I form av kamerautrustning hade jag bara med mig gamla 60D-huset och EFS 17-85 1:4-5.5 IS USM. Objektivet är ett enklare normalzoom-alternativ med makro som inte räcker till för särskilt små motiv. Men så var kameran huvudsakligen med för att utföra annan typ av dokumentation och jag ville resa utan extra medhavd utrustning (eller några dyrare prylar). Mellan alla möten och transporter inom landet fanns dock även tid att rikta kameran mot ett och annat icke jobbrelaterat.
Härmed inleds alltså en serie inlägg med diverse djur jag mött under de två veckorna på olika orter i stövellandet.
Vid en nerlagd byaskola i dalen nedanom den lilla staden Montescaglioso (regionen Basilicata) fotograferades första djuret, vilket var en dallerspindel - familjen Pholcidae. Skyddade mot sol och väder satt flera exemplar under det utskjutande taket vid ingången. De var alla av arten Holocnemus pluchei (ovan).
Dallerspindlar känns igen på sina oerhört långa och tunna ben. De väver täta nät-trassel på lämpliga skyddade platser - gärna i och på hus och andra konstruktioner. Trots att de verkar bräckliga kan de ta förhållandevis stora byten och inte heller andra spindlar går helt säkra bland dallerspindlarnas nät.
Honorna vårdar sina ägg och håller dem under sig fram tills ungarna kläcks. Ungarna stannar i honans närhet ett par dagar och hon äter inget under under moderskapet.
Holocnemus pluchei härstammar från länderna runt Medelhavet men har de senaste åren sakteliga spridit sig norrut och kan numera även påträffas i Centraleuropa.
Nästa dallerspindel mötte jag på en toalett i Civitella d'Agliano (Lazio). Det var den numera vitt spridda arten Pholcus phalangioides, som fått namnet större dallerspindel på svenska (bilden ovan och de två nedan). Ursprungligen har större dallerspindel varit en subtropisk art men dess förkärlek för inomhusvistelse har gjort att den med hjälp av resande människor och transporter kunnat sprida sig över stora delar av världen. Eftersom den gillar kaklade eller rappade ytor inomhus kan utbredningsområdet spännas över länder långt norr om dess naturliga hemvist i varmare trakter. I Finland finns den numera i de södra delarna men den letar sig antagligen sakteliga norrut även här. Större dallerspindel utnämndes till årets spindel i Finland 2014 och folk ombads rapportera fynden till naturhistoriska muséet i Helsingfors.
Dallerspindlar har fått sitt namn eftersom de vid fara börjar skaka och vibrera så häftigt och snabbt i sitt nät, att de närmast suddas ut för våra ögon.
Den där toaletten (men även andra utrymmen i samma byggnad) innehöll ett försvarligt antal exemplar. En av de större honorna (kroppslängd på ca 8 mm) omgavs av ett gäng ungar (bilden ovan), men hon hade antagligen börjat få aptiten tillbaka och satt med sina små chelicerer (palpkäkar) förankrade i ett matpaket. Misstänker att hennes avkomma så småningom skulle må bra av att sakteliga avlägsna sig till ett annat hörn av huset.
För min del var det första gången jag såg dessa spindlar. Eller tja... antagligen har jag väl haft dem framför mig tidigare, men då aldrig reflekterat över saken närmare. Får se när större dallerspindel siktas i Österbotten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar