lördag 16 oktober 2021

Metoecus paradoxus - ett efterlängtat fynd

Här kommer en skalbagge jag velat hitta enda sedan jag för många år sedan noterade att den finns och hur den lever

28.8.2021 får härmed skrivas in som datumet med stort D i historiken... alltså typ lokalhistoria eller möjligen nationalhistoria eller... tja. Viktigt datum hur som helst.

Vad vi har här är Metoecus paradoxus. Det är en spännande skalbagge vars ekologi var okänd för vetenskapen under lång tid även om skalbaggen i sig var känd.

Här i Norden är arten ensam i släktet Metoecus. Den är t.o.m. ensam representant för underfamiljen Ripiphorinae. Går man vidare till familj (Ripiphoridae, kamhornsbaggar) finns hos oss bara en enda släkting i form av skogskackerlackbagge, Ripidus quadriceps
Dessa två arter är med andra ord nästan något av taxonomiska särlingar.

Metoecus paradoxus är parasitoid. Vuxna individer dyker upp på sensommaren eller hösten och befruktade honor lägger ägg på murken ytved av lövträd. Äggen kläcks på våren och ut kommer en sk. triungulinlarv som med sina långa ben är förhållandevis kvick och rörlig. Den sitter och inväntar ett värddjur på den murkna veden.

Med lite tur kommer en materialsamlande bobyggare förbi. Det handlar om getingar som söker träfiber. Vanlig geting, Vespula vulgaris och bålgeting, Vespa crabro, är de arter som tenderar gilla och välja träfibrer av murken kvalitet. Triungulinlarven grabbar tag i getingen och liftar till boet där den söker rätt på en getinglarv och kryper ner i cellen med den. När getinglarven stänger till sin cell för att förpuppa sig, gör skalbaggslarven slag i saken och äter upp getinglarven samt förpuppar sig själv i cellen. Klappat och klart. Sedan kläcks en vuxen individ och dess årscykel är därmed tillbaka i förökningsmomentet.

Med tanke på var skalbaggen hittades har den med största sannolikhet bott i samma bo ur vilket hanen på första bilden i föregående inlägg härstammade.

 

2 kommentarer:

  1. Danskarna gör det enkelt: "Hvepsesnyltebille", tyskarna ser också på utseendet "Wespenfächerkäfer" medan britterna inte riktigt kan bestämma sig utan kombinerar de båda "wasp nest beetle" eller "eyelash bug"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis!
      Rent generellt kan man säga att britter - eller i alla fall de engelsktalande nationerna - i många fall har ett virrvarr av engelska trivialnamn. Ganska rörigt ibland.

      Läge att tillägga att den heter ampiaisloisikka i Finland och att det än så länge inte finns ett svenskt namn. I Sverige går det ganska långsamt med namngivningen på arter som tidigare inte haft svenskt trivialnamn. En orsak är att namnen ges i samband med Artdatabankens artbestämningsbeskrivningar och publicering vilket förstås inbegriper mycket mer än att enbart namnge arterna.

      Radera