En bagge på ca 11 mm (kroppslängd) sökte sig till samma belysning som nattfjärilarna i det här inlägget. Den visade upp hyfsat typiska långhorningskvaliteter och jag inledde sökningen efter släktet i den familjen. Inom kort gav jag upp och plockade in bilden på en [svensk] fb-sida vars medlemmar är skalbaggsbitna. Svaret lät inte vänta på sig och jag är fortsättningsvis både imponerad och fascinerad över att det finns människor som har koll på dylika saker. Det här är ju inte en bagge som vi har här i Norden heller.
Släktet är Vesperus och arten är sannolikt luridus. Vesperus-släktet har uppenbarligen tidigare räknats till Cerambycidae (långhorningarna) men har på senare tid förpassats till en helt egen familj - Vesperidae. Jag var väl med andra ord inte helt ute och cyklade.
Vesperus-baggarna har kraftig könsdiformism med små smala hanar och större honor vars små vingar och täckvingar inte når över den kraftigt förstorade bakkroppen. Hanarnas antenner är också längre än honornas. Baggen på bilden är med andra ord en hane. Att dras till belysning tycks vara artkarakteristiskt hos de nattflygande hanarna.
Särskilt omtyckta kanske de inte är - dessa baggar. Larverna lever nämligen huvudsakligen på rötterna av vinrankor och ibland olivträd. Det är ju minsann två växter som man odlar med avsevärd omfattning där längre söderöver.
När man googlar på det vetenskapliga namnet försöker svenska wikipedia ge baggen namnet brun såghornsbagge och meddelar samtidigt att den ska gå under det vetenskapliga namnet Calopus serraticornis. Visst... brun såghornsbagge heter också C. serraticornis, men det är en helt annan skalbagge som tillhör blombaggarna (Oedemeridae) och har inget att göra med den här lille gynnaren under gårdsbelysningen. Verkar alltså ha skett ett litet fel någonstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar