Fyrbandad fältmätare

Nej fyrbandad fältmätare är ingen högt uppsatt och premierad anställd på byggnadskontoret.

Fyrbandad fältmätare - Xanthorhoe quadrifasiata - är en fjäril med ett vingspann på 25 - 28 mm. 

Det finns många olika fältmätare och flera av dem har dylika breda band över framvingarna. Exemplaret på bilden är slitet så fick jag sitta och syna litteraturen noggrant innan jag vågade spika artbestämningen. "Spika och spika"... En viss osäkerhet dröjer sig ändå kvar. För övrigt är det också en hane vilket syns på de fjäderliknande antennerna.

Fyrbandad fältmätare är en allmän nattflygare som förekommer över största delen av vårt land. Larverna är ljusbruna (typ beiga) med längsgående mörkare band. De lever på ett flertal olika örter som måror, plistrar, nässlor, balsaminer, skräppor mm.

--------------

Över 50 inlägg på en månad är mycket. Nästan (egentligen) för mycket. 

Det har helt enkelt bara blivit så. Ingen speciell satsning på att få ihop så många - förutom när jag plötsligt hade 48 och först då noterade hur många det hade blivit.

Men kameran är ofta med när jag är utomhus, fotografierna tas utan större åthävor och bildediteringen och inläggen är ändå snabbt ihop-petade - även om det ibland kan ta en extra stund innan vissa artbestämningar gjorts.

Det finns ju så många organismer där ute...

Larv med farlig framända

För att nu rätta till rubriken en aning får jag väl tillägga att framändan är farlig för de småkryp som kommer i närkontakt med den. Framänden i fråga sitter på en jordlöparlarv på totalt ca tre centimeter. Jordlöparna är en stor familj skalbaggar. De flesta av oss känner dem som stora, svarta snabbspringare. Den här larven tillhör troligen släktet Pterostichus men vilken art det är fråga om vågar jag inte gissa.

Dessa bilder är typiska "jag borde egentligen ha..."-bilder. Larven kom upp ur jorden i samband med lite trädgårdsgrävande. Den såg intakt ut men rörde sig inte och verkade närmast livlös. Det är ju fullt möjligt att den "internt" börjat förbereda förvandlingen (via puppa) till fullbildad skalbagge och att den därför var inaktiv.

Inaktiviteten skulle i alla fall ha gett mig goda chanser att ta lite vettigare fotografier - ställa till och arrangera lite bättre. Åtminstone kunde (borde) jag ha putsat bort lite sand från käkarna, jag kunde (borde) ha placerat den i en lite mindre rörig bakgrund och jag kunde (borde)...

... och så blev blixtbatterierna tömda innan jag hann justera inställningarna så jag petade ner larven i jorden igen och fortsatte med de sysslor jag egentligen höll på med.

Gårdscitronbi

Släktet Hylaeus kallas citronbin på svenska och namnet har de fått då de sägs dofta just citron - några av dem i alla fall. Citronbin är solitära och de har sina bon i små håligheter. Man kan t.ex. lätt tillverka lämpliga bon åt dessa bin med hjälp av vassrör eller borrade träbitar. Hålet får vara kring 3-4 mm i diameter och kan gärna vara 5-10 cm djupt.

Placera boet på torr och relativt solig (men inte het) plats.

Arten på bilden är gårdscitronbi - Hylaeus communis - vilken är en av de vanligaste arterna i Finland. Det finns väl någonstans kring 15 - 20 arter i landet. De är alla ganska små och i trakten mellan 4-8 mm. De är till största delen svarta med olika gula markeringar av varierad grad. Typiskt är de gula teckningarna i ansiktet. Hanarna har mer omfattande gula fält i ansiktet än honorna som ofta har bara enstaka små fläckar. 

De besöker många olika blommor och är alltså ganska lätta att träffa på.

Citronbina tillhör en familj som kallas korttungebin (Colletidae)

Småkryp forslas till rödstjärtholken

Häckningen ser ut att fortlöpa väl för rödstjärtarna. Vi håller tummarna.

Deras holk och "spana-efter-faror-och-inflygnings-kvistar" är i ganska djup skugga så det blev lite si som så med bildkvaliteten.

Båda föräldrarna jobbar intensivt.

Hanen må vara vacker men jag måste också få slå ett slag för honornas estetiska sida. Jag gillar verkligen de sublima skiftningarna i deras brun-gul-röda toner. Stilfullt!

Långa ben sticker ut ur en fullproppad näbb.

Rödstjärtarna är sedan länge vana med vår närvaro i trädgården. De kommer kanske inte fram och sätter sig på våra axlar men några meter är inget problem. Gråsuggor tycks förresten också stå på rödstjärtens meny.

Deras vana att söka föda nära marken är förstås ett stort orosmoment med tanke på katter.

Gråsiska med pilfinknäbb

Gråsiskor syns ibland även sommartid i trädgården. För några dagar sedan var det en som höll låda på hög volym och jag smög efter med kameran.

Gråsiskan tjittrade och tjattrade. Efter en stund noterade jag att det var något som inte stämde med fågeln. Den här siskan har ju nämligen en tjock och svart näbb. Men man kan också skönja att det inte ser så värst friskt ut runt näbb-basen. Jag har sökt en liten stund men inte fått ögonen på vad den eventuellt kan ha drabbats av.

Grön nymf

Gissa om många av ängsskinnbaggarnas nymfer är gröna.

Färgsättning, färgtoner, nyanser, nyanskombinationer, proportioner, teckning och you name it leder mig ändå in på släktet Neolygus och arten viridis. Huvudet i pant på det? Nä!

Här är en "fullvuxen" sådan från sommaren 2013.

En till som vill ha bladlöss

En liten krokodil på sex stycken ben letar bladlöss bland knopparna på en björnloka. 

Larven på bilderna torde vara en florslända ur släktet Hemerobius.

Allmänt näbbstinkfly

Den här lilla skinnbaggen (eller stinkflyet) har säkert de flesta sett någon gång. Vissa har kanske blivit stuckna av den. Allmänt näbbstinkfly - Anthocoris nemorum - är ett av våra små rovdjur som mestadels vill sätta sticksnabeln i en bladlus eller något annat lämpligt litet kryp. Men det händer att de tar miste och sticker en eller annan människa också. 

Det är ändå inget att vara orolig över. Din kroppsstorlek gör att näbbstinkflyet inte orkar sörpla upp hela dig. Dessutom gör stinget nog att du märker angreppet och tack vare din förhållandevis stora styrka lär du klara av att flytta den lilla och nyttiga insekten till en lämplig, bladlusangripen ros i din närhet.

Orakad skinnbagge

Fyra millimeter ängsskinnbagge i form av en jag gissar är arten Psallus perrisi - eller P. wagneri. De två lär enligt uppgift inte gå att särskilja utan mer ingående kontroll.

Här sticker den sin vassa sugsnabel i ett åkerbärsblad men de är även rovdjur.

Ska vi ta rödbenan också...?

... jamen varför inte? Den var ju ändå på åkrarna tillsammans med brushanar och storspovar.

Dessutom har jag inte rödbenan på bloggen sedan tidigare. Det är med andra ord verkligen dags.

De här drar också söderut

Om det hos storspovarna är honorna som flyttar först - så är det typ tvärtom med brushanarna.

I deras fall är det de barockt prydda hanarna som flyr fältet vid den här tiden på året.

Brushanarna befann sig på samma åkrar som storspovarna i föregående inlägg. De höll sig också kvar i några dagar men har vid det här laget nog sökt sig söderut. Kanske de nordliga vindarna ökar farten.

Nu drar de söderut

På flera håll runt om i trakten kan man nu se storspovar samlas på åkrarna.

Honorna har fått nog av Finland och drar nu sakteliga söderut.

För några kvällar sedan letade jag mig ut till Ransviken (åkrarna norr om Nykarleby) och tryckte snabbt av några bilder från bilen. Där hade storspovarna befunnit sig ett par kvällar innan och de syntes också ett par dagar efteråt.

Ett blåmesinlägg

Som epilog till föregående inlägg viker jag härmed ut blåmesen på world wide web. Den hade arbetsdagen fylld av födosök till de ungar som nog fanns någonstans i närheten.

Lantsvala

Hirundo rustica betyder ungefär lantsvala men vi känner den ju som ladusvala.

Dessa bilder togs samtidigt som fotografierna av silvertärnorna i föregående inlägg och då förstår man att det är en strandnära ladusvala som sitter och kvittrar på bergtallskvistarnas toppar. I och för sig inget konstigt med svalor och stranden. Tvärtom. De gillar ju havsnära boende.

Ladusvalorna flyttar visserligen inte lika långt som silvertärnorna men till Afrika söder om Sahara vill de i alla fall och det är långt nog för dessa småttingar. I motsatts till tärnornas situation har nog svalorna en tuffare flyttning och fler faror på vägen. Förutom medelhavspassagen med hav och småfågeljakt ska de dessutom flyga över just Sahara. Alla klarar inte de prövningarna. Nordafrika är ett knepigt ställe för småfåglar. Längs nordafrikanska kusten sker ställvis en omfattande småfågeljakt med nät, klistriga kvistar och allehanda andra metoder. Småfåglarna som kommer till kusten är ofta trötta eftersom de nyss flugit över endera Medelhavet eller Sahara (beroende på flyttriktning). Vid kusten behöver de således vila och äta inför sin fortsatta flytt - också det vidare över havet eller öknen. Det är under vilan som de lätt faller offer för massfångstmetoderna. Nät och klisterpinnar i rätt träd och buskar kan fånga stora flockar på en gång.

Exotiska silvertärnor

Bilderna är tagna för en dryg vecka sedan. Silvertärnan tycks vara besatt av solen och sägs vara den levande varelse som får ta del av mest solljus av alla på det här klotet. Det har förstås att göra med att de flyttar så brutalt långt och tar del av de långa sommardagarna vid respektive pol.

Man kan väl tänka sig att totalt sex månader på resa mellan sommar-/vinterviste varje år skulle slita hårt på tärnorna men de stressar knappast så hårt under själva flytten. De följer kusterna och hittar mat mest överallt samtidigt som de kan vila nästan när som helst. Dessutom är själva flygandet knappast någon större ansträngning för dessa eleganta fåglar. Liten och lätt kropp med långa, spetsiga vingar är perfekt konstruktion för någon som vill dra iväg på långa flygturer.

Vår österbottniska natur innehåller med andra ord en stor mängd riktigt spännande och fascinerande varelser. 

Midsommarmord

Flugorna i släktet Platypalpus är riktiga små rovdjur. Väldigt få småkryp går säkra när dessa hökar i miniatyr patrullerar vegetationen. Platypalpus-flugorna är i storleksklassen 5 mm och, som vanligt när det gäller flugsläkten, har vi många olika arter av dem i vårt land.

Bladlöss kommer ju i oräkneliga mängder och de är lättfångade. Små hungriga rovflugor är alltså en bra bundsförvant i blomrabatten. 

Det andra paret ben är som synes tydligt anpassade för att knipa fast bytet.

Här har en skinnbagge fallit offer.

Kadavret ligger kvar på bladet. Det är nog en ängsskinnbagge (Miridae) av något slag men trots att de har vissa artspecifika mönster och således ska vara hyfsat lätta att bestämma har jag hittills gått bet.

Ha! Där fick jag dig! ...och glad midsommar!

Det är sannerligen inte ovanligt med skator på besök. De har nämligen sitt bo i kvarteret och patrullerar alltså trädgården flera gånger per dag. Att få dem på kamerasensorn har självfallet varit en målsättning men så fort jag ens tänkt på en kamera har de retfullt dragit sin kos och därför har den här bloggen - fram till i dag - varit helt tom på dessa självmedvetna viktigpettrar. Nu har jag ändå fått min revansch.

En popcorns-påse hade blåst in på gården och i samband med att jag plåtade talgoxungarna här om dagen kunde skatan inte låta bli att kontrollera skräpet. Själv satt jag hyfsat skyddad på uthusvinden och spanade ut genom luckorna - ett ganska bra gömsle.

Skatan fick sin belöning och plockade med sig två popcorn. Jag utgår från att godiset sparats tills i kväll och att skatorna festar loss dagen till ära. Glad midsommar!

Mumsigt för talgoxar?

I föregående inlägg, där talgox-paret försöker stilla ungarnas hunger, syns en grön larv mellan näbbarna på förälder och unge. De båda föräldrarna finkammade bland annat trädgårdens plymspireor och även om jag inte fick det bekräftat så gissar jag att larven på bilderna kan ha varit ett presumtivt byte.

Efter fotograferandet av talgoxarna letade jag själv bland plymspireornas blad och hittade snabbt dessa larvers tillhåll. Det rör sig nämligen om spireabrokvecklare - Celypha siderana - vars larver väver ihop några blad till ett skyddande hölje i vilket de kan mumsa på växten i (relativt) godan ro.

De vuxna fjärilarna fotograferades förra sommaren och de ser ut så här.

Larverna är i nuläget ungefär en centimeter långa och de kommer inom kort att förpuppa sig. Fullbildade fjärilar börjar nog synas redan i slutet av juni.