Efter ett kort besök vid Bådaviken (föregående inlägg) beslöt jag ta mig söderut till fågeltornet vid Kimo Åmynning. Där mötte jag en bekant som precis hade observerat och dokumenterat två örnar i färd med att slå en gråtrut. Grejen var bara den att örnarna hade nappat tag i gråtruten och skadat den men sedan bara släppte den. Läs mer om örnarna och jakten här på fågelbloggen.
Där - långt, långt borta från fågeltornet och all möjlighet till vettiga bilder - ligger hen och kan bara vifta lite slött med vingarna.
En liten stund senare började traktens kråkor bli nyfikna.
Fler och fler tog sig närmare och närmare.
Skadade fåglar är helt klart i kråkornas smak. Man kan ju börja lite försiktigt med att rycka i några fjädrar på den stackars truten.
Truten viftar och vevar hjälplöst med vingarna men inget hjälper.
Till slut tycks kråkorna ändå tröttna och börjar dra sig iväg. Dels har de också tagit till vingarna på grund av passerande rovfåglar (mer om dem senare).
Truten låg sedan åter ensam en god stund.
Det blev några sista motljus-bilder i riktning mot den skadade fågeln innan jag var tvungen att börja leta mig hemåt. Då var kråkorna åter på plats och tycktes stå i kö. Hur det sedan gick med denna lite brutala historia är förstås oklart. Truten kanske lever ännu när detta skrivs men om inte kråkorna gör slut på den så lär nog en patrullerande räv göra det - om inte förr så kanske mot kvällen eller natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar