Kastade mig som allra hastigast till en skog i närheten av utgångspunkten för att se vad som rörde sig bland stammarna och grenarna. Jag blev föga förvånad över den stillhet som rådde. Enstaka mesfåglar kunde höras från positioner uppe bland de solbelysta trädtopparna. I övrigt var det bara en enda fågel som gav sig till känna - både visuellt och ljudmässigt.
Större hackspett.
Här ovan har vi väl den genomtypiska vyn av en större hackspett. Det här exemplaret hade nyss tappat sin grankotte från en smedja och hoppade istället över till en björk där näbben fick peta bland lav och barkflagor. Proteinjakt som omväxling till alla granfrön.
I en "ruta" på kanske 500 x 500 m kunde jag bekräfta åtminstone fem st olika individer. Intrycket var att de var ett par-tre till men det kan jag inte ge huvudet i pant på. Det är ju gott om grankottar i år också.
Går det bra för hackspettar är det förstås bara hemåt för de fåglar som är beroende av hål för sitt bobygge. Just i det här aktuella skogspartiet har jag inte råkat få se (eller höra) vare sig tretåig eller mindre hackspett men jag tror att de inte är långt borta.
Den lilla stund jag skubbade omkring bland träden blev till slut nästan bara ett rännande från hackspett till hackspett. Bara att följa "toc toc toc-ljuden" så hade man snart en till framför sig.
Och äntligen kom jag mig ut igen också. Det har minsann varit lite av den varan den senaste tiden.
Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen... att samla artkryss är inget som (hittills) fått mig att gå igång. Det kan alla som läst föregående inlägg snabbt begripa. Men nog tänker jag minsann ändå bättra mig under 2016. I egentlig mening handlar det inte om att öka (eller "återupprätta") antalet artkryss bara för att få fler - det handlar om utevistelserna. Det är ju de som är de viktiga - oberoende om det är högst vanliga större hackspettar eller något mer "exotiskt" som fastnar på näthinnorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar