Bådaviken 6.4

Förra söndagen var isen blå och nu är det blått pga. vatten.

Veckan har varit varm. I torsdags (3.4) visade termometern 15°C.

På lördagen (5.4) kom kall vind norrifrån och drog med sig ett litet och kortvarigt snöoväder. I dag har det åter varit soligt (som synes) men temperaturen stannade på några enstaka plusgrader.

Även inne i viken har isen delvis fått ge vika. Några flyttfåglar av den kategori som drar nytta av den vattenspegeln sågs inte än (men en knipa såg jag i ett dike i Pensala för en vecka sedan).

En blåmes stannade kort upp i en av småbjörkarna framför fågeltornet och, medelst sång, markerade revir.

När man fotograferar "ut i fjärran" med 800 mm blir luftdallret påtagligt.

Bådaviken nådde jag först på eftermiddagen. Morgonen inleddes med moln på himlen och jag drog ut på cykelträning. När jag kom hem sken solen och då tyckte jag det skulle passa bra med ett kort besök i viken för att se hur veckans väder förändrat tillvaron där ute. När man befinner sig i fågeltornet på vikens östra sida blir det motljus på fåglarna som flyger förbi. 

Som vanligt traskade jag även genom den lövträdsdominerade strandskogen och hoppades på turen att få kvistfri sikt mot någon av de många småfåglar som där rusar från träd till träd. Den här gången hade jag lyckan att få trädkrypare i ett sådant "kvisthål" några sekunder.

Ofta är småfåglarna förstås högt uppe på stammarna och därmed sitter de vanligen lite frånvända i bildmaterialet. Större brännvidd ger dock chansen att få flackare vinkel eftersom man kan få fåglarna på längre avstånd. Men samtidigt ökar givetvis då också problematiken med skymmande växtlighet.

Ett litet gäng stjärtmesar drog också förbi. Endast detta fotografi blev resultatet av deras närvaro. 

Som vanligt satt de inte stilla mer än några sekunder innan de flyttade till en ny kvist som förstås oftast var skymd bakom flertalet andra kvistar. 

Det är onekligen en slags sport det där att jaga småfåglar med kameran bland virrvarret av stammar, grenar och kvistar. Om tid finns är bästa sättet att bara sätta sig ner på strategiskt bra ställe och vänta tills fåglarna befinner sig på rätt ställe. Det går förstås att "mata fram dem" men det är inget jag engagerat mig med i Bådaviken... och jag skulle nog behöva be om lov av Forststyrelsen då också.

Fnöskticka, Fomes fomentarius finns nu i mängd och massor på de björkar som fälldes av en serie stormar hösten 2020. Björkarna ligger mellan Djupstensvägen och fågeltornet.

Eftersom jag inte har fnöskticka dokumenterad eller medhavd på bloggen tidigare tyckte jag det var dags att göra slag i saken. Bilderna tagna med teleobjektivet.

Jag kunde ju ha som princip att inte komma hem utan att ha dokumenterat någon art som inte tidigare finns i bloggen. Sådana arter finns det ju trots allt gott om och väldans många av dem är riktigt vanliga. Växter har jag ju t.ex. inte ens "samlat" på än men för tillfället är det fräs svampar och lavar som jag sporadiskt "kryssar" utöver djur.

Men sådana principer (regler) är jag ruggigt bra på att känna stress över och därför tar jag det lite lattjo och så får det bli som det blir.

 

Bådaviken 30.3. Några lavbilder

Svart kantlav, Tephromela atrata.

Det blev enstaka nya bilder på några lavar. Alla på mer solbelysta stenar utanför albården.

Optiken var än en gång telegluggen (Canon RF 200-800) och det beror på att jag hittills inte varit så intresserad av att släpa på jättemånga kameraprylar. Det har bara handlat om simpel dokumentation medan jag varit ute för att byta skrivbordsmiljön mot en stund i intressant utomhusomgivning.

Svart kantlav är dokumenterad tidigare.

Kaklav, Xanthoparmelia conspersa, men utan apothecier, är vad jag också tror mig ha fotograferat tidigare (samma inlägg som i länken ovan). Apothecierna är de bruna blafforna mitt i det gröna. Den gula laven torde vara kuddägglav, Candelariella coralliza. Kuddägglav är ny art för bloggen. 

Nya arter för bloggen är också färglav, Parmelia saxatilis och blocklav, Porpidia macrocarpa.

Blocklavarna, släktet Porpidia, ska man väl i och för sig vara lite försiktig med när det kommer till artbestämning utan mer ingående undersökning. Jag kvarhåller ett visst frågetecken för säkerhets skull.

Färglavens släkting skrynkellav, Parmelia sulcata växer på gårdseken hemmavid.

Bådaviken 30.3. Fåglar och snabblöpare

Nej!

Det är inte längre en fråga om fantasilöshet eller lathet.

Det är en nödvändig rutin som inbegriper medveten uppföljning av tingens tillstånd.

Jag hänvisar till det faktum att söndagens (30.3) utevistelse i spenaten än en gång förlades till Bådaviken.

Och nej!

Dokumentationen av vårens första trana vinner inte nödvändigtvis något finare naturfotopris. Men på den här bloggen platsar bilden ändå. Vårens första trana är alltid vårens första trana.

Nu har det hänt saker på isfronten. Jämför med föregående söndag en vecka tidigare.

En stor del av den is på vilken jag då traskade var borta nu. I de djupare delarna av viken fanns den ändå kvar.

Vass slogs senaste höst men tyvärr användes maskineri som, till synes, resulterade i spår och det hela avbröts. Därav utseendet på marken i bilden ovan.

Ute på fjärden ser det ut att vara öppet vatten. 

Men det är det inte. Det är bara blå is. Ett par fiskare var ute och vittjade näten. Kanske var det dags att ta hem dem också. Torsöfjärden borta i fjärran var i alla fall isfri igen.

Oskärpan beror på luftdaller.

En stor mängd kråkor höll till i viken denna dag. Kring 20 stycken höll sig någorlunda tillsammans. Ofta var de nere på marken för att riva och slita i både ett och annat. 

Två sångsvanar var också inne i viken. De drog så småningom iväg.

Temperaturen var väl ungefär tio grader (plus) och jag såg skäl att spana en smula efter lavsnabblöpare, Philodromus poecilus.

Mycket riktigt var de - åtminstone en del av dem - nu framme i solen. Jag kan inte säga att jag sökte så värst ingående men några snabba ögonkast på potentiellt lämpliga alstammar renderade i alla fall i tre fynd. En hona och två hanar. 

Någon makroutrustning var inte medhavd och det blev bara dylika enkla dokumentationer med telegluggen. Den här bloggen är ju full med närbilder på den halvrara arten i fråga så det är bara att gå in här och skrolla så länge skinnet på skrollarfingret är intakt.

Ringduvor har funnits i trakten ett par veckor och nu flög rätt många av dem omkring i Bådaviken också.

Jag "jagade" även en del småfåglar i strandskogen, precis som under tidigare besök under året, men fick inget tillfälle att fotografera något. Nötskrika hördes åter och det är, som jag nämnde i föregående inlägg, inte en art jag påträffat särskilt ofta i området. 

Granne med Bådaviken är en större åker och vägen ut till Fågeltornet, från vilket jag ofta utgår, löper runt den åkern. På väg hem hörde jag svartmesar i träden intill vägen och stannade upp för att försöka få till en bild eller två. Det medgavs inte. En sångsvan kretsade ett varv över åkern så det blev bild på den i stället.