"Think of the rivers of blood spilled by all those generals and emperors so that, in glory and triumph, they could become the momentary masters of a fraction of a dot. Think of the endless cruelties visited by the inhabitants of one corner of this pixel on the scarcely distinguishable inhabitants of some other corner, how frequent their misunderstandings, how eager they are to kill one another, how fervent their hatreds.
Our posturings, our imagined self-importance, the delusion that we have some privileged position in the Universe, are challenged by this point of pale light. Our planet is a lonely speck in the great enveloping cosmic dark. In our obscurity, in all this vastness, there is no hint that help will come from elsewhere to save us from ourselves."
Citatet ovan kommer från "The Pale Blue Dot" av Carl Sagan och är ett utsnitt ur hans lite längre reflexion baserad på fotografiet med samma namn. Mer om det i detta inlägg.
Det är med sorg och stor knut i magen tankarna går till alla drabbade i Ukraina. Människor utsätts för lidande och död utlöst av en desillusionerad, maktförblindad despot med tillräckligt många högt uppsatta medlöpare i mörkrets och skräckens tjänst.
Vladimir Putin sitter högst upp i den militära stormakten Ryssland. Han har mot sina små grannländer med tiden blivit allt tydligare med hot om militärt våld ifall de inte gör honom till viljes och dansar efter hans pipa. Folkrätt och demokrati hör inte till hans vokabulär. Sådana begrepp stör honom och har uppenbarligen blivit allt värre stenar i skon vartefter han åldrats. I den bemärkelsen följer han tidigare enväldiga diktatorers utvecklingsmönster.
Nej, den här typen av inlägg är förstås inte vad jag tänkt använda bloggen till. Jag har andra, mer "normala" inlägg som står i kö för publicering. Men arbetet med dem har nästan kommit av sig (av olika anledningar) och det känns nästan futtigt, irrelevant och meningslöst att skriva om en stekel man hittat i sitt växthus när en maktgalen despot slår ner med död och förintelse mot människor som inget hellre vill än att få rätten att bestämma över hur de själva ska få leva sitt liv i lugn och ro.
Jag kan väl känna en gnutta hyckleri i mitt tankemönster också. Överallt på klotet sker ständiga övergrepp mot andra människor. Först nu när det är tillräckligt nära reagerar jag så starkt att jag gör ett undantag i mitt bloggande.
Så är det kanske - någon form av hyckleri alltså.
En bidragande orsak till att Rysslands övergrepp upplevs så starkt är förstås också den uppenbara risken för att våldet eskalerar och sprider sig långt utanför Ukrainas gränser. Kärnvapenmolnet har återuppstått i sinnevärlden. Vladimir Putins mentala tillstånd verkar vara av sådant slag att han numera hyser försvinnande liten kontakt med annat än sina egna snedvridna illusioner.
Hur resten av världen - och framförallt västvärlden/NATO - balanserar på sin slaka lina är avgörande för framtiden. Putin har kastat sina tärningar och lär inte backa. Han har redan målat in sig i sitt prestigehörn på ett sådant sätt att det avgörande är hur många han drar med sig i sin egen sinnesförvirrade undergång. Sällan har den typen av personer särskilt stora kval när det handlar om mänskligt lidande.
Jag hoppas dock att Putin överraskar och faktiskt bromsar sig själv... eller mindre otroligt... att hans stab och regering grabbar tag i någon form av förnuft. Är illa rädd att den förhoppningen tynar bort.
Vi måste alla se till att vi i vårt demokratiska samhälle aldrig släpper Putin-typer till någon form av makt inom de sfärer vi kan kontrollera.
Tankarna går till alla som drabbas av vansinnet.
(Första bilden är en stillbild från en projektion jag jobbar med inför en föreställning/spelning med rockoperan The Wall 18.3. Andra bilden en skärmdump från Flightradar24.com och en F-35 som kört med transpondern påslagen)
