Nötkråkorna Nucifraga caryocatactes är ett trevligt tillskott i vår miljö. De smalnäbbade (N c macrorhynchos) vi har här är generellt orädda och tillåter en att betrakta dem på nära håll. Vår gård med sin stora cembratall har allt som oftast besök av ett par som häckar i närheten och på sensommaren/hösten har de sina flygga ungar med sig. Då gäller det att vara en aning vaksam ifall man befinner sig under tallen. Med jämna mellanrum tappar kråkorna kottarna och det är liksom med en viss pondus de dråsar ner i backen.
Trädgårdens gamla ek är en av favoritplatserna när kottarna ska bearbetas. Grova horisontala grenar ger en bra plattform. Alla frön äts inte genast. Nötkråkorna är ivriga sparare och gömmer fröna precis överallt. Gråden brukar vara full av små cembraplantor varje försommar.
Nötkråkorna arbetar upp kottfjällen synnerligen effektivt. Gårdens kajor började plötsligt efterapa nötkråkorna men var långt ifrån så skickliga att bända fram fröna och det verkade vara för mycket jobb i förhållande till belöningen så det blev aldrig populärt på kajornas meny. Dessutom fick jag intryck av att de verkligen besvärades och nästan äcklades av kådan som ju är rejält klibbig.
I Nykarleby finns ett antal par men de senaste åren tycker jag mig uppleva en viss minskning. Under slutet av 90-talet var det en stor invasion av nötkråkor men antalet häckande före och efter den invasionen uppskattar jag var ungefär samma. Med andra ord var det knappast några som stannade kvar. Här finns visserligen många cembratallar men riktigt många häckande nötkråkor räcker de ändå knappast till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar