Vanlig och tak... tydligen!

Småkryp är gruvligt störiga. Man grejar med något i trädgården och så dyker de upp varpå man blir tvungen att ränna in efter kameran. 

28.8 försökte jag röja lite efter fällningen av en stor, gammal rönn som dessvärre började vika ner sig av ålderdom, förruttnelse och tyngd. En hoper getinghanar kravlade omkring i grönskan bredvid mig och då fanns självfallet inget annat att göra än att lägga gren-sekatören åt sidan, stanna kompostkvarnen och hämta kameran. Om du har någon idé kring hur man kan hantera dylika situationer på annat sätt är jag idel öra.

Första hanen jag fotograferade (bilden ovan) visade sig vara en annan art än den följande (bilderna nedan). Det noterade jag inte just då.

För om jag inte ser fel är den första hanen den triviala arten vanlig geting, Vespula vulgaris, med sinna korta kinder och stora, urgröpta gula markeringar uppe vid ögonen.

Den andra dokumenterade hanen ser ut att vara en takgeting, Dolichovespula saxonica, som även den är alldeles trivial. Inga spännande fynd alltså. 

Spännande fynd hade jag förresten inte heller förväntat mig. Men har man sedan tidigare inga fotografier av getinghanar är redan sådana spännande (på en skala).

Getinghanarna spelade nog på sista versen. De var hyfsat tröga. Hittade och samlade in ett par redan döda exemplar av vanlig geting. Dem får jag väl återkomma till ifall jag någon gång i framtiden lyckats hitta tid för att montera och dokumentera dem. Den där högen av osorterat och ogenomgånget, insamlat material bara växer.