Inledningsvis...
Jag som upprätthåller den här bloggen har - säkerligen som bekant för flera - inte alls en profession inom någondera naturvetenskap. Jag har alltså inga som helst meriter att lyfta fram och luta mig emot.
Det oaktat tänker jag här kommentera och kritisera ett relativt nytt "papper" som dök upp för en tid sedan.
Det handlar om 15 sidor text och fotografier sammanställt av Eirik Granqvist.
Framsidan ses här ovan och hela texten (pdf) går att ladda ner via följande länk:
Redan sidan där detta hittas (infocentrum.se), är i sig ett i sanning skumt hörn av www. Den upprätthålls uppenbarligen av den nybildade föreningen Rädda jakten, som är en "utbrytarorganisation" (uppenbarligen pga. tvister gällande varg) från Jägarnas riksförbund (Sverige). Orsaken till att jag kallar sidan skum har att göra med dess uppbyggnad och den tillgängliga informationen om sidan som sådan - dvs. det är gravt bristfälligt. Sidan länkar bara till diverse nyheter i varg och jaktfrågor och hela upplägget känns ganska unket och tycks helt sakna ett bredare perspektiv.
Varför ägnar jag energi åt detta?
Jo därför att frågan är högintressant i min lilla värld.
Och därför att det här "pappret" högst antagligen kommer att hållas högt (som "vetenskapligt bevis") bredvid facklorna och högafflarna nästa gång det ska skrikas om skarven.
Nåväl. Tillbaka till Granqvist och skarvarna.
Han har skrivit många insändare i dagspressen och blivit en relativt vanlig "referens" vartefter fågeln ältats in i absurdum. Uppenbarligen har Granqvist numera fått allt svårare att få in längre artiklar i tidningarna - det antyds nämligen i hans text - och beslöt sig därmed publicera något han kallar för upplysningsbroschyr. Namnet på alstret är som synes "Skarven berättad med kunskap och utan lögner".
Jag antar att det med detta är meningen att ett exempel slutligen ska statueras.
Men frågan jag ställer mig är ändå hur hans upplysninsbroschyr ska uppfattas. Jag kan nämligen inte läsa in annat än att den ska ses som ett faktabaserat och - således - vetenskapligt inlägg. Redan rubriken ger ju vid handen att han levererar korrekt information - minst sagt. Eftersom jag är notoriskt nyfiken på dylika fakta måste jag förstås ta del av allt som upplysningsbroschyren har att erbjuda.
Det ska givetvis erkännas att jag (numera) sitter med förutfattade meningar om Granqvist på basen av att ha läst hans tidigare texter och insändare. Men jag försöker glömma sådant och läsa det nya alstret fördomsfritt och på samma sätt som jag läser andra, motsvarande texter. Inte helt lätt iofs, men försöker alltså.
Förordet är en tillbakablick där han redogör för sina möten med storskarv och med den sk. mellanskarven (eller kinaskarv, som han kallar den). Han listar sin vana trogen också upp studier och professionellt värv inom olika zoologiska muséer.
Därefter följer ett kapitel med underrubriken "Vem är storskarven - Phalacrocorax carbo?"
Han skriver bl.a. om Linné som beskrev arten och sedan läggs krutet på var de häckar, var de aldrig häckat, var de tillfälligt kan stryka förbi (Östersjön), vem som sagt vad om dem på 1800-talet och i vilka muséer uppstoppade exemplar finns. Han går aldrig närmare in på dess biologi men det är kanske underförstått att man kan göra sådant själv. Tyvärr saknar ju upplysningsbroschyren referenser (utom en, och jag lär återkomma till referenserna) och det gör ju att helhetsintrycket dras ner en smula.
Nästa underrubrik är "Mellanskarven, den kinesiska skarven - Phalacrocorax sinensis".
Det är nu som upplysningsbroschyren börjar ta fart på allvar. Inledningsvis nämner Granqvist historien kring Blumenbachs vetenskapliga beskrivning (1798) av den "kinesiska skarven" (Pelecanus sinensis). Det fanns dock andra inblandade (Staunton, Ticehurst) i de första beskrivningarna (1) av "inlands-skarvarna" och det rådde viss förvirring en tid. Det går han inte alls in på.
Därefter vänder Granqvist bredsidan till och öppnar kanonportarna med ett stycke som utan minsta tvekan basunerar ut att kinesiska skarvar importerades till Europa från början av 1580-talet. Referensen (utan exakt hänvisning) är Christer Olburs. Eftersom Granqvist inte lagt ut den exakta referensen så har jag den längst ner bland övriga referenser (2). Olburs nämner att omfattande handel med tränade skarvar har beskrivits... och att det dessutom är en lång rad beskrivningar - "too numerous to mention" lägger han till. En eller två (eller tre) referenser kunde väl i ärlighetens namn räknas upp också av Olburs?
Marcus Beike (1) har uppenbarligen totalmissat de där "too numerous to mention"-beskrivningarna trots att han sökt i olika källor. Beike har alltså inte hittat texter som berättar om dylika transporter. Det betyder förstås inte att sådana inte ägt rum. Vad som verkligen gäller är alltså en smula... nej, det är rejält oklart. Man kan alltså inte okritiskt påstå att sinensis existerar i Europa på grund av import. Andra källor och forskningsresultat tyder på helt andra omständigheter (1,3).
Följande stycken handlar om kinaskarvarnas spridning runt om i Europa och hur de pga. av importen inte har "hemortsrätt" (Granqvists uttryck) .
Min hjärna skriker "referenser!!!???" genom hela kapitlet.
Därefter följer ett kapitel med underrubriken "Anatomiska skillnader mellan kinaskarv, Phalacrocorax sinensis och storskarv, Phalacrocorax carbo i kraniet".
Det paradoxala är att konservatorn skulle ha alla möjligheter att excellera i det här kapitlet, men på grund av slarv (eller jag vet inte vad) så faller det pladask. Helst skulle jag ta rena skärmdumpar och lägga upp bilder här på sidan, men eftersom jag av naturen är försiktig med copyright-frågor (yrkesskada) så gäller det alltså att läsaren laddar ner (eller ser) Granqvists upplysningsbroschyr som illustration till vad jag här hänvisar till.
Kapitlet inleds dock med att han sågar DNA som "bevismaterial" vid fotknölarna. "En fransman som analyserat..." skriver han bl.a. om när det gäller L. Marions och J. LE Gentils rapport från 2006 (3). På samma nedlåtande sätt nämner han Marcus Beike(?) på följande sätt: "En tysk har i en nyligen publicerad avhandling..." och hänvisar till "Phalacrocorax carbo sinensis in Europe - Indigenous or introduced?" (1). "Så kan inte zoologi beskrivas" noterar Granqvist och hävdar att det enda säkra är anatomi och morfologi.
Förutom det där med DNA (som de facto trots allt är oerhört centralt i sammanhanget) så har ju Granqvist i någon mån rätt. Beike har å andra sidan inte förutsatt sig att beskriva själva fågeln. Han har ju undersökt helt andra frågor.
Då återstår det för Granqvist att själv korrekt reda ut anatomiska skillnader mellan carbo och sinensis.
Han säger sig ha samlat ihop skallar från Åland (sinensis) och Island (carbo). I sin broschyr levererar han två lateral-bilder av en skalle från vardera art/underart. Han pekar på ett antal punkter där skillnader står att finna och de listas upp med förklaringar. Gott så... kanske... eller så inte alls.
Det enda jag som läsare får veta är att den ena skallen är sinensis och den andra carbo. Ingenstans nämns det huruvida de är hane eller hona... eller vilken ålder fåglarna hade när de dog. Nu har i och för sig dylika undersökningar gjorts redan tidigare och i andra sammanhang (4,5,6). I de rapporterna framkommer mått på respektive skelettdel eller detalj och de berättar huruvida det är hona eller hane. Man mäter upp ett antal olika individer och det går att dra slutsatser från de resultaten. En slutsats är t.ex. att könsdimorfismen är stor bland dessa skarvar. I flera fall större än skillnaden mellan sinensis och carbo. Att någon detalj är större eller mindre i de två kranier Granqvist presenterar blir således helt irrelevant eftersom det är en större och en mindre fågel. När det gäller nämnandet om att proportioner och former på enskilda detaljer i skallarna också skiljer sig, så diskvalificerar han sig själv genom att ha bilder där skallarna inte har samma vinkel till kameran - samt att han inte mätt upp och redogör siffror. Om det hela ska bli något så när trovärdigt vill jag helt enkelt se att det görs om och att det görs rätt. Annars kan jag som läsare inte lita på materialet. När jag i all enkelhet mäter upp längd och bredd på skallarna (linjal mot skärmen, bild 7) och låter dessa stå i proportion med varandra är skillnaden faktiskt relativt försumbar och styrker inte alls Granqvists påstående (men inte särskilt exakt med linjal mot skärm förstås). I bild 9 slänger Granqvist in en toppskarv (P. aristotelis) i soppan och förklarar att skillnaderna är mindre mellan den och sinensis än mellan sinensis och carbo. Det är väl fullt möjligt (även om jag inte upplever det på basen av just den bilden men...) men då ska skillnaderna presenteras på vetenskapligt, ordentligt, korrekt, informativt, sakligt och trovärdigt sätt.
Även i ovanstående kapitel kunde (borde) Granqvist ha hänvisat till referenser. Varför gör han inte det? Kommer den egna undersökningen på skam eller?
Nästa kapitel. "Nu skall vi se på några skinn av storskarv och kinaskarv".
Tack och lov nämns här i alla fall kön och som åldersbestämning dyker ordet "ung" upp på några av bilderna. Läsaren ser ett antal fotografier av fåglar (skinnlagda). Informationen och bildmaterialet lider i övrigt av samma brister som i föregående kapitel. I två av bilderna har tyvärr sinensis-exemplaret halsen/huvudet vikt över bröstsidan och storleksskillnaderna förvanskas. Javisst... Sinensis-exemplaret är en mycket mindre fågel. Men hur mycket mindre egentligen? Här är det ju också så att man skulle vilja ha siffror på skallar, armlängd och motsvarande skelettdelar, för att faktiskt få ta del av jämförbara fakta.
Sist i kapitlet följer två bilder av tvenne uppstoppade exemplar (sinensis). En hona och en hane. Bra så. De bilderna berättar att hanarna är större än honorna. Heureka!
Slutligen frågar sig Granqvist varför någon skulle vilja påstå att dessa två olika fåglar är samma art. DNA-analyserna har han redan avfärdat eftersom de inte är trovärdiga pga. analysmaterialet kan vara orent/besmittat (hallå!!!... referenser på det???).
Ponera att Granqvist har helt rätt angående artstatus på dessa fåglar. Problemet är då att han inte lyckas presentera en vetenskaplig utredning över detta. Den här upplysningsbroschyren är i alla fall inte en sådan.
Den som vill ändra på vedertagna och testade vetenskapliga uppfattningar sitter inne med bevisbördan och trots Granqvists idoga försök så är han än så länge tyvärr inte alls ens i närheten. På de två sista sidorna får man i och för sig en liten förklaring till vissa brister. Granqvist har haft svårt att få tag på material (skallar, skinn) från olika muséer. Det kan förstås bidra till att jämförelsematerialet varit litet. Dessutom har Granqvist kanske inte tid att lägga ner allt arbete som krävs för att faktiskt göra en vetenskaplig och granskningsbar rapport. Sådana tenderar att kräva tid och mycket arbete. Icke desto mindre är det de rapporterna som kommer längst i trovärdiga naturvetenskapliga beskrivningar.
Granqvist sitter på gedigen kunskap - jag tvivlar inte en sekund på det. Varför blir det ändå så ofta bara konstigt och fel i slutändan?
Broschyrens avslutande tirad mot "myndigheter" och pratet om "hot" via telefonsamtal är bara en ledsam del av detta papper. Man får en känsla av det finns många brända broar i historien och det blir en hel del underförstådda konspirationsantydningar.
Tillägg 1: Det slog mig sent om sider att jag glömde lägga en nyhet om att Kina (enl. en notis jag läste i Science) ska ha budgeterat en rejäl slant för att låta en del av deras fågelfauna gå igenom DNA-kontroller. Ifall deras P. c. sinensis ingår i studien lär det väl visa sig hur saker och ting ligger till. Jag skulle förresten inte alls bli förvånad om det är så pass stora skillnader mellan kinesisk och europeisk sinensis att man får lov att dela på dem - på samma sätt som L. Marion plockade fram P. c. norvegicus ur P. c. carbo (3). Men det är min personliga "tro".
Tillägg 2 (10.1, 12.1): Ska tillägga att det inte endast är skillnader i storlek och anatomi som gör att Granqvist vill se sinensis och carbo som skilda arter. Även deras olika beteende i samband med t.ex. häckning och jakt spelar en avgörande roll i sammanhanget. Han drar paralleller till lövsångare och gransångare samt till duvhök och sparvhök - fåglar som liknar varandra (enl. honom lika mycket eller mer än sinensis/carbo) men som har egen artstatus. Frågan lär som sagt säkerligen ältas vidare. Frågeställningen är absolut relevant - för visst uppvisar de skillnader mellan varandra. Men DNA pekar på nuvarande underarts-status och artbegreppet överhuvudtaget är svävande på många områden. Det är helt enkelt inte längre så statiskt som man kanske en gång utgick ifrån. Oberoende deras artstatus så har det heller ingen större skillnad för de kontinentala skarvarna. De är vad de är och oberoende namn lever de där de lever - och har antagligen "hemortsrätt" i Europa ur ett biologiskt/historiskt perspektiv.
Referenser:
1.
Phalacrocorax carbo sinensis in Europe - indigenous or introduced?
Marcus Beike
Ornis Fennica 91:48-56. 2014
2.
Den kinesiska skarven Phalacrocorax carbo sinensis Blumenbach 1798, en främmande fågel
Christer Olburs 2008-10-15
3.
Ecological segregation and population structuring of the Cormorant Phalacrocorax carbo in Europe, in relation to the recent introgression of continental and marine subspecies
L. Marion and J.Le Gentil
Evolutionary Ecology (2006) 20:193-216
DOI 10.1007/s10682-005-5818-6
4.
Sexual dimorphism in the Cormorant Phalacrocorax carbo sinensis: Possible implications for differences in structural size
Kees Koffijberg & Mennobart R. Van Eerden
Ardea 83: 37-46 1995
5.
Relationships between bird morphology and prey selection in two sympatric Great Cormorant Phalacrocorax cargo subspecies during winter
Frederic Fonteneau, Jean-Marc Paillisson & Loïc Marion
Ibis (2009) doi: 10.1111/j.1474-919X.2009.00909.x
6.
A life in the fast lane: energetics and foraging strategies of the great cormorant.
David Grémillet, Rory P. Wilson
Behavioral Ecology Vol. 10 No. 5: 516-524.
Hej Robert. Oj mycket fakta här, men eftersom jag är rätt jordnära så skulle jag kanske mest vilja se dom mer praktiska konsekvenserna och orsakerna.
SvaraRaderaAtt skarvarna har ökat så, gissar jag beror på ökad mängd föda och för få predatorer. När torsken försvann efter våra kuster så måste det ju ha blivit rejält med mat över till andra som t.ex. då skarvar, men exakt vilken ras skarvarna tillhör känns kanske inte väldigt intressant i sammanhanget. Skarvens största predator är väl sannolikt Havsörn och även om den glädjande nog ökar så är det ju från en mycket låg nivå och det kommer nog att ta några år till innan den är uppe i vad som skulle kunna kallas naturliga bestånd som verkligen gör skillnad bland dess bytesdjur.
Vad jag kan se här i Bohuslän så tycks inte skarvens fiskande i havet ha någon direkt negativ inverkan på fiskbestånden. Det verkar finnas gott om småfisk och t.ex. öringen verkar vara på stark tillväxt, både i antal och storlek. Det ser dessutom helt ovetenskapligt ut som om skarvarna, ungefär som dom fåtaliga fiskgjusarna, oftast kalasar på sandskäddor som ju inte direkt är en för oss människor värdefull art.
Det som dock bekymrar mig en aning är att skarvarna numera också har etablerat sig i småsjöar och bäckar. Efter att ha sportfiskat en hel del i min ungdom har jag lärt mig hur känsliga fiskbestånden i sådana vatten kan vara och där tror jag nog att det kunde vara på sin plats att skjuta bort en del Skarv. Detta är inget jag har några vetenskapliga belägg för, utan det är mest erfarenhets grundat efter att ha testat fisket i av människan hårt fiskade småvatten.
Hej, Tack för din kommentar!
RaderaJag håller helt med dig och jag är inte alls främmande för någon form av decimering. Det som jag i huvudsak reagerat på när det gäller den lokala debatten är att skarvarna måste bort för att de är de "förstör skärgården" - dvs. att de bajsar ner holmar och skär - samt att de till slut kommer att ha bajsat ihjäl hela skärgården. Ur biologisk/ekologisk synvinkel är deras bajsande förstås ingen förstörelse men den synvinkeln delas inte av de människor som tycker det är en estetisk styggelse. För att backa upp äggprickning och avskjutning hänvisar man ofta till den hävdade "importen" till Europa samt till de "biologiska" argumenten som t.ex. Eirik Granqvist levererar. Det är t.o.m. ofta så att frågetecknen kring effekten på fiskpopulationer kommer långt ner på argumentlistan. Jag menar alltså att man i dylika fall inte bör använda rent subjektiva och estetiskt relaterade åsikter kring vad en levande skärgård borde vara och vilka organismer som är estetiskt godkända, samt att man inte bör använda sig av högst skakiga historiska, biologiska eller taxonomiska argument. Argumenten bör baseras på andra och mer vetenskapligt godtagbara punkter - inte på åsikter. Det finns också en skjut utan undersökning-attityd som jag skarpt ogillar.
En av de primära orsakerna till skarvarnas exponering av Östersjön har högst sannolikt med eutrofieringen att göra. De som skriker högt om hur skarvarna förstör lummiga holmar tycks inte bry sig i den verkliga ekologiska förstörelsen av Östersjön. Det gör mig också lätt irriterad.
Därför "går jag åt" Granqvists papper som jag gör. De övriga frågorna har jag orerat om i tidigare inlägg.
Eutrofieringen anses ju alltså ha gynnat karpartade fiskar vilket i sin tur gynnat skarvarna - även om skarvarna förstås också tidvis jagar andra typer av bytesfiskar.
RaderaSå ja, Det är födomängden som gjort att de spridit sig. Men det är antagligen också en "fördröjd spridning" eftersom de i historisk tid varit förföljda.
... och skarvarnas exploatering skulle det förstås stå - inte exponering.
RaderaJa, det är lite grand som när Sd säger att flyktingarna tar pengarna från åldringsvården, när dom rika har blivit rikare än någonsin b.la. på grund av kraftiga skattesänkningar.
SvaraRaderaDet är inte alltid som verkliga verkligheten får genomslag i media.
Aldrig förr har så många människor haft tillgång till granskad och verifierad fakta. Aldrig förr har vi haft så mycket objektiv vetenskap, siffror och statistik på så många olika tillstånd, skeenden och företeelser. "verkligheten" är visserligen ändå svår att faktiskt få grepp om. Olika människors verklighet skiljer sig åt från varandra och den är inte sällan starkt subjektivt påverkad. Men de mätbara sakerna - sådant som faktiskt kan anses vara "verklighet" (typ varför inte ekonomisk fördelning) är förstås inte populärt hos dem som eventuellt kan uppleva en viss försämring ifall samhället ändrar kurs pga. t.ex. konstaterade forskningsresultat.
RaderaGranskad vetenskap är inte populär i alla läger och även normalt resonabla personer blundar i vissa lägen för ett eller annat - så även jag (antagligen).
Jo, den egna faktaresistensen finns god anledning att fundera över, helst lite varje dag tror jag. Man vill ju helst uppfatta sig själv som en av "the good guys" och då ligger ju tendensen att bortse från sina egna tillkortakommanden alltid där på lur.
SvaraRadera