tisdag 30 juni 2020

Bådaviken 21.6. Del 6 - Pemphredon sp.

På en liggande alstam satt denna Pemphredon och putsade sig utav bara tusan.
Det var ett evinnerligt knyckande hit och dit, så några vettiga bilder lyckades jag inte åstadkomma. Brydde mig heller inte om att plocka upp rovstekeln för noggrannare undersökning.

Exakt vad som var stekelns problem noterade jag inte. Det var inte en helt vanlig tvagning utan verkligen något som störde den. Dessutom verkade den ha vissa märkliga avvikande rörelser för att vara en fullt fungerande insekt.

På sista bilden skymtas lite spindeltråd vid fötterna och man kunde spekulera i att den fått närkontakt med någon spindel, men det är förstås bara en lös gissning.

Jag inte kom alltså inte hem med bildmaterial som visar vilken art det rör sig om. Skarpa bilder av clypeus och ryggen hade varit nödvändiga för att kunna komma längre. 

Tycker antennsegmentens längd (2-4 segmenten) kunde tala för P. lugubris som är en vanlig art, men samtidigt känns huvudformen fel. Det lilla jag kan skymta av clypeus kan också tala för P. lugubris. Men "tala för" är inte en artbestämning så det måste stanna på Pemphredon sp.




måndag 29 juni 2020

Bådaviken 21.6. Del 5 - Guldtrollslända

Förra sommaren skrev jag, i samband med ett inlägg om metalltrollslända, att det också torde vara möjligt att hitta guldtrollslända - Cordulia aenea - vid Bådaviken. 

Här är den nu. 
Det här är en hona vilket bl.a. syns på bakkroppens form samt på bihangen längst bak. De trivs bäst i vegetationsrika vattensamlingar som är åt det mer näringsfattiga hållet. Här kan man tänka sig att Bådavikens vatten kan börja vara aningen för näringsrikt och att guldtrollsländorna inte är så talrika i området. Men det är bara en spekulation och inget som kan bekräftas. I mina spaningar efter trollsländor såg jag dock bara denna hona av arten i fråga. 

De absolut vanligaste trollsländorna vid tiden för besöket var fyrfläckad trollslända (Libellula quadrimaculata). Tyvärr lyckades jag inte få någon bild av dem. De var helt enkelt alldeles för nerviga och vågade inte låta mig komma tillräckligt nära med mitt 100mm-objektiv. 
Just fyrfläckad trollslända känns mycket mera "hemma" i Bådaviken eftersom platsen rent teoretiskt är mer i parentes med den typ av miljö och biotop de gillar.


Bådaviken 21.6. Del 4 - Kupolspindel

Subadult hane av kupolspidel - Neriene emphana - på alstam ute i Bådavikens strandskog.


Bådaviken 21.6. Del 3 - Rhagio scolopaceus

Denna snäppfluga, Rhagio scolopaceus, satt på typiskt snäppflugvis på upphöjd utkiksplats med huvudet neråt. Valet av stam var en stående död al i utkanten av strandskogen. 
Snäppflugorna är kvicka rovinsekter som störtdyker på sina bytesdjur.

Hemma i trädgården är det Rhagio maculatus som håller snäppflugställningarna. Skillnad mellan den och Bådavikens R. scolopaceus syns bl.a. tydligt i vingmönstret.


söndag 28 juni 2020

Bådaviken 21.6. Del 2 - Konspindel

Konspindel - Cyclosa conica - är ingen ovanlig art. Ändå är det ganska sällan jag har dem framför ögonen.

Den här honan hade monterat sitt nät mellan två trädstammar i strandskogen ute vid Bådaviken.

I bilden nedan syns konspindelns typiska tätvävda sektioner (stabilimentum) uppåt och neråt från nätets centrum. Där brukar spindlarna spara sina byten och de kan även nyttja dem som ett slags gömlse. När jag av misstag rörde lite i nätet började hon skaka det frenetiskt så att hon själv vibrerade snabbt med nätets rörelser. Troligen en smula förvirrande för en del predatorer.



lördag 27 juni 2020

Bådaviken 21.6. Del 1 - Violettbandad knäppare

Diacanthous undulatus - violettbandad knäppare

Denna ganska stora (12,5-19 mm) knäppare har sin 3-4-åriga larvutveckling under bark av förmultnande lövträd. Den är rovdjur både som larv och imago.

Kläckhålet i bilderna har knappast med knäpparen att göra, men fångade dess intresse och den gick in och ut ur hålet ett antal gånger. Den fotograferade baggen var ca 15 mm lång.



fredag 26 juni 2020

Rhyssa persuasoria

Är det någon som kommer ihåg det här fjolårsinlägget med stor hornstekel?

Nähe?! 
Men i det inlägget skrev jag faktiskt bl.a. så här: "Jag kan ju inte hjälpa att även hoppas på besök av brokparasitstekeln Rhyssa persuasoria som är parasitoid på hornstekellarver."

Jag vill poängtera att den förhoppningen var ackompanjerad av en gnutta skepticism. 
R. persuasoria än nämligen främst rapporterad från södra delarna av landet och jag hade ingen aning hur vanliga de är på dessa breddgrader (även om jag sedan tidigare har en overifierad observation).

Men här var dessa steklar nu plötsligt på gården och surrade runt stambitarna av den omhändertagna ädelgranen (släktet Abies). Det betyder att arten finns i trakten och att dessa individer snappat upp doften de vill känna i sin jakt på en värd att parasitera.

Doften i fråga utsöndras av den svamp hornstekeln inympat i veden. I det här fallet torde det röra sig om Amylostereum chailletii eller möjligen Stereum sanguinolentum. Steklarna kan känna vilket stadium svampen befinner sig i och därmed även veta hur gamla (stora) hornstekellarverna nere i veden är.

Rhyssa persuaroria är oerhört variabel i storlek. Två av de besökande stekelhonorna (sju första bilderna) var ungefär 18 mm (kroppslängd) och en tredje var ca 30 mm. Den stora honan (fem sista bilderna) hade större ljusa fläckar och var rent allmänt mer iögonenfallande.

Jag har sett totalt tre honor samtidigt. Första observerade besöket var 15.6 och senaste observation var 25.6. Jag tror det är fler än totalt tre individer som besökt virket. Endast en stor hona har setts åt gången. Det betyder förstås inte att det endast varit en. Intressant nog har de små honorna varit med accepterande när det handlat om närgångenhet från min sida. Den stora honan har alltid varit snabbare att ta till vingarna och var möjlig att fotografera endast då hon var i färd med att borra och lägga ägg.

Det är ett intensivt "fingrande" med antennerna över barken innan de positionerar sig för äggläggning. Det gäller ju att lokalisera hornstekellarven.

Här har "raspryggen" (underfamiljen Rhyssinae har det svenska trivialnamnet raspryggsteklar) hittat ett ställe där hon kan dra nytta av en spricka.

Det blev ändå några omgångar med ovipositorn upp och ner i sprickan innan hon hittade rätt plats och förmodligen deponerade ett ägg.

Den stora honan hade som sagt mer vitt i sin teckning och hon är av den där mer magnifika modellen man känner igen från bilder tagna av människor hänförda över dessa steklars storlek och elegans.

Man kommer ju inte ifrån att Rhyssa persuasoria verkligen också är en magnifik varelse. Stilfullheten i sig är trollbindande. Sedan tillkommer förmågan att borra ner den långa tunna ovipositorn i trädets ved. 

Äggläggningsröret består av tre skenor som är kopplade till varandra likt låsningsmekanismen hos pusselbitar. En övre halva ("skena") kan röras i längsled mot två undre halvor som inte rörs sinsemellan. Mellan de två undre skenorna finns en kanal för ägget och olika ämnen stekeln kan addera för att assistera den egna larven och motverka värddjurets försvarssystem. 

Själva borrandet sker förenklat så att den övre, vassa ovipositorhalvan pressas ner genom träfibrerna en liten bit och stannar upp, varpå den undre halvan följer efter och pressar isär fibrerna varpå rörelsen upprepas. Vardera halva har i "borrkronan" tänder (tvärställda räfflor) som tar spjärn emot borrhålets väggar och samtidigt bidrar med att kontinuerligt tvinga träfibrerna isär.

Stekeln har också en ganska god kontroll på hur ovipositorn styrs under själva borrningen. Det grövre "sprötet" i aktern är äggläggningsrörets tvådelade skyddshölje. Dessa hålls i början av borrningen runt äggläggningsröret som stöd, men släpper till slut och pekar då bara bakåt i luften.

Underfamiljen raspryggsteklar (Rhyssinae) har som namnet antuder en lite speciell rygg på Mesosoma (mellankroppen). De har en liten "puckel" som gör att rygglinjen är relativt rak. Den är dessutom försedd med tvärställda räfflor. Den här morfologin delas med flera andra vedlevande steklar. Jag ska komma till några av dem i ett par inlägg inom kort. 

Ryggen fungerar som stöd och spjärn mot tunneln i träet då den vuxna stekeln ska gnaga sig ut efter den fullbildats. Käkarna är kanske inte så stora, men de är mejselformade och kraftiga. Även det är något som delas med andra vedlevande steklar.

Här är ett inlägg med "kusinen" Rhyssella approximator som parasiterar på vedsteklar i Xiphydria-släktet. Likheterna mellan de två raspryggarna är slående och deras metoder är likartade. Man kan dock notera att R. approximator under själva borrandet öppnar och böjer ovipositorhöljena på ett annat sätt runt bakkroppen och att de inte släpper ovipositorn på samma sätt när de är som djupast med äggläggningsröret.



Referens:

The Braconid an Ichneumonid Parasitoid Wasps. Biology, Systematics, Evolution and Ecology
Donald L. J. Quicke
Wiley Blackwell 2015.


torsdag 25 juni 2020

Kärrkrabbspindel

Bland knopparna på en högrest lilja ute i trädgården hittades denna kärrkrabbspindel - Xysticus ulmi.

Jag kollade inte hennes ålder - dvs. om hon är subadult eller vuxen - men utgår från att hon har ett öms kvar.

Namnet till trots hittas arten ofta långt bort från kärr eller andra våtmarker.

Dagen efter hittades en hane i en intillstående lilja av samma slag.

Hanarna är hos Xysticus-arterna oftast mycket mörkare än honorna (finns arter med mörka honor också) och med kraftigare kontraster i benen och på bakkroppen.

Som synes har han tappat högersidans första och fjärde ben. Han var ändå ganska rask och lär klara  sig utan större problem.

Här ett äldre inlägg med en stor hona av samma art.



onsdag 24 juni 2020

Cantharis quadripunctata

Flugbggen Cantharis quadripunctata klänger omkring på en maskros

Dokumenterad i trädgården 7.6.



Förgätmigej och Empis sp.

Liten dansfluga (fam. Empididae) i släktet Empis förser sig i förgätmigej-blommans matskål.

Dokumenterad i trädgården 7.6.


söndag 21 juni 2020

Projekt "bli biten av rött kvalster". Del 1 - Sammetskvalster

Edit 22.6: När jag såg det här inlägget i en annan dator noterade jag att några av bilderna hade alldeles för "sönderbrända" röda toner i kvalstren (speciellt de tre första bilderna). Ska i något skede justera färgbalansen. Krångligt det här med kalibreringen av skärmar. Men bättre att färgmättnaden blir lite svag än att alla nyanser försvinner. Knappast samma på alla skärmar dock.

När sammetskvalster (Trombidium sp.) dyker upp i olika "vad är det här för kryp-grupper" på internätet (ofta Facebook) brukar det alltid vara någon eller några som hävdar att de blivit bitna av sammetskvalster. Det sägs göra ont också.

Jag har aldrig sett någon riktig verifierad bekräftelse på att sammetskvalster verkligen bits. Men eftersom folk i allmänhet verkar ha lite dålig koll på kvalster så började jag utgå från att vilket rött kvalster som helst kan tänkas börja gå under namnet "sammetskvalster". Då blir följdfrågan vilket rött kvalster är det egentligen som bits. Nu räknar jag inte in nymfer av kvalster i familjen Trombiculidae. De är nämligen kända som blodsugare men de känns inte när de "biter".

Den här sommaren tänker jag alltså försöka bli biten av ett rött kvalster och samtidigt dokumentera vilket det är.

Sammetskvalster är inte synliga ovan jord särskilt lång tid på året. Här är ett tidigare blogginlägg med lite mera information om den saken. Det gäller alltså att passa på att försöka bli biten medan de är uppe och springer på markytan.

7.6 hittade jag två sammetskvalster som skulle få chans att trycka sina mundelar i mitt skinn.

Givetvis blev det en del fotograferande av kvalstren också.

Båda var pigga och kvicka. Svårt att hinna få dem i fokus. Speciellt när de var på handen och armen. då var det bara ett evigt rännande av och an. Inget bitande. 

Jag försökte provocera till bett också. Placerade ett finger försiktigt mot kvalstret och höll så att det satt fast - utan att klämmas eller skadas. Inga bett då heller.

10.6 hittade jag ytterligare ett sammetskvalster. Gjorde nya försök utan resultat. 

Om ett sammetskvalster verkligen skulle bita... vad skulle det i så fall bita med?
Mundelarna är mig veterligen inte konstruerade så att de kan penetrera vårt skinn. Men sammetskvalster har på palptibian en tagg som påminner lite om de vassa krokarna ute på spindlarnas chelicerer (käkar). Jag spekulerade lite i att sammetskvalstren möjligen kunde tänkas använda den taggen som något slags försvar om det krävs. Ser man på bilderna i det där förra sammetskvalster-inlägget så syns de på vissa bilder (där kvalstret ligger på rygg) osm ganska långa och vassa taggar. 

Men när jag försökte få bild av taggarna på det här kvalstret ser de snarast korta och trubbiga ut.

Jag har i skrivande stund inte koll på om taggarnas längd har med kön att göra eller om det kan tänkas röra sig om olika arter. Det finns flera arter i släktet Trombidium men jag skulle vara förvånad om de lever sida vid sida här hemma i trädgården.

Hur som helst. Sammetskvalster kan troligen avfärdas som det "bitande röda kvalstret". Dessutom har jag varit involverad i diskussioner, samt läst i litteraturen så att jag nu vet vilket rött kvalster som bits. Det ska jag återkomma till då när jag hittar ett sådant och har försökt få det att bita.

lördag 20 juni 2020

Bär bort barnen! Kvickt!

Jag flyttade ett plåtfat ute i trädgården här om dagen och då blev det bråttom.






torsdag 18 juni 2020

Fäboda 2.6

2.6 hade min arbetsplats personaldag ute i Fäboda. På programmet var bl.a. två timmar friluftsliv. De flesta gick efter de många fina vandringslederna i området men jag fastnade bland småkrypen. Något särskillt hittade jag ändå inte. Här följer en del av dokumentationerna.

Salticus cingulatus. Stamhoppspindel.
På död trädstam ute vid klipporna.

Heliophanus sp.
På tallstam ute på klipporna.


Xerolycsa miniata. Sandjaktspindel (hona).
På sandstranden.

Pardosa lugubris. Lövvargspindel (hane).
En kort bit från sandstranden in längs en vandringsled.


Någon Pardosa. Kanske P. agricola? Strandvargspindel (hane).
Ute på klipporna nära vattnet.

Lite osäker på vilken av våra två grodor som har sina yngel i hällkar - eller om båda kan nyttja hällkar.