2013 deltog jag för första gången i ett naturrestaureringsprojekt som - om jag minns rätt - hade inletts 2010. Projektet handlade om att återställa en del av skogen till mer ursprunglig och naturlig form. Innan fredningen av Mickelsörarna 1989 hade stora delar av skogarna huggits och ersatts med tallplanteringar. På initiativ av Ralf Wistbacka, och i samarbete med Forststyrelsen samt några lokala naturföreningar, inleddes 2010 ett försöksprojekt i vilket ett antal gläntor (provytor) öppnades genom fällning och ringbarkning av tallarna. Avsikten var att ge de trädslag som annars skulle dominera skogarna möjlighet att etablera sig inne bland tallbestånden.
2013 sattes också en del skrak och knipholkar ut på olika ställen i den lokala skärgården.
2015 var arbetslägret förlagt till en helg och då var inventering av tidigare utplacerade holkar och lomflottar den primära uppgiften. Därefter upphörde projektet - åtminstone tillfälligt.
Under vårvintern 2022 diskuterade vi inom Jakobstadsnejdens Natur r.f. (JNN) att det vore intressant att återbesöka de gamla provytorna för att se hur de utvecklats under det gångna decennium sedan de skapades. En exkursion planerades och genomfördes i mitten av augusti samma år. Provytorna inventerades och bedömningen var att resultatet såg lovande och gott ut.
Resultatet av återbesöket ledde till planer på att återuppta projektet och förstora en del av provytorna. 2023 Besöktes området igen och då tillsammans med representant för Forststyrelsen (ägare av skogarna) samt en arborist. Forststyrelsens representant tog därefter ansvar över mer ingående planering för det fortsatta arbetet och det här året åkte vi, tre JNN-medlemmar, Forststyrelsens ansvarige, arboristen samt naturskogsinotresserad biolog och skogsarbetare, sålunda till Mickelsörarna för att göra verkstad av det hela.
Kameran var förstås med och jag hade förhoppningar om att hinna smyga runt och leta småkryp. Men i praktiken blev det inte mycket bevänt med den saken.
Myggorna var förvånansvärt få.
Denna stålglansmygga Aedes (Ochlerotatus) diantaeus dokumenterades i alla fall under en matpaus. Nytt artkryss för min del. Tack till Anders Lindström för bekräftelse av artbestämningen och tack till Magnus Rådström för dokumentation när jag dokumenterar myggan!
Trollsmör Fuligo septica fotograferat i "förbifarten".
Kartlav Rhizocarpon geographicum fotograferades också i förbifarten. Bildens kartlav på sten nära strandlinjen. Någon gång skulle det vara riktigt roligt att nästan helt ägna tid åt att fotografera och samla bilder på allehanda organismer där ute på Mickelsörarna. Om planerna håller blir det nytt läger nästa sommar.
När jag stötte på spindeln nedan släpptes hur som helst verktygen och kameran åkte fram.
Tajgahjulspindel Araneus nordmanni har jag bara påträffat en gång tidigare. Då av en ren slump. På Mickelsörarna spanade jag lite extra efter hjulnät och granskade vilken art som konstruerat nätet i fråga. Tajgahjulspindel fanns nämligen högt på önskelistan och jag hade på känn att det kunde vara möjligt att få korn på någon.
Totalt hittade jag fyra exemplar. Tre honor och en hane. Två av honorna blev det bild på (ovan). Ena honan var utom kameraräckhåll och hanen, som satt på stammen av en gran, lyckades smita medan jag krånglade med kameran.
Fotoresultaten blev dassiga. Jag hade inget att samla upp dem i för närmare fotografering och försökte enbart dokumentera dem där de satt i sina nät... som förstås inte är stilla.
Notera stekellarven på andra honans bakkropp. I skrivande stund har jag inte koll på om det är klarlagt vilka arter som parasiterar tajgahjulspindel. Får återkomma till det med ett tillägg om eller när jag hunnit rota mera i saken.
Korsspindlar var det förstås gott om. Inne i den skog där jag granskade flest nät var de av den här "svartvita" färgformen vilket tenderar vara typiskt för individer inne i skuggig skog. Jämför t.ex. med korsspindlarna i det här inlägget.
Hjulspindlarna ovan delade granarna med en mängd täckvävare (Linyphiidae). Dem gav jag mig inte tid att se närmare på. Spindelnäten var talrika i ett område där det redan finns en hyfsat god blandning av trädslag och där fällandet och barkningen av tallar enbart skedde på enstaka relativt tätplanterade ytor. Tallarna ska förresten inte utrotas från området heller. Bara ställvis glesas ut för mer naturligt bestånd och större diversitet.
I ett annat område, ett som blir föremål för arbete under kommande år, står tallarna dock enormt tätt. I den skogen kunde jag notera förvånansvärt få spindelnät. Fåtaliga spindlar kan tyda på att tillräcklig mängd mat heller inte finns att fås i dessa täta tallplanteringar och att monokulturen därmed visar sitt rätta ansikte vad biodiversiteten beträffar. Får väl kika närmare på detta framöver.
