2015

Sett till egna naturupplevelser har året varit antingen ganska magert eller total-öken. Det bekräftas av de siffror jag kan uppvisa nu när 2015 summeras.

Börjar med siffran 96. Det är ett rekord som eventuellt kan visa sig bli svårslaget. Så många fågelarter har jag sett inom landets gränser anno 2015. Räknar jag med utlandet kommer jag upp i 99. I listan av kryssade arter saknas typ 30 riktigt vanliga fåglar - som jag alltså inte råkat ha ögonen på under hela året. Någon raritet - eller något som är ens lite åt det hållet - har jag än mindre noterat.

... Nej nu ljög jag ju. Ägretthägern i Oravais var förstås ett undantag.

En annan siffra jag följer upp är antalet artbestämningar för den lilla ruta trädgården består av. För tillfället rör det sig om 388 olika arter. För ett år sedan var det 175 st men då hade jag en stor hög som ännu väntade på närmare granskning. Bör väl tillägga att många av dessa "artbestämningar" inte är artbestämda i egentlig mening. För vissa gäller bara släkte eller underfamilj. Men jag kan ju räkna med dem som arter så tillvida att jag ser att det är olika arter - oberoende att den exakta artbestämningen inte är klar.

388 är förstås ingen stor siffra. Trädgården ska innehålla minst lika mycket till och antagligen ytterligare 388 (eller mer) ovanpå det.

Bloggen är just nu uppe i 467 olika arter. En viss osäkerhet råder och det är bäst att addera plus/minus 2-5 till den siffran. Frågetecknen gäller främst ett antal flugor som antingen är samma eller olika arter. 467 låter dock som ett bra tal och det får stå som officiell sanning.

Då räknar jag inte in den varelse som plötsligt passerade i sökaren medan jag tog några bilder av vågorna mot klipporna vid Tisskärssand för några veckor sedan. Jag tycker mig ha sett den vid något tidigare besök på platsen men aldrig fått den att fastna på bild. Typiskt nog är den, precis som alla andra svårobserverade varelser, i sk. "out-of-focus-area", vilket gör det svårt att se detaljer. Kroppshållningen för tankarna direkt till Bigfoot (jmf. med den klassiska bilden nedan - stulen från nätet) och Yeti. Men den verkar ha hud som påminner om den hos tumlare eller delfin. Det tyder på långt gången anpassning till havet. Han (jag tror det är en hane) får än så länge gå under namnet Frösömannen. Höll mig på avstånd. Ville ju inte bli bortförd.

2015 är tredje året som den här bloggen har varit uppe. Antalet inlägg blev 208 (eftersom det här inte hann in) och det är minst hittills - trots att första året inleddes först i februari.

Något specifikt att ändå komma ihåg från året?

En grej kunde vara svarthättorna som trotsade vintern kring nyår och en bit in i januari. Deras öde blev antagligen ganska dystert.

En annan liten grej kunde vara duvhökshanen som överraskade mig med att sätta sig i ett träd alldeles nära och först bryta tjocka tallkvistar till boet för att sedan återvända till samma tall där han tvagade sig och somnade.

Praktklotspindeln i idegranen (i trädgården) är väl förresten också något jag minns lite extra.

Och nu är det 2016. Nej jag är inte ute och skjuter raketer och jag sitter inte och ser nyårsfirandet på TV. Jag brukar inte riktigt behöva sådan aktivitet för att ta mig genom vallen till ett nytt år.

Bilderna är tagna sjunde december. Det var västlig vind då.

Gott nytt år!