Lördagen

Våren anno 2016 råder undantagstillstånd. De normalt närmast tvångstanke-mässiga återkommande utfärderna till diverse lokala lokaler har i princip uteblivit helt. Igår (lördag) företog jag mig ändå tvenne korta vändor till några olika strandkanter.

På väg ut mot Bådan kunde jag inkassera fyra sångsvanar. Inget märkvärdigt. De ramlar ju ner på var och varannan åker i dessa dagar.

Vid Bådahamnen ligger isen ännu ganska stadigt förankrad (ingen bild). Det är bra. Borde nämligen ännu hinna peta på båten en smula innan den kan sjösättas. Isläget var förresten mitt egentliga ärende ut till Bådan.

Inne i Bådaviken är det ganska stora vattenspeglar. Kunde räkna till ca 12 gräsänder där ute i motljuset. Bilden illustrerar alltså inte det totala antalet.

En ensam grågås knarrade förbi ovanför fågeltornet. Egentligen var det flera gäss som flög förbi men just den här var ensam - och den enda som var inom något slags vettigt fotograferingsavstånd.

Mot kvällen fick jag ärende till Monäs och passade på att samtidigt åka ut till Storsand. Grågåsen här ovan var en av många ute på åkrarna i Monäs.

Vid Storsand hade isen gett upp och det var öppet vatten.

Kompletterade med en vända ut till Klubbskatan samtidigt som solen segade sig ner mot horisonten.

Här ligger ofta rätt stora mängder svanar med och utan knöl. De låg dock mestadels på andra sidan fjärden ut mot Låghällorna och Nörr-/Södergrundet. 

Två storskrakar landade precis när jag letat mig ut på vågbrytaren.

I riktning mot Märagrundet/Stora Rönnskäret låg några svanar som inte orkade hålla sig lugna. Det var en del plaskande och klappande svarta siluetter som stressade varandra.

Flera små grupper knipor och storskrakar drog tätt förbi hamnen i riktning mot norr.

Knölsvanar.

Sångsvanar.

Och när jag kom hem var månskäran sylvass.