Den som läst inlägget om mitt icke-samlande av insekter, samt diverse olika inlägg med insamlade insekter, har noterat att jag sommartid plockar döingar ur trädgårdens växthus. Vanligen brukar jag också gå in i växthusen för att släppa ut insekter medan de ännu är vid liv ifall de inte hittat ut själva.
Det är många spännande insekter som släppts ut och som inte blivit dokumenterade på grund av att jag på något märkligt sätt inte fattat att jag kan eller borde fotografera dem. Först den här sommaren begrep jag att kameran borde tas ut i samband med räddningsaktionerna.
Frågan var förstås hur jag bäst skulle dokumentera krypen och hittills har jag testat fånga dem i en liten genomskinlig rund plastask med vit skumplastbotten. Det har varit någon slags prydnadspärlor av plast i den lilla asken.
Asken positioneras över insekterna mot växthusets glastak (där de oftast sitter) och sedan skjuts ett papper försiktigt in mellan asken och glaset. Därefter bär jag ut den fångade insekten till ett bord i närheten varpå ett UV-filter (för objektiv) skjuts in mellan pappret och asken. Sedan är det bara att fotografera bytet genom UV-filtret.
Insekterna är onödigt aktiva där inne i asken och eftersom UV-filtret är uppåt och den mest genomskinliga delen av deras tillfälliga lilla fängelse tenderar de sitta på själva filtret varpå undersidan vänds mot mig. Det är i sig inget bekymmer och det är kul med möjligheten att fotografera deras undersida, men många av dem är nästan aldrig nere på skumplasten vilket gör att jag får svårt att överhuvudtaget få bilder av deras ryggsida.
Nåväl. Det här är än så länge mest ett test och jag får fundera på andra och bättre lösningar vartefter. Kanske två UV-filter med mellanringar så att utrymme uppstår mellan filtren. Då kan man fotografera från båda sidorna. En framtidstanke.
Första insekten som fångades för dokumentation var en Stenarella domator. Bilder blev det aldrig av den eftersom jag slarvade när UV-filtret skulle in mellan ask och papper vilket innebar att stekeln fick möjlighet att smita ut.
Andra insekt till rakning var detta sandbi. Sandbiet vägrade nästan kategoriskt visa ryggen och till slut gav jag upp med endast en suddig ryggbild som resultat.
Dokumenterandet blev alltså inte helt lyckat och här får man säga att det lutar mot hallonsandbi, Andrena fucata snarare än att säga att det är det. Här i trakten har vi troligen endast en förväxlingsart i form av brynsandbi (A. fulvida). Äppelsandbi (A. helvola) tycks inte gå så långt norrut. Men osvuret är bäst eftersom det kan vara en ren rapporteringsgrej. I Sverige verkar de ha spridit sig något längre norrut enligt rapporterade observationer.
Tack till Krister Larsson för synpunkt på art!