt + några fåglar.

Del 3. Soluppgången.

Del 4. Tordmule.

I motsats till tordmule (föregående inlägg) är tobisgrissla inte den typen som bryr sig om att komma nära. Tobisgrisslor har ett mer skeptiskt sinnelag gentemot oss människor och drar helst iväg bortåt i stället för att flyga tätt förbi och "kolla in" oss.

Ute vid Valsörarna (och även på annat håll i den yttre skärgården) var tobisgrisslorna tidigare en ren karaktärsfågel. 1996 räknades antalet vid Valsörarna till 6380 individer. Därefter kan man säga att populationen i princip kollapsat. Årets räkning resulterade i en siffra som tyder på att minskningen i alla fall avtagit och att nivån hålls någorlunda intakt för tillfället.

Diagrammet från Wistacka et al. 2018.

Exakt orsak till minskningen är svår att spika. Predation bl.a. från mink i kolonierna kan tänkas vara en faktor. Hur det är med predation från t.ex. gråtrut och havsörn kan jag inte säga något om. Samma gäller eventuella förändringar gällande deras tillgång till föda. En del gamla koloniholmar har fått mera växtlighet vilket sägs vara något tobisgrissla ogillar. Det kunde vara en viss faktor även om den troligen inte har så stor betydelse. Jag får väl återkomma till ämnet om eller när jag erhåller tänkbara hypoteser eller teorier av dem som har bättre koll just på Valsörarnas tobisgrisslor.

Valsörarna. Del 4 - Tordmule

Del 1. Inledning.

Del 2. Bl.a. om fotograferandet och annat allmänt + några fåglar.

Del 3. Soluppgången.

Jag är fullt medveten om att det eventuellt kan finnas ett stråk av känslopåverkad irrationalitet som får mig att säga att "den och den" fågeln är en favoritfågel. Innan man vet ordet av har man stämplat alla tänkbara arter som favoriter. 

Det betyder förstås att alla till slut blir alldeles speciella favoriter eftersom nya och mer speciella favoriter uppstår bland alla favoriter.

Tordmule är i sanning en alldeles extraordinär favorit på min topplista och håller för närvarande förstaplatsen relativt ohotad.

När man snabbt ska räkna alkfåglarna i och runt kolonierna är det praktiskt att de båda arterna (tordmule och tobisgrissla) är visuellt väsensskilda. Tidigt på morgonen när många ligger i svagt motljus och blir mestadels svarta får man kika på profilerna. Den ofta högt hållna och i profil kraftiga näbben avslöjar arten även när avståndet är stort. Även beteendet skiljer dem åt. Tordmularna tenderar tränga ihop sig tätare med varandra och simmar mer koordinerat av och an medan de med knyckiga huvuden signalerar vaksamhet.

En ofta kommenterad och dokumenterad observation gällande tordmulens beteende är benägenheten att passera nära oss människor. Det är som om de vill spana in oss lite extra. De passerar med viss hastighet och det gäller att vara beredd ifall man vill få dem att fastna på kamerasensorn.

Tordmulen i bilden ovan är ringmärkt. På andra bilder kan jag se merparten av ringens markeringar och den är anmäld till Luomus. Får återkomma med en kommentar här när jag fått svar och information.

Tordmule är en art som från slutet av 90-talet till 2008 ökade i antal vid Valsörarna och har sedan dess hållite en relativt stabil population på knappt 400 par. Vår räkning i början av juli gav siffror som tyder på att populationen fortfarande håller sig stabil.

Favoritskapet?

Hur kan man inte hålla en valliknande klump med små vingar och tendens att spana in oss människor lite extra genom en kvick "fly by" som favorit?