tisdag 31 maj 2016

en av miljarders miljarder

Råkade få en Myrmica rubra ganska passligt framför kameran och tryckte av. De är förstås över precis hela trädgården så det är självfallet föga överraskande att få syn på en. Närmast så att de är omöjliga att inte se ifall man fäller blicken mot marken.
Egentligen blir det heller ingen sommar om inte ett antal trädgårdsrödmyror levererat sina stick runt anklar och i knäveck.


Lördagsspindlar

Liten Linyphid-hona med Entomobrya nivalis och fripassagerarkvalster

Två mindre bra bilder på en hane av någon Erigone-art.

Hög huvudföring, taggig kant på carapax och långa pedipalper. Han är ca 3 mm.

Ung krabbspindelhona (Thomisidae).

Hon är väl 4 mm och skulle eventuellt kunna vara en Xysticus audax. På svenska heter arten brynkrabbspindel.

Den här spindeln har gäckat mig flera gånger tidigare. 

Jämt och ständigt glömmer jag bort denna gråsparv bland täckvävarna. Nu är iofs gråsparvar inte längre vanliga men ändå. Den här hittar man mest hela tiden och ständigt förbiser jag den när artbestämningen ska till att göras. Den är lite av en anonym och intetsägande spindel. Obscuriphantes obscurus. Tyvärr blev det ganska dassiga bilder på den lille gäckaren.


söndag 29 maj 2016

Lördagsvivlar

Två vivlar ramlade framför kameran under gårdagens småkrypssafari.
Ur en björk föll något som kunde tänkas vara placerad i släktet Polydrusus. 6 millimetrar var den på ett exakt ungefär.

Bland brännässlorna botaniserar denna lilla viveltingest. Den sträcker sig över tre stycken millimetrar och rullar gärna ihop sig när fara hotar. Att "rulla ihop" sig innebär att den böjer snytet ner under framkroppen och benen knycklas ihop dit under de också.
Vill man benämna den med ett vetenskapligt namn är  Nedyus quadrimaculatus ett ypperligt val. Brännässlan är dess absoluta favoritväxt och det är väl egentligen så att de inte alls lever på någonting annat. Larverna huserar bland nässlornas rötter och de vuxna klättrar omkring i bladverket.


Halvvingar i bildskörden

Det blev halvtimmes-safari i helgen. Ska se om jag får ut några av de kräk jag dokumenterade på world wide web.
Här är i alla fall första laddningen och den får bestå av de Hemiptera (halvvingar) jag fick ögonen på. Hade ytterligare ett par-tre skinnbaggar framför mig men de blev inte fotograferade.

Överst har vi en nymf på maximala 3 mm - eller kanske snarare 2,5 mm. Exakt vad den är för något är lite osäkert än så länge, men högst troligen är det i alla fall en art ur Anthocoridae (näbbskinnbaggar). Så har även bättre bevandrade skinnbagge-personer funderat.

Sedan en som hör till dem vilka varit lite av ett samtalsämne hittills under senvåren/försommaren. Det har ju nämligen kommit giganorma svärmar bladlöss drivande norrut på hög höjd. 
Rena moln av bladlöss. 
Bladlössen anfaller. 
Undergången är nära.
Flygtrafiken drabbad.
Kan ingen - kära nån - tänka på barnen?
Hur ska det gå?

Jag har inte kollat vad det är för släkte och förstås än mindre art.

Sist för den här gången hittar vi en ängsskinnbagge (Miridae) som går under namnet Monalocoris filicis. Den är lite lätt speciell eftersom den föredrar ormbunkar - gärna Dryopteris och Athyrium.


Vi inleder väl sommaren vetja?





torsdag 26 maj 2016

Parasitoid-följetongen - del 3

Här skrev jag lite om hur det fortlöpte med "mina" två Bathyphantes nigrinus med varsin stekel-larv (Acrodactyla degener) på bakkroppen. Då hade den ena larven påbörjat sin kokong medan den andra precis var på väg att börja sörpla i sig spindeln på allvar. 

Under veckan har förstås kokongerna blivit klara och antagligen (förhoppningsvis) sker det lite förvandling där inne. Kokong nr 1 är en smula svart i ena änden men det verkade vara skarpt och kanske (eller förhoppningsvis) inte något farligt (typ mögel).

Edit: Man lär sig ständigt nya grejer. Svärtan i kokongändan är larvens sista tarmtömning innan förpuppningen inleds. 

Spindlarna är fullständigt tömda - ända ut i benen.

Kokong nr 2.

Jag "borde" förstås ha fokusstackat dessa bilder men de omhändertogs och paketerades för vidare transport till annan ort sent en kväll och jag var för trött för att börja anstalta med sådan aktivitet.  Det fick helt enkelt räcka med vanliga enkla fotografier innan de förpassades ner i varsitt provrör.
Nu har de letat sig 8 mil söderut och där väntar kläckning.


onsdag 25 maj 2016

Silltruts-inventering

Läser man dagspressen och diverse kommentarsfält under miljörelaterade artiklar får man snabbt konstatera att olika miljöundersökningar och/eller inventeringar är totalt bortkastade pengar och värre miljöterrorism än vad någonting annat kan tänkas vara. Med andra ord är "gröngölingars" rännande i naturen är skadlig för den samma. Senaste måndagskväll var jag således med ut på ett par fågelskär och terroriserade naturen.

OK. Nu är det kanske inte exakt riktigt just på det viset. Givetvis orsakar inventeringar och ringmärkningar viss störning hos häckande fåglar. Men dessa aktiviteter passas förstås in på ett sådant sätt att störningen ska bli så minimal som möjligt, så kort som möjligt, att inga fåglar eller ägg kommer till skada och att den ska bli effektiv ur vetenskaplig synvinkel - dvs. att inventeringen ska ge så exakta siffror som möjligt. Det här är heller inga arter som överger sina bon och lämnar äggen vind för våg som t.ex. havsörnar lätt gör ifall de störs vid fel tillfälle. 

Att inventera/räkna innebär att uppföljning av olika djurs populationer verkligen kan göras utan rena gissningar. Populationer är goda indikatorer på hur miljön mår och vilka trender som råder. Dessutom har vi allt ändå ett visst ansvar när det gäller andra organismer. Vi har ju trots allt försatt många av dem i trångmål och nu har vi närmast en viss skyldighet att också se till så att all tillgänglig kunskap finns tillhanda så att vi även kan hjälpa hotade djur.

Här i trakten var det dags för silltrutarna att få sina bon räknade. Silltruten lever lite farligt hos oss. De har genomgått en stadig minskning under relativt lång tid. Orsakerna är antagligen flera. Dels har de uppenbarligen varit relativt känsliga för miljögifter eftersom deras levnadssätt antagligen utsätter dem för skadliga doser. Ett sådant exempel är silltrutens övervintring i Afrika där de riskerar exponeras för kraftigare (giftigare) bekämpningsmedel och andra hälsovådliga produkter fortfarande i bruk.

Gråtrutarnas ökning är förstås heller ingen höjdare för silltruten. Dels väljer gråtrutarna säkrare och bättre boplats på holmarna/skären och dels tenderar den större släktingens predation på silltrut-ungar ställvis bli tuff.
Som grädde på moset har de två senaste säsongernas häckning dessutom gått väldigt fel och det blev oerhört magert med återväxten. Förra våren tog högvattnet en hel del bon och dessutom var det ruggigt kallt.

När vi räknade bona i måndags var de glädjande nog en aning fler än förra året. Det är en positiv detalj. Vi får hoppas att vattenståndet hålls i schack och att gråtrutarna inte beskattar silltrut-ungarna för hårt.

Det var förstås inte bara trutar som tillfälligt fick lämna sina bon. Några andra arter häckar på samma skär men mångfalden är tyvärr inget att skryta över. Några par vitkindade gäss var upprörda över vårt intrång och samma gällde ett par skräntärnor, enstaka fisktärnor, någon fiskmås. några strandskator och två par roskarlar. Ja, en knölsvan också förresten.

Kameran hängde med men det var verkligen inte alls mycket fokus på att fotografera. Stannade bara upp ett par korta sekunder och tryckte av några exponeringar. Det känns liksom så fel att fotografera i dessa sammanhang, men lite dokumentation kan kanske ändå inte vara helt galet. Därmed är dessa bilder heller inga "naturbilder" utan snarare bara snabba dokumentationer. Etiskt tvivelaktiga bilder i något slags hänseende eftersom man helt enkelt aldrig någonsin får störa häckande fåglar bara för att ta bilder av dessa. Men och andra sidan var det ju alls det som gjordes heller.

I form av biprodukter från inventering och som dokumentation kan bilderna kanske ändå få en viss upprättelse. Vad man däremot borde ha haft med sig var en mindre pocketkamera för att dokumentera andra fynd - t.ex. näbben av en vuxen fisktärna intill ett gråtrut-bo. De är rena rama rovfåglarna de där gråtrutarna. På tal om rovfåglar. Precis intill ett vitkindad gås-bo låg fjäderskruden av en gås. Havsörnen hade högst antagligen slagit gåsen på boet. Äggen var varma så partnern ruvade tydligen vidare.

Riktigt långt drar de inte iväg - fåglarna. Och de är kvickt tillbaka vid boet så snart man återplacerat sin akter i båten och börjar navigera bort från stranden.

Det viner av luft runt vingar och skränar, ja alltså skränar tokhårt, när vår största skränare tärna dundrar rakt emot en med kraft och fart. Mössa är bra att ha. Man kan förstås inte fokusera på luftanfallen eftersom man måste se efter var man placerar fötterna samtidigt som man spanar efter bon.

En skräntärna i skalpen är antagligen hyfsat smärtsam. Närmare än en knapp meter från mössan kom de ändå inte den här gången.

Kvällen blev effektiv och silltrut-bona räknades och markerades snabbt. Sedan återstod bara att stiga snett så att vattnet kom in över stövelskaftet när vi skulle i båten efter sista ilandtagningen. Den sista skärpan lämnade huvudet när sista boet registrerades där lite över elva på kvällen.


tisdag 24 maj 2016

Efter skymningen

Ett relativt effektivt sätt att hitta småkryp är att ta med sig ficklampa ut efter mörkrets inbrott. Man behöver i och för sig inte vänta tills det blir helt mörkt. Så fort skymningen fått lite fart börjar en hel del varelser röra på sig. De är då också ganska lätta att få syn på - förutsatt att man alltså har den där ficklampan. Spindeln ovan är en riktig dussinspindel i trädgården - Gongylidium rufipes - som jag fotograferat vid ett flertal tillfällen. Hanarna är hyfsat kännspaka i sitt orangeröda carapax med svart huvud. Morotsdvärgspindel heter den på svenska.

Gråsuggor är mer än bara gråsuggor. Jag menar bara att gråsuggor inte bara består av en art "gråsugga". Man har möjlighet att hitta ett antal arter även i Österbotten. Hur många vet jag inte just nu (måste läsa på) men för den som samlar artkryss finns det alltså en del att hämta här. Själv har jag hittills lämnat ordningen gråsuggor väldigt mycket åt sidan. Men kul att ha något att se framemot. Bildens gråsugga hade klättrat upp längs en alm-stam. Den är artad som Trachelipus rathkii - gråsuggan alltså - men jag är aningen osäker på hur det egentligen förhåller sig.

Här har vi Finlands nordligaste dokumenterade fynd av Theridion mystaceum (barkklotspindel). Den slog förra rekordet med 20 cm. Den på bilden är en hane.

Slutligen (för den här gången) en liten 3,5 mm lång skalbaggshane ur familjen Ptinidae - Tjuvbaggar... Om man hör till ett visst entomologläger vill säga. Det finns nämligen de som räknar tjuvbaggarna till underfamilj (Ptininae) inom Anobiidae (trägnagarna) också. Jag tänker inte lägga mig i den debatten.
Hur som helst. Ptinus subpilosus torde vara korrekt för den här lille gynnaren. Artbestämningen har jag fått via kompetent kunskap i ett skalbaggsforum. Hans artfränder gillar dött organiskt material och de kan t.ex. hittas inne i fågelholkar, men förstås även på ett flertal andra ställen där deras mat uppstår.
En släkting som man kan stöta på inomhus är Niptus hololeucus vars svenska namn är mässingsbagge eller gulhårig tjuvbagge. Notera de båda släktnamnen Ptinus och Niptus.


söndag 22 maj 2016

Parasitoid - Hur gick det sedan?

Acrodactyla degener har avslutat larvstadiet på sin värdspindel och vävt hängmattekokong i spindelns nät.

Bathyphantes nigrinus nr 2 (längst ner i det länkade inlägget) med samma parasitoida stekel-art har heller inte långt kvar. Larven har växt till sig avsevärt under de senaste dagarna och även den lär inom kort fullborda sitt dåd.

Omvandlingen till fullbildad stekel är i gång och om en dryg vecka lär väl en sådan börja leta sig ut ur sin eleganta kokong. 


lördag 21 maj 2016

En som ständigt söker

Har försökt passa på att återuppta småkrypsjakten i trädgården. Det är fortfarande mer eller mindre den enda natursafariaktiviteten jag just nu ger mig tid till.

Det är förstås mycket liv och rörelse överallt för tillfället. Här har vi en liten stekel med ca 3,5 mm kroppslängd.

Hennes taxonomiska hemvist ligger i underfamiljen Cryptinae som i sin tur hittas i familjen Ichneumonidae. En brokparasitstekel med andra ord. Antagligen finns det någon som kan säga mer än så men för tillfället får det vara tillräckligt.

Vad denna lilla och typiskt knyckiga lilla stekel är parasitoid på - ja det har jag förstås inte heller grepp om. I går sprang hon i alla fall bara kvickt omkring i ett gammalt brunnshus och vibrerade med sin kvarvarande antenn.


måndag 9 maj 2016

Diverse spindlar från senaste 10-minuters-jakten

Är inte helt hundra men jag tror honan som äter maten som kommer med gaffel - hoppstjärten Entomobrya nivalis - är en Gongylidium rufipes - morotsdvärgspindel.


Det här torde vara en subadult Neriene Montana.





Gömslespindelhonan var ca 2,5 mm.



Kroppslängd på ca 2 mm. Kännspakt kors (eller långhalsad alien med knubbiga armar) har dessa spindlar på bakkroppen.


Vacker liten spindel.


Slutligen ytterligare en liten täckvävare med dödlig fripassagerare. Har ännu inte artbestämd spindeln helt (måste fotografera epigynet) men lutar starkt mot samma art som jag skrivit om tidigare - dvs. Bathyphantes nigrinus.


fredag 6 maj 2016

Lilioceris lilii - så vackert så

Ifall du gillar liljor har du en kollega i Lilioceris lilii. Är inte det ett förtjusande vackert namn?
Lilioceris lilii. Smaka på det. Lilioceris lilii
Liljebagge är ju förresten också ett tjusigt namn.

Och vad är väl bättre än ett vackert namn på en vacker skalbagge?
T.o.m. deras äggsamlingar är vackra. Här är bilder på lökbaggens ägg. Lökbaggen (Lilioceris merdigera) är en nära släkting och de båda arterna har i stort sett likadana ägg.

Det finns förstås ett litet, litet aber. Liljorna har en viss tendens att inte bli särskilt vackra när liljebaggen gillat färdigt.