Gulsparvar

En grupp på ca 25-30 gulsparvar har hållit sig vid fågelmatningen i ett par veckor. Det är inte varje år de dyker upp.

Det betyder också att vi därmed matar med havre. Det är ju nämligen i princip bara gulsparvar som föredrar den födan. Övriga fåglar har andra önskemål. Deras näbbar är dåligt (eller inte alls) anpassade till frön i stil med havre och därmed är det för krångligt och energislösande för dem att ge sig i kast med havrefröna. Vackra julkort med domherrar i havrekärvar är alltså rena surrealismen.

Långt borta (ca 45m från fotografen) i cembratallen sitter de ibland när det blivit för stökigt vid matningen. Stöket orsakas t.ex. av kajor.

När det bara blir "allmän oro" så drar de snarast iväg till närmaste täta kvistansamling i något av de många träd eller buskage som finns i direkt anslutning till matningen. Bilden ovan är därmed ett resultat av en synnerligen sällsynt situation, i och med att det inte är ett virrvarr av kvistar vägen mellan kamera och sparv (som i första bilden).

"Oro" och rusning in bland täta kvistar kan t.ex. stavas s-p-a-r-v-h-ö-k. Det är säkerligen många tiotals "vargen kommer" varje dag. Men den som slutligen inte längre orkar bry sig får till slut lätt att ångra sig.

Cembratallen brukar också vara platsen för matsmältning.